Sida:Om de norska apatitförekomsterna.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

GEOL. FOREN. FÖRHANDL. N:0 81. Bd VI. Haft. 11. 459 Emellertid skulle man erhålla ön alldelos falsk föreställning om de apatitförande gångarnes mineralogiska karakter, om man dömde endast efter dem, som äro bearbetade för utbrytning af apatit. Många gångar af tydligen alldeles likartadt bildningssätt, men på hvilka apatit förekommer endast i mindre mängd, anträffas vid Odegården. I flertalet af dessa utgör den bruna magnesiaglimmern hufvudmassan. På många ställen, dels på särskilda gångar, dels på vissa delar af sådana gångar, som till hufvudsaklig del innehålla glimmer och apatit, uppträder grofkristalliniskt, mörkgrönt eller svart hornblände såsom väsentlig beståndsdel. Samtliga dessa gångar äro dock alltid i mer eller mindre mån apatitföraude. Utom de nu nämda mineralen förekomma der rutil, titanjern, ti.tan.it, tjrart.*, kalkspat, svafvelkis och kopparkis. På ett par af de större gångarne har förekommit kjeruljln i ej obetydliga qvantiteter. Samtliga gångarna utkila i strykniDgsriktningen åt S. då man närmar sig gränsen mellan dipyrdioriten och skiffrar ne i Björnåsen. Åt motsatt håll gå de in på J. Dahll's fält och deras fortsättning åt detta håll är mindre känd. Med ungefär samma stupning, som stora kaliforniagången (H), men med något annan strykning, löper en serie släppor efter hvilka förkastning af apatitgångarne egt mm. Dessa släppor äro således yngre än gångarne. Förkastningarne äro ej stora och det är alltid hängandet som sjunkit. Den största af dessa släppor skär L* och K (lilla Kalifornien) och har förflyttat östra delen af den sistnämda gången cirka 3 m. åt N. Skolen är fyld med lösa förvittringsprodukter och kalkspat; der den skär apatitgångarne håller den äfven apatit. Dess stupning är cirka 70° från horizontalplanet och hängandet har sjunkit 3—4 m. En annan förkastningssläppa, som förhåller sig likartadt och är parallel med den föregående, skär gångarne Z, T och U samt lodräta schaktet IJ på 85 m djup. Vertikala sjunkningen bos händandet uppåar dock här blott till 1 m.