Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/376

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
339
GENOM EN ISGROTTA.

eller sedermera vältat om, så att deras yta kommit att bildas antingen af jökelns afslipade botten eller af en brottyta, hvilken naturligtvis också måste vara tämligen jämn och fri från sprickor.

Till vår glädje sågo vi, att bakom isbergen, hvilka för öfrigt sträckte sig långt norr ut, var öppet farvatten sannolikt ända bort till horisonten, och sedan vi utsett den kurs, som säkrast skulle föra oss fram, och uppstämt ett segerjubel, återvände vi till våra båtar för att med fulla krafter sätta oss i gång igen och söka komma igenom, innan isen tätnade, hvilket, i följd af de skiftande strömsättningar som här råda, kan ske hastigt nog, och att bli liggande öfver natten bland dessa nyckfulla iskolosser, därtill hade vi ingen lust. Så hastigt årorna kunde föra oss, bar det därför af norr ut genom de trånga rännorna, där vi endast sågo det djupblå vattnet med ett och annat isflak under oss, isväggarna på ömse sidor och en smal strimma af himmeln högt öfver oss.

Oaktadt flere gånger väldiga isberg sammanstörtade eller kantrade rundt omkring oss och under ett brakande dån satte hafvet i våldsam rörelse, kommo vi dock lyckligt igenom de stora ismassorna, som lågo ända till långt norr om fjordmynningen. På ett ställe måste vi, för att komma fram, ro genom en grotta, som gick midt igenom ett stort isberg, där det smältande vattnet oupphörligt droppade ned på oss. Om hela denna massa isberg härstammade från Bernstorfsfjorden, var ej lätt att afgöra och är väl heller knappast sannolikt, oaktadt denna fjord är en af dem, som lämna de största ismassorna på Grönlands östkust.

Sedan vi välbehållna kommit förbi Kap Møsting och genom en den värsta klunga af isberg, hvilade vi öfver natten på ett litet skär (63° 44ʹ n. br., 40° 32ʹ v. l.). Då där