Sida:Om de norska apatitförekomsterna.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

458 SJÖGREN, HJ. OM DE MORSKKA AFATITFÖREKOMSTERNA. apatiten renast, här och der uppblandad med några stora glim-merplattor. Enstadt, dels frisk och oförändrad dels genom upptagande af vatten metamorfoserud, förekommer allmänt på gångarne. På det djup der nu brytningen af gångarne .7> och Z eger rum, synes enstatiten förekomma alldeles osönderdelad i stora, derba massor med ytterst tydlipa prismatiska genomgångar, glasglans och ljust grågrön färg. I slipprof kan man dock iakttaga att längs sprickorna någon serpentinbildning försiggått under afskiljande af magnetitkom; äfven smil glimmerblad förekomma. Den omvandlade enstatiten, som synes hafva förekommit närmare dagytan, har upptagit 6—7 % vatten, hvarvid dess färg förändrats till grön. glansen till fettglans och de tydliga prismagenomgangaint: försvunnit. Skilnaden mellan de gångar, som vi förut benämt det ordinära systemet och kaliforniairangarae, inskränker sig icke endast till deras läge utan äfven till deras innehåll. Hvad först beträffar apatiten, så är denna i de vanliga gångarne af ljusa färger, oftast hvitgul eller ljusgul, gråaktig eller med dragning åt grönt. I Kali fora i agan garne (H och K) var deremot röd apatit vanligast och den förekom der med olika nyanser såsom tegelröd, ljust köttröd, violett o. s. v. Bredvid dessa färgvarieteter förekomma dock äfven i H och K sådan apatit, som liknar den i de andra gångarne. Äfven glimmern visar sig till utseendet ganska olika, i det den i Kaliforniagåugarne är ljusgrå och äfven i tunna blad temligen ogenomskinlig, medan den i de andra gångarne är brun och vida mera genomlysande, Anmärkningsvärdt är, att den bruna glimmern vid upphettning blir grå och antager samma utseende, som den i k al i for ni agan garne förekommande. Glimmern förekommer i dessa sednare gångar ej i så stor mängd, som i de andra; H och K hora till de på apatit rikaste gångar, som anträffats vid Ödegården, /i-gången innehöll konstant en rand af kristallinisk kalkspat af några centimeters iiiägtighet, hvilket äfven skiljer denna gång från de till ordinära systemet hörande gångarne, på hvilka kalkspat endast sporadiskt förekommer.