Sida:Om arternas uppkomst.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
214
om arternas uppkomst.

ingen afföda. Bastarder å andra sidan hafva sina reproduktionsorganer i ett tillstånd, som gör dem ur stånd att förrätta sina funktioner, såsom tydligen kan ses hos det manliga elementet både hos växter och djur, ehuru organerna sjelfva äro fullkomliga till sin skapnad såsom de mikroskopiska undersökningarna gifva vid handen. I det första fallet äro de två sexuela elementen som skola bilda embryot båda fullkomliga, i det senare äro de antingen alldeles icke eller ofullständigt utvecklade. Denna skilnad är vigtig, när orsaken till ofruktsamheten, som är gemensam för båda fallen, skall tagas i betraktande. Denna skilnad har sannolikt blifvit förbisedd, då ofruktsamheten i båda fallen betraktats såsom en särskild egendomlighet utöfver området för vår reflexionsförmåga.

Fruktsamheten hos varieteter, det är former som med visshet eller sannolikhet antagas härstamma från gemensamma föräldrar, vid kroasering samt fruktsamheten hos deras afkomlingar, mestiserna, är med afseende på min teori af lika stor vigt som arternas ofruktsamhet, ty den synes göra en stor och tydlig skilnad emellan arter och varieteter.


Grader af ofruktsamhet.


Vi skola först vända oss till ofruktsamheten vid arters kroasering och hos deras bastarder. Det är omöjligt att studera två samvetsgranna och utmärkta observatörers memoarer och arbeten, Kölreuter och Gärtner, hvilka egnat detta ämne nästan hela sitt lif, utan att känna sig djupt öfvertygad om allmänheten af en viss grad af ofruktsamhet. Kölreuter gör regeln allmän, men dervid hugger han af knuten, ty så snart han finner två former, som af de flesta vetenskapsmän betraktas som skilda arter men som äro fullkomligt fruktsamma vid kroasering, upptager han dem såsom varieteter. Gärtner gör likaledes regeln allmän, och bestrider den fullkomliga fruktsamheten i Kölreuters tio fall. Men Gärtner är dock i dessa och i många andra fall tvungen att noggrant räkna fröen för att bevisa, att det finnes någon grad af sterilitet. Han jemför alltid största antalet frön, som bildas vid två arters första kroasering, och största antalet frön, som deras bastard kan sätta, med medeltalet frön af de båda rena stamarterna i naturtillståndet. Men en svår källa till misstag synes mig här vara införd. För att blifva hybridiserad måste en växt kastreras, och hvad som är mera vigtigt, den måste afstängas för att hindra insekter ditföra frömjöl