Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
97

Och vid hans yttrande stod för mitt minne den ryktbare målaren Vroubels egendomliga tavla. Det är samma kala berg med satans violetta och purpurfärgade dräkt, under det hans ansikte till hälften bortskymmes av ett antågande grått moln. Mongoliet är ett förskräckligt land i sin gåtfullhet och med sina andeväsen. Därför är det icke förundransvärt, att varje våldförande på de kringströvande nomadstammarnas gamla livsordning där tar sig uttryck i fasansfulla strömmar av rött blod till dämonisk förlustelse för satan, som vilar på de nakna bergen, skrudad i sin gråa kappa av sorg och förtvivlan eller i sin purpurmantel av krig och förbannelse.

Efter återkomsten från trakten kring Koko Nor till Mongoliet och sedan vi vilat ut i klostret i Narabanchi, slogo vi oss ner i Uliassutai, den förnämsta staden i västra delen av Yttre Mongoliet. Det är den sista rent mongoliska staden mot väster. I Mongoliet finns det blott tre rent mongoliska städer, nämligen Urga, Uliassutai och Ulankom. Kobdo, som är den fjärde staden, har väsentligen kinesisk karaktär, därigenom att den är medelpunkten för den kinesiska förvaltningen i detta distrikt, som bebos av en del nomadiserande stammar, vilka endast till namnet erkänna Pekings eller Urgas överhöghet. Vid sidan av olagliga kinesiska ämbetsmän och trupper residerade i Uliassutai och Ulankom mongoliska styresmän eller »saiter», som voro tillsatta genom beslut av Den levande Buddha.

När vi kommo till denna stad, råkade vi genast mitt in i virveln av politiska lidelser. Mongolerna protesterade mycket häftigt mot den kinesiska politiken i deras land. Kineserna rasade och utkrävde av mongolerna betalning av skatter för hela tiden, sedan Mongoliets självständighet blivit med våld utverkad från Peking. Ryska kolonister, som i åratal varit bosatta i närheten av staden eller invid de stora klostren eller bland de kringströvande stammarna, hade splittrats i partier och bekämpade varandra. Från Urga kommo underrättelser om striden för upprätthållandet av Yttre Mongoliets oberoende, vilken leddes av den ryske generalen baron Ungern von Sternberg. Ryska officerare och andra flyktingar samlade sig i beväpnade avdelningar,