18
antika ruinerna, som förmådde honom till handeln. Han älskade forntidens mystiska tänkesätt, dess byggnadsformer och gestalter. Långt ifrån att iståndsätta några murar här, lät han dem förfalla ännu mera; åtminstone i allt, som låg för menniskors ögon utomkring. Men innanför omkretsen af den gamla borgens belastade omhägnad anlade han denna trädgård, som kan kallas en lustgård. Hvad som ursprungligen förmått min far, att välja denna till utseendet ensliga boning, vet jag icke. Men han sysselsatte sig mycket här med ett nöje, som torde förekomma andre ovanligt. Han roade sig med att pröfva menniskorna. Kan du inse, Karin, hvad glädje han kände deraf? På omvägar förde han ofta-personer hit, utan att de anade något; och han frestade dem på många sätt. På karlar och äldre personer ställde han invecklade spörsmål, som de borde besvara; och att beklaga var den, som icke ådagalade skarpsinne och klokhet i sina genmälen. Yngre folk och isynnerhet vackra fruntimmer bjöd han ofta hit, roade dem med sina konster, men slutade icke förr, än han genom medel, som voro en sådan trollkarl alldeles egna, pröfvat deras karakterer, deras tänkesätt, godhet, finhet, älskvärdhet —
”Hm,” utbrast Karin med oförställd uppriktighet, ”det måste hafva varit en underlig man, som ej kunde låta folk vara?”
Jag tycker så också. Hvad hade han att göra med deras sinnelag, deras godhet, klokhet eller tänkesätt? Men — han hade sina fratser, likasom alla trollkarlar. Förmodligen hade han i sin ungdom lidit svåra motgångar, som gjort honom misstänksam mot folk. Nu ville han undersöka alla han kom öfver; och till hans beröm bör jag ej förtiga, att dem han fann hålla profvet, visste han alltid att på något sätt belöna och göra ganska lyckliga.
”Minsann! det kunde vara roligt nog, när han satt i sin enslighet. Men hade han ingen hustru?”
Han hade haft. Men min mor dog tidigt; jag såg henne aldrig. Min far uppfostrade mig sjelf, och lät mig vistas än här, än på andra gårdar, såväl som i städer, der vi egde stora hus och vackra våningar.
”Jo, jag tackar, jag!” utbrast Karin med en ung flickas strålande blick, vid tanken på så mycken herrlighet och rikedom.
