upplysningar i detta och andra ämnen. Ehuru fullt litande på Hubers och Smiths försäkringar kunde jag icke frigöra mig ifrån något tvifvel då jag skulle inlåta mig på detta ämne, och det bör väl ursäktas hvar och en om han betviflar sanningen af en så utomordentlig och förhatlig instinkt som den att göra slafvar. Derföre vill jag något i detalj anföra de iakttagelser jag gjort. Jag öppnade fjorton bon tillhöriga Formica sanguinea och fann ett ringa antal slafvar i hvarje. Hannar och fruktsamma honor af slafarten (F. fusca) finnas blott i deras egna samhällen och hafva aldrig observerats i den andra artens bon. Slafvarna äro svarta och icke hälften så stora som deras röda husbönder, så att kontrasten i deras utseende är stor. Om boet svagt rubbas, komma slafvarna ut och äro likasom deras herrar mycket oroliga och försvara boet; om boet bringas i större oordning och larver och puppor komma i dagen, arbeta slafvarna ifrigt jemte sina herrar att bära dem bort till någon säker plats. Deraf är klart, att slafvarna känna sig fullkomligt såsom hemma hos sig. Under Juni och Juli månader har jag under tre år å rad i flera timmar observerat flera bon i Surrey och Sussex och såg aldrig någon slaf gå hvarken ut eller in. Då slafvarna under dessa månader äro mycket få till antal, tänkte jag, att de förhålla sig olika då de äro talrikare; men mr Smith upplyser mig, att han har observerat nästena på olika timmar under Maj, Juni och Augusti både i Surrey och Hampshire och har aldrig sett slafvar hvarken gå ut eller in i boet, oaktadt de i Augusti äro mycket talrika. Han betraktar dem derföre såsom husslafvar. Herrarna deremot ses oupphörligen bära in materialier för boet och föda af alla slag. År 1860 i Juli månad kom jag likväl till ett samhälle med en ovanligt stor mängd slafvar och jag såg några få slafvar i sällskap med sina herrar lemna boet och gå samma väg till en hög skotsk tall på 25 alnars afstånd, hvilken de gemensamt bestego sannolikt för att söka bladlöss eller sköldlöss. Enligt Huber, som hade rikligt tillfälle till iakttagelser, arbeta slafvarna i Schweitz tillsammans med husbönderna vid boens uppbyggande, och de allena öppna och stänga dörrarna morgon och afton, men såsom Huber uttryckligen anmärker, deras hufvudsakliga sysselsättning är att söka bladlöss. Denna skilnad i vanor hos husbönder och slafvar i de båda länderna beror blott derpå, att slafvarna fångas i större antal i Schweitz än i England.
En dag var jag nog lycklig att bevittna en flyttning af F. sanguinea från ett bo till ett annat, och det var ett särdeles interessant skådespel att se herrarna omsorgsfullt bära sina slafvar
