454 SJÖGREN, HJ. OM DE NORSKA APATITFÖREKOMSTERNA. De apati t förande gångarne vid Hafsåseii ge i allmänhet en god och någorlunda fullständig bild af de många olika sätt hvarpå apati ten förekommer. II. Ödegården. De i praktiskt afseende utan all jemförelse vigtigaste apatitförekomsterna äro belägna vid Odegården i Bamle. Genom de storartade arbeten för apatitens tillgodogörande, som derstädes i 10 år pågått, hav man vid Odegården äfven bästa tillfället att studera de apati tf Ö rande gångarne. Allt sedan upptäckten af Odegårdens apati t förande gångar i början af år 1872, har utbrytningen af apatit varit i ett oupphörligt stigande. Under de första åren 18721875 bröts cirka 121500 tons årligen; under 187578 endast i franska kompaniets grufvor 151800 tons per år; sedan har brytningen stigit i rask progression så att den 1878 utgjorde omkring 2,300 tons och 1879 5,600 tons, 1880 och 81 cirka 10,000 pr är och för 1882 är beräknadt en brytning af 15,000 tons. Samtliga grufvorna vid Odegården äro belägna i en smal dalsänkning med utsträckning i NOSY och öppen åt båda ändar. Långsidorna af dalen utgöras af tvenne låga, skogklädda åsar, af hvilka den på södra sidan, den s. k. Björnåsen, är ungefär dubbelt så hög som den andra. En stor del af dalsträckningens botten intages af en sank myr, äfven innehållande en liten tjärn; denna myr uppnår enligt utförda borrningar ett djup af ända till 30 m. Bergarternas fördelning in nom detta område är, i stort sedt, öfverensstämmande med dessa topografiska förhållanden. Höjderna på ömse sidor om dalsänkningen intagas nemligen af skiktade bergarter, nemligen iimtiboiitnkilier, dioritskiffer, stundom något qvartshaltig och qvartsit; bottnen af dalgången består af dipyrdiorit, hvilken går i dagen såväl vid S. sidan af dalen under Björnåsens sluttning, som ock ehuru mera sparsamt på N. sidan. Ungefär i dalsänkningens midtel-linie uppsticka ur myren flera hällar, som likaledes bestå af
