Sida:Om de norska apatitförekomsterna.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

486 SJÖGREN, HJ. OM DE NORSKA AFATITFOREKOMSTERNA. Genom inverkan af öfverupphettadt vatten synes äfven gab-brons omvandling til! dipyr-diorit i någon nian kunna torklaras. Denna omvandling har skett företrädesvis utefter gångar och sprickor, der en sådan öfver upphettad lösning har kunnat vara i tillfälle att inverka på bergarten. Omvandlingen hestår till en del deri, att gabbrons labrador öfvergått till dipyr och dess augitmineral till amfibo). Vid utkristalliseringen af i vattnet lösta mineral är det i öfverensstämmelse med erfarenheten att de svårlösta ämnena först afskiljas. I enlighet härmed förekomma ofta silikaten företrädesvis vid gängarnes sidor och mera ren apatit i midten af gångarne. BröGGEr och Reuscii säga härom: »Således intager f. ex. på Odegårdens gange brun glimmer og tildels også kry-staller af gren enstatit, på månge hornblendeforekomster horn-blende, på flere apatitforende enstatitgange (f. ex. Enden) enstatit sidepartierne af gangene, medens midten består af apajjt og meget olte ogsa af andre mineraler.» Då vid en upphettad lösnings afsvalning kristaller afsätta sig, så äro de vid högre temperatur .inskjutna kristallerna smärre än de, som bildas sedan afsvalningen fortskridit och utkristalliseringen går långsammare; detta har man haft många tillfällen att iakttaga. På apatitgångarne äro gånamineralen i regeln finkornigare närmast sidostenen, hvilket kan antagas hafva berott dels på. att de utkristalliserat förr, medan lösningen var hetare, dels på gidostenens egen högre temperatur. BrÖGGEK och Reusch säga; »Oanginhieralerne er i almindelighed tinkornige ved grsendsefladerne, medens de mod midten er uddannede i större krystaller». Synnerligen i ögonen fallande är detta förhållande på inånga af Ödegårdens gångar, man kan der finna huru glimmern i sidopartierna är finbladig och liksom späckad med apatitkorn, mot midten af gången träder den tillbaka i mängd, men blir samtidigt sa grofkristallinisk, att plattor af mera än en qvadrat-decimeters storlek äro allmänna. Dessa båda omständigheter, först att silikaten företrädesvis '11 taga gångarnes sidopartier, och vidare att sidopartierna äro till