Sida:Om arternas uppkomst.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
116
om arternas uppkomst.

måste utkämpas, och detta kan säkerligen icke bestridas, om vi taga i betraktande alla organiska varelsers invecklade förhållanden till hvarandra och till vilkoren för deras existens, som hafva till följd en oändlig för dem gynsam omvexling i kroppsbygnad, konstitution och lefnadsvanor, då tror jag, att det skulle synas högst egendomligt, om icke någon variation hade bildats, som varit nyttig för varelsens egen välfärd, då så många variationer förekommit som varit nyttiga för menniskor. Men om sådana för en organisk varelse gynsamma variationer förekomma, så hafva helt säkert de derigenom utmärkta individerna mesta utsigten att ega bestånd i kampen för tillvaron och enligt den stränga principen om ärftligheten sträfva de att lemna en lika utmärkt afföda. Denna grundsats om de gynsamt utrustade varelsernas bestånd har jag för korthets skull kallat det naturliga urvalet. Den leder till hvarje skapad varelses fullkomnande i förhållande till dess organiska och oorganiska lefnadsvilkor och följaktligen i de flesta fall till hvad man måste anse för organisationens fulländning; det oaktadt kunna lägre stående, enklare former länge hafva bestånd, om de äro väl lämpade för sina enklare lifsvilkor.

Enligt grundsatsen om egenskapers ärftlighet vid motsvarande ålder kan det naturliga urvalet modifiera ägget, ungen, likaväl som den fullväxta individen. Hos många djur bör det sexuela urvalet i sin verksamhet understödja det naturliga urvalet genom att tillförsäkra de starkaste och lämpligaste hannar största antalet afföda. Det sexuela urvalet kan äfven förläna sådana karakterer, som för hannarna allena äro af nytta i deras kamp med andra hannar.

Om nu det naturliga urvalet verkligen har i naturen medverkat till att modifiera och lämpa de särskilda lifsformerna efter deras olika förhållanden och lokaler, det måste bedömas efter värdet af de i de följande kapitlen gifna bevisen. Men vi se redan huru den verkar tillintetgörelse och i hvilken vidsträckt grad tillintetgörelsen varit verksam i jordens historia visar tydligt geologien. Det naturliga urvalet leder också till karakterens divergens, ty ju mer de organiska varelserna äro olika i kroppsbygnad och lefnadsvanor, ju flera kunna lefva på samma område, derpå se vi exempel om vi betrakta invånarna på en liten yta eller naturaliserade produkter. Under en arts modifikation, under alla arters oupphörliga bemödanden att föröka sitt antal, ju mera olika ättlingarna blifva, ju större är deras utsigt att segra i kampen för tillvaron. De små olikheter som utmärka varieteterna af samma art sträfva alltså ständigt att tilltaga, till dess de likna de större skilnaderna