UBOL. FÖBBN. FÖRHAND!. N:0 81. Bd VI. Haft. 11. 471 seradt ljus ett aggregat af små dipyrkorn kan iakttagas. Förloppet af sönderdelningen kan tydligast följas med användning af polariseradt ljus, hvarvid man ser plagiok las listerna i kanterna och vid begränsningen mot hornblendet liksom sönderätna af den nybildade dipyren. (Se fig. 1 och 2.) Fig. 1. X 70. Fig. 2. X SO. 'iiidiumj af dipyr på gruiifmi Mellan 3'litrjioklnst-ns r,/cei-rjri,irj HU dipyr p plaiiioklat och hornblende. gränsen wio£ hcmblende. ,i [ilauiotln*. b bmiililtnde, c viridit, « (A:v/niV.;\~. / hm-ulilcude, c dhllag. d dipyr, e olivin. d dipyr. Då det är af intresse att erfara, hur dipyr-dioriten vid Ödegården förhåller sig nära kontakten emot skifframe, togos nere i orterna, som äro drifna emot skiffergränseu ät S., flera undersök-ningsprof. I arbetsrummet U på 30 m afvägning togos pä olika ställen 4 prof, af hvilka vid undersökning 2 befunnos tillhöra dipyr-dioviten och 2 den angränsande amfibolitskiffern; orten var således något indrifven i den senare bergarten. Nere i grufvorna är det ej möjligt att .skilja dessa bergarter eller att utpeka gränsen dem emellan. En optisk undersökning ger dock vid handen, att gränsen är fullt skarp och att båda bergarterna förhålla sig oförändrade invid kontakten. Detsamma var resultatet af en likadan undersökning af 3 prof, tagna från 75 m djup. Dipyr-dioriteu är i det hela en ganska enformig bergart, som ej företer syn Herligan stora variationer. De undersökta
