MYSTERIUM I ETT LITET TEMPEL
Furst Chultun Beyli och jag voro färdiga att lämna Narabanchi Kure. Medan hutuktun förrättade en gudstjänst till styresmannens ära i Välsignelsens tempel, strövade jag omkring genom de trånga prången mellan husväggarna. Där bodde lamaer av alla grader: »gelongs», »getuls», »chaidje» och »rabdjampa»; där funnos skolor, i vilka undervisning meddelades av någon lärd teologie doktor, »maramba», eller medicine doktor, »ta lama»; där voro bostäder för studerande, »bandi», samt förrådsmagasin, arkiv och bibliotek. När jag återkom till hutuktuns jurta, var han därinne. Han förärade mig en stor hatyk och föreslog en promenad genom klostret. Han såg ut att vara försjunken i djupa tankar, varav jag drog den slutsatsen, att det var något varom han ville tala med mig. När vi kommo ut ur jurtan, slöto sig den frigivne presidenten för den ryska handelskammaren och en rysk officer till oss. Hutuktun förde oss till en liten byggnad alldeles bakom en ljusgul stenmur.
»I den här byggnaden bodde Dalai Lama och Bogdo Khan en gång, och vi målar alltid de hus gula, där dessa heliga personer bott. Stig in!»
Huset var praktfullt inrett. På nedre bottnen låg matsalen, möblerad med rikt snidade, massiva kinesiska bord av ebenholts och skåp med porslin och konstverk av brons. Ovanpå funnos två rum, av vilka det ena var en sängkammare med tunga gula sidendraperier. En stor kinesisk lykta, rikt besatt med mångfärgade stenar, hängde i en smal bronskedja från en skulpterad takbjälke. I detta rum stod en stor, fyrkantig säng, på vilken lågo kuddar, madrasser
