Sida:Om arternas uppkomst.djvu/308

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
296
om arternas uppkomst.

förflutit emellan de flesta af våra successiva formationer, att sannolikt en större utrotning försiggått under sänkningsperioderna och mera variation under höjningsperioderna och att från de senare urkunderna äro minst fullständiga, att hvarje enstaka formation icke blifvit afsatt utan afbrott, att durationen af hvarje formation sannolikt är kort i jemförelse med durationen af de specifika formerna, att inflyttning har spelat en vigtig rol i de nya formernas första uppträdande på en yta eller i en formation; att arter med stor spridning äro de som variera mest och oftast varit källa till nya arter; att varieteter först hafva varit lokala och slutligen att ehuru hvarje art måste hafva passerat talrika öfvergångsstadier, de perioder under hvilka modifikationsprocessen försiggått, ehuru många och långa beräknade efter år, hafva varit korta i jemförelse med de perioder under hvilka hvarje art förblifvit i oförändradt skick. Alla dessa omständigheter tillsammanstagna böra i hög grad förklara hvarföre vi — ehuru vi finna många föreningslänkar — icke finna oändliga varieteter som förena alla utdöda och lefvande former genom de finaste grader. Vi måste också beständigt ihågkomma, att några förenande varieteter emellan två eller flera former, som kunna finnas, upptagas såsom lika många nya och skilda arter, så vida icke hela kedjan kunde fullbordas; ty ingen kan påstå att vi hafva ett säkert kriterium enligt hvilket arter och varieteter med visshet kunna skiljas.

Den som förkastar denna åsigt om de geologiska urkundernas ofullständighet, bör med rätta förkasta hela teorien. Ty han kan förgäfves fråga, hvar alla dessa talrika öfvergångsformer finnas som fordom måste hafva förenat de beslägtade eller representerande arterna, som finnas i de succsessiva stadierna i samma stora formation. Han kan betvifla de långa tider som förflutit emellan de successiva formationerna; han kan förbise den vigtiga rol inflyttning har spelat, om han betraktar formationerna i en trakt allena såsom Europa; han kan framhålla det tydligt men ofta skenbart plötsliga uppträdandet af hela artgrupper. Han kan fråga: hvar finnas qvarlefvorna af alla dessa otaliga organismer som måste hafva funnits långt innan det cambriska systemet afsattes? Vi veta att åtminstone ett djur då lefde; men jag kan besvara denna fråga blott genom att antaga att der våra oceaner nu sträcka sig, der hafva de under ofantliga perioder funnits och der våra oscillerande kontinenter nu stå, der hafva de stått sedan början af det cambriska systemet; men att långt före denna period jorden företedde ett helt annat utseende, och att de äldre kontinenterna bildade af formationer äldre än de af oss kända nu