Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
82
SKIDOR OCH SKIDLÖPNING.

Men hur låter det förklara sig, att så vidt åtskilda folk som de finska stammarna vid Östersjön och de tungusiska vid Stilla hafvet, skilda genom en fjärdedel af jordens omkrets, fått samma namn på skidan?

Så svårt det än vid första ögonkastet kan synas att besvara denna fråga, ligger dock förklaringen nära nog, om man biträder den allmänna åsikten om dessa båda hufvudstammars vandringar. Bägge ha nämligen, så vidt vi veta, kommit från trakterna omkring Bajkal och Altai-bergen. Man har af det förhållandet, att vid Jenisejs och Obs källor finnes en mängd ortnamn, som endast kunna förklaras ur det finska ordförrådet, slutit sig till, att finnarne måste ha bott här. Å andra sidan ha tunguserna af jakuter och mongoler drifvits mot norr och öster från sina ursprungliga boningsorter.

Härigenom föras vi alltså tillbaka till en aflägsen tid, då den finsk-ugriska stammen och den tungusiska voro nära grannar i trakten omkring Altai och Bajkal. Här ha vi därför sannolikt att söka ursprunget till suks, skidan, eller här ha åtminstone dessa folk lärt sig begagna henne. Här bo ännu i dag karagasser och sojoter, hos hvilka skidan har ett liknande namn.

Härmed ha vi undersökt skidnamnen hos den största af de hufvudgrupper, till hvilka de kunna föras tillbaka. Gå vi emellertid vidare och sammanställa de öfriga sibiriska beteckningarna för skidan, så skola vi finna ytterligare två hufvudstammar, som båda föra oss tillbaka till samma ursprungstrakter.

Den ena af dessa stammar representeras hos samojederna vid Ob i orden tolds, told, tolde och toldö,[1] som vi återfinna

  1. Huruvida det samojediska tudo och tuta är samma ord, synes tvifvelaktigt.