120
slätten utgjordes av mongoliska antiloper (gazella gutturosa), och de få som givit sig av upp för berget voro det stora, med horn försedda fåret (ovis argali). Hela denna otämda skara hade betat tillsammans med de tama fåren på slätterna vid Adair, som varit lockande för dem med sitt präktiga gräs och klara vatten. På många ställen hade floden icke frusit, och på några platser kunde jag se stora moln av ånga över öppna vattenytor. Emellertid började en del av antiloperna och bergsfåren betrakta oss, »Nu kommer de snart att korsa vår väg», sade mongolen. »Mycket konstiga djur de där! Ibland springer antiloperna flera kilometer och försöker komma före hästarna och tvärs över ens väg, och när de lyckats med det, fortsätter de sitt lopp helt lugnt.»
Jag hade redan förut sett detta antilopernas tillvägagångssätt och beslöt nu begagna mig därav för att få skott på dem. Vi ordnade vår jakt på följande sätt. Den ene mongolen skulle med packkamelen fortsätta framåt samma kosa som vi förut följt, medan vi tre andra skulle sprida oss med front mot djuren, som befunno sig till höger om vår väg. Flocken, som räknade omkring tretusen djur, stannade och såg sig oroligt omkring, ty dess uppfattning om det passande krävde, att den skulle springa över alla fyra ryttarnas kurs på en gång. Förvirring uppstod inom denna stora skara, och den började springa hit och dit utan att bilda några bestämda grupper. Hela skvadroner av dem löpte framför oss, och när de så fingo se en annan ryttare, kommo de rännande tillbaka samt upprepade på nytt samma manöver. En grupp på omkring femtio djur rusade i två led mot min plats, och när den var på ett avstånd av omkring etthundrafemtio steg, gav jag till ett rop och sköt. Antiloperna stannade genast och började springa runt på en fläck, rände emot varandra, och ibland hoppade djuren över varandra. Paniken stod dem dyrt, ty jag fick tillfälle att skjuta fyra gånger och fällde två ståtliga exemplar! Min vän hade till och med ännu större tur än jag, ty han sköt endast en gång på skocken, när den rusade förbi honom, och träffade två stycken med samma kula.
Under tiden hade bergsfåren gått längre upp på
