476 SJÖGREN, HJ. OM DE NORSKA APATITFÖREKOMSTERNA apatitförekomsterna, hvilka såväl till den mineralogiska beskaffenheten, som det geologiska uppträdandet visa de största likheter med de norska, framstält den teorien, att de äro ur lösningar utfälda sprickfyllnader. O. Lang anser deremot, att apatit-gångarne böra betraktas såsom lateralsekretioner, härstammande från de omgifvande bergarterna. Vi skola nu taga hvar och en af dessa åsigter något närmare i betraktande. Hvad beträffar forst uppkomsten genom sekretion (utlakning) ur den omgifvande bergarten, så motsäges den mycket bestämdt af flera iakttagna förhållanden. De bergarter af hvilka gångarne omgifvas, innehålla visserligen flera af de för gångarne karakteristiska mineralen t. ex. apatit, rutil, titanjern, titanit, turmalin, pyroxen, amfibol och Svafvelmetaller. Men den omständigheten, som äfven af BröGGER och ReuSCH framhålles, att gångarnes mineralogiska beskaffenhet är alldeles oberoende af de bergarter i hvilka de uppträda, sa att t. ex. gångar af väsendtligt likartadt innehåll uppsätta i gabbro, hornblendeskiffer, glimmerskiffer, granit, qvartsit o. s. v. kan tydligen ej bringas i samklang med den ofvannämda tolkningen. Den af LANG') framstälda förklaringen på a.pai.itgångarnes uppkomst kunna vi sålunda genast lemna åsido, dä den ej är förenlig med de observerade förhållandena. BRÖGGER och Retjsch hafva framstält åsigten om apatit-gångarnes eruptiva natur och de tänka sig att förloppet dervid har varit någondera af följande trenne: antingen har mineral-massan frampressats såsein en smälttlytande magnia ") eller uppkommit genom vexelverkan af gaser eller afsatt sig ur uppstigande lösningar.*) l) T förbigående må anmärkas ett af Lang i hans ofvan citerade publikation begånget misstag, då han under namnet »Hornblendegabbvo» beskrifver den venieritforainlii hi;i-i:isi'ti!:i iJiKiiiiGKiis och iti:isi:ii'.s ¦¦¦yi-M i:i;klcr Gabbronl, ocri deremot benämner ilen pjagioklasiorjiude gabbmn »^tlei-klei' Gabbro». J) Zeitschrift d. Deutschen geni. Gea. 1875 s. 688700. 3) Jfr BuaGKit och Ekusch, Nyt Magazin 1880 s. 994, S95.
