Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
159

draperade, genomskinliga kropp såg jag de tibetanska inskrifterna på tronens ryggstycke. Jag tillslöt ögonen och öppnade dem åter, och då syntes där ingen, endast den bonad, som låg på tronen, tycktes röra sig.

»Det är nerverna», tänkte jag. »Abnorm och överkänslig mottaglighet till följd av de ovanliga omgivningarna och ansträngningarna.»

Hutuktun vände sig till mig och sade: »Giv mig er hatyk. Jag har en känsla av att ni är orolig för dem, som ni håller kära, och jag vill bedja för dem. Och ni måste också bedja, åkalla Gud och rikta er själs blick till Världens konung, som var här och helgade denna plats.»

Hutuktun lade min hatyk över buddhabildens axel, kastade sig framstupa på mattan framför altaret och framviskade sina böner. Sedan reste han sig upp och vinkade till mig med en lätt handrörelse.

»Rikta er blick på den mörka platsen bakom buddhabilden, och guden skall uppenbara er älskade för er.»

Jag lydde villigt hans med låg stämma uttalade tillsägelse och stirrade in i den mörka nischen bakom buddhabilden. Inom kort började i mörkret synas rökstrimmor eller genomskinliga trådar. De strömmade ut i luften och blevo allt tätare och talrikare, tills de småningom bildade flera personers gestalter och konturerna av olika föremål. Jag såg ett för mig okänt rum, och i det fanns min familj, omgiven av en del för mig bekanta personer och en del obekanta. Jag kände till och med igen den dräkt min hustru bar, och varje drag i hennes kära ansikte var synligt. Efter hand blev uppenbarelsen otydligare, upplöstes i rökstrimmor och genomskinliga trådar och försvann. Bakom buddhabilden fanns ingenting annat än det tomma mörkret. Hutuktun steg upp, tog min hatyk från buddhabildens axlar och räckte den åt mig med de orden:

»Lyckan skall alltid följa er och er familj, och Guds godhet skall icke övergiva er.»

Vi lämnade denne okände världskonungs hus, i vilket han uppsänt böner för hela mänskligheten och förutsagt nationers och staters kommande öden. Jag blev mycket förvånad över att erfara, att mina följeslagare också sett samma syn