Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/252

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
221
BALTOS KRISTENDOM.

komme ifrån det med lifvet, försöka föra ett bättre lif. I sanning, en naiv bekännelse af en egendomlig kristendom, en kristendom, som dock icke torde vara så alldeles sällsynt! Komme han ifrån det med lifvet, skulle han då låta bli att supa bränvin? Ja, helt visst skulle han det; i alla händelser skulle han bara supa mycket litet. Det var ju det fördömda bränvinet som gjort, att han kommit med på denna olycksaliga resa. Hur så? Jo, han var full då han mötte N. N., som frågade honom, om han ville vara med på en tur till Grönland. Han var då morsk och mente tro på, att det var han nog karl till. Men morgonen därpå, då han vaknade nykter och erinrade sig hvad han sagt, då ångrade han sig bittert, men trodde, att det då var för sent att göras om. Nu skulle han dock gärna vilja ge ut 2,000 kronor, om han aldrig kommit med.

Tungt arbete i drifisen. (Af A. Bloch, efter en skiss af författaren.)
Tungt arbete i drifisen. (Af A. Bloch, efter en skiss af författaren.)

Tungt arbete i drifisen.
(Af A. Bloch, efter en skiss af författaren.)

»För öfrigt är stämningen i tältet den bästa. Vi ha det ju också riktigt trefligt där vi äro. Somliga läsa, andra skrifva i sina dagböcker, Balto lappar skor, och Ravna gör, som vanligt, helst ingenting. Men utsikten att åter komma ut till hafs är dock icke obetingadt angenäm.

»Fram på eftermiddagen lättar det något på, regnet upphör, och vi kunna se land, som nu tyckes vara lika nära som förut.