Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


DET GÅTFULLA MONGOLIET


I hjärtat av Asien ligger det vidsträckta, rika och gåtfulla mongoliska landet. Från Tian Shans snöiga höjder och Dsungariets heta sandöknar till Sajan-bergens skogklädda åsar och den kinesiska muren sträcker det sig över en ansenlig del av Centralasien. Det är folkens, historiens och legendernas vagga, det har alstrat blodiga erövrare, som där efterlämnat sina i ökensanden begravda huvudstäder, sina hemlighetsfulla ringar och sina gamla, för nomader stiftade lagar, det är munkars och onda andars land, landet där kringströvande stammar styras av avkomlingar till Djingis Khan och Kublai Khan, furstar och khaner tillhörande de yngre linjerna. Detta är Mongoliet.

Det gåtfulla landet, där Ramas, Sakkia-Mounis, Djonkapas och Paspas kulter äro bevarade i Den levande Buddhas person, Buddha som förkroppsligats uti den lamaitiska religionens tredje dignitär, Bogdo Gheghen i Ta Kure eller Urga. Gåtfulla läkares, profeters, trollkarlars, spåmäns och häxors land, svastikans eller hakkorsets land, landet som icke förgätit de tankar, som tänkts av de för länge sedan avlidna mäktiga potentater, vilka härskat över Asien och halva Europa. Detta är Mongoliet.

De kala bergens, de solstekta eller nedisade stäppernas, sjuka husdjurs och människors land, en härd för pest och bölder och smittkoppor, landet där varma källor sjuda och onda andar hålla till i bergspassen, där heliga sjöar finnas fulla med fisk, landet för vargar, sällsynta hjortarter och stengetter, miljontals murmeldjur, vilda hästar, vilda åsnor och vilda kameler, som aldrig vetat av en tygel, vilda hundar