på östkusten. Det enda tecken till europeers härvaro Graah fann var en kanon, som han anträffade vid Koremiut i Uarketfjorden på 61° 17ʹ n. br. och sannolikt härstammande från ett eller annat fartyg, som förlist i isen och drifvit ned längs kusten.
En nordbo-ruin anträffades emellertid 1881 af den herrnhutske missionären Brodbeck vid Narsak på norra sidan af Lindenowsfjorden eller Kangerdlugsuatsiak (på 60° 30ʹ n. br.), dit han i kvinnobåt företog en resa, alltså den tredje kända på Grönlands östkust. Det är den enda nordbo-ruin man känner från östkusten. Den var för öfrigt redan i början af året omtalad af Giesecke, hvilken hört grönländare berätta om den.
Den senaste resan längs denna kust är den danska konebåtsexpeditionen under ledning af kaptenen i danska flottan G. Holm. Den varade i tre år, från 1883, till 1885, och var, liksom Graahs expedition, utsänd af danska staten. Den utgjorde en del af de sedan 1876 pågående »geologiska och geografiska undersökningarna i Grönland».
Expeditionen, hvilken utom ledaren, utgjordes af danskarne marinlöjtnant Garde, sekond, Peter Eberlin, botaniker och geolog, norrmannen H. Knutsen, geolog, samt som tolkar två danska grönländare, bröderna Petersen, företogs i kvinnobåtar med grönländsk besättning, mest kvinnor. Genom de föregående expeditionerna hade de danska grönlandsfararne småningom kommit till den öfvertygelsen, att detta skulle vara det enda sättet att färdas på längs Grönlands östkust.
Den första sommaren hann den samlade expeditionen med 4 kvinnobåtar och 10 kajaker Iluilek på östkusten (60° 52ʹ n. br.) i början af augusti. Här nedlades en depot för det kommande året, och den 10 augusti börjades åter hem-
