geol. foren, forhandl. N:o 81. Bd VI.' Haft. 11. 455 dipyrdiorit. Vanlig gabbro af mörkviolett färg förekommer pa några punkter inom detta område, hvarom mera framdeles. Fyra nästan parallela gångar af medelgrof till grof granit, sträcka sig snedt öfver fältet i riktningen NVSO. Åtföljande karta, taft. 23, angifver utbredningen af det »fyndiga» området. Den är uppgjord af Bergmästare Dahll och Bestyrer Eger och af dessa Herrar välvilligt stald till mitt förfogande. De kristalliniska skriffrarne på ömse sidor om dipyr-dioriten öfverensstämma i afseende på strykningsriktningen med den sistnämda, bergartens längdutsträckning; .stupnmgen ar brant, sannolikt i det närmaste vertikal, Inom det område, som kartan omfattar, eger rlipyrdioriten en längdutsträckning af 1,350 in hela dess längd uppgår dock till minst 1,600 m, under det att bredden på det största stället belöper sig till 150 m. Då sålunda längden är mycket betydlig i förhållande till mägtigheten och dertill fullkomlig öfverensstämmelse eger rum mellan den massformiga bergartens längdutsträckning och fall och de omgifvande ski ffran) es stupning och strykning, så torde man böra uppfatta- dipyrdiorit en pa detta ställe såsom en bäddformig inlagring mellan skiffrarne. Ar 1875 förvärfvade sig ett franskt bolag besittningsrätt till ungefär hälften af det apatitförande området, nemligen den s. k. Nedre Ödegården eller »franska, kompaniets fält». Gränsen mellan detta område och »Johan Dahlls fält» eller »Öfre Ödegården» delar det fyndiga dipyrdiorit-området efter längden. De första gångar som upptäcktes voro belägna på det område, som nu tillhör det franska kompaniet, d. v. s. utefter södra sidan af dalen vid foten af Björnåsen. Det är dessa gängar som Hell and samt Brögger och Reusch undersökt 1874 och sedermera beskrifvit. Utbrytningen af apatit i den stora skala, som ofvan nämts har naturligtvis förorsakat stora yttre förändringar på grufvefältet och det torde befinnas omöjligt, att pa det af varp, skrädplaner och upplagsplatser för den brutna apatiten betäckta fältet, återfinna de gångar, som af Brögger och Reusch be-
