Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
101

mongolernas mobilisering genast skulle taga sin början i de norra distrikten, och lovat att utmed floden Kerulen intåga med sin egen lilla truppavdelning i Mongoliet. Därefter satte han sig i förbindelse med den andra ryska styrkan under befäl av överste Kazagrandi och började tillsammans med de mobiliserade mongoliska ryttarna anfallet på Urga. Två gånger led han nederlag, men den 3 februari 1921 lyckades han intaga staden och återuppsätta Den levande Buddha på den gamla kungatronen.

I slutet av mars voro emellertid dessa händelser ännu icke kända i Uliassutai. Vi visste ingenting om vare sig Urgas intagande eller den kinesiska arméns, om nära femtontusen man, nederlag i striderna vid Maimachen vid floden Tola och på vägarna mellan Urga och Ude. Kineserna hemlighöllo omsorgsfullt det verkliga förhållandet genom att förhindra alla att bege sig västerut från Urga. Rykten spredo sig emellertid och oroade alla. Atmosfären blev allt mera laddad, och förhållandet mellan kineserna å ena sidan samt mongolerna och ryssarna å den andra blev allt mera spänt. Vid denna tid var Wang Tsao-tsun kinesisk resident i Uliassutai och Fu Hsiang hans rådgivare, båda två mycket unga och oerfarna män. De kinesiska myndigheterna hade avsatt den mongoliske styresmannen, den framstående patrioten furst Chultun Beyli, och i hans ställe utnämnt en mot Kina vänskapligt sinnad furstlig lama, den förutvarande vice krigsministern i Urga. Den tryckta stämningen tilltog. Husundersökningar hos ryska officerare och kolonister togo sin början, förbindelserna med bolsjevikerna höllos ej längre hemliga, och arresteringar och prygel hörde till ordningen för dagen. De ryska officerarna bildade för att kunna försvara sig själva i hemlighet en liten trupp på sextio man, men inom denna uppstodo snart meningsskiljaktigheter mellan överstelöjtnant M. M. Michailov och några av hans officerare, och det var uppenbart, att i det avgörande ögonblicket skulle den sönderfalla i partier.

Vi utlänningar fattade vid överläggning det beslutet att göra en ingående rekognoscering för att utröna, om någon fara fanns för ankomsten av röda trupper. Min gamle kamrat och jag voro villiga att tjänstgöra som spejare, och