24
de mest smältande melodier. Flickan kände sig så intagen, att hon glömde all den smärta hon nyss rönt af Thomas’ uppförande. Hennes själ höjde sig i rymder af skönhet och ädelhet.
Sångaren sprang upp från sitt piano, då han märkte Karin stå utmed sin sida. Sjelf hänryckt af den känsla han fann hos henne, slöt han henne i sin famn och tryckte en varm kyss på hennes kind.
Lilla Karin drog sig undan. Något misshag märktes dock ej i hennes uppsyn.
Kammarjungfrun inträdde med kristallskålar på en bricka. Hon bjöd på det artigaste, och tillkännagaf med detsamma för sin herre, att det anbefallda snart var i ordning i salongen.
När hon ånyo utgått, sade värden: älskade Karin! vill du i mitt sällskap vara närvarande vid en förlofning, som i afton firas mellan tvenne af mina underhafvande?
Hvilka äro de? inföll Karin, och det klack till litet i bröstet på henne.
Du skall blifva vittne dertill, svarade han. Och om det på ett eller annat sätt skulle roa dig, att hellre vara närvarande osedd, så kan jag skaffa dig tillfälle dertill. Salen var ursprungligen af min far inrättad till ett rum, der han ostörd sjelf, sittande i en ”grillerad loge,” i likhet med hvad hans beundrade herre, kung Gustaf sjelf, så mycket älskade, kunde iakttaga sina gästers uppförande, då de trodde honom vara ute; och på detta sätt pröfva dem, såsom jag förut för dig omtalat vara min fars stora nöje. Har du icke lust att begifva dig ditinn?
Jo, jag vill! svarade den lilla arrendatorsdottern.
Efter en stund begaf man sig dit. Herrn i huset beledsagade sin älskarinna genom en korridor till den dörr, som ledde in i den bredvid salen belägna, med jalousier försedda lilla kammaren. Karin satte sig i den grillerade logen.
Litet derefter såg hon ett sällskap genom en annan dörr inträda i salen och närma sig till ett bord. Egendomsherren sjelf, herr Laurits Björnram, var deribland. Junker Thomas saknades icke. Vid hans sida befann sig den flicka, Karin förut varseblifvit i så förtroligt förhållande till honom.
Herrn uppmanade Thomas, att ännu en gång förklara hvad allvar han hade med sitt frieri till en af hans underhafvande. Herr Laurits ville visst, tillade han, lemna henne hela den
