Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/409

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
372
ÄLDRE FÖRSÖK.

icke dess mindre blir det dock impraktikabelt att reussera i en sådan färd, af dessa orsaker nämligen, att man icke kan föra så mycket munförråd med sig, som man på en sådan resa bör vara försedd med, och därnäst i anseende till den olidliga skarpa kölden, hvilken jag anser nästan omöjligt att någon lefvande varelse kan andas uti, under ideligt kamperande många nätter å rad på isfjället o. s. v.»

Nu följer en mycket märklig beskrifning på kölden, hvilken var så stor, att, oaktadt de alla voro väl klädda och ingen af dem »just var väderskrämd», ville dock lemmarna »liksom strax krympa ihop», så snart de en stund satte eller lade sig på berget. »Jag för min del hade till underkläder två goda tröjor och däröfver åter en renskinnspels; om natten svepte jag in mig i en skön dubbelfodrad kappa och stack in fötterna i en påse af björnskinn, men var det oaktadt ej i stånd att hålla mig varm.

»Jag kan tryggt säga, att af alla de skarpa vinternätter jag kamperat ute på marken i Grönland ingen har så starkt inkommoderat mig med sin köld som dessa första i september.»

Denna föga uppmärksammade beskrifning meddelar tydligt nog den första kända iakttagelse af den starka köld, som förorsakas genom utstrålning från inlandsisen, och som vi funno där i samma månad.

Efter Dalager och ända till långt in i vårt århundrade ha, så vidt man känner, endast få europeer beträdt eller besökt inlandsisen.

En af dessa få är från förra århundradet den bekante grönländske naturforskaren presten Fabricius, från hvilkens hand vi ha en afhandling om isförhållandena på Grönland.[1]

  1. O. Fabricius, Om Drivisen i de nordlige Vande og fornemmelig i Davis-strædet. (1784) — Dansk Vid. Selsk. Skrifter. 1788. III. 65—84.