Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/453

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan
416
VI LÄMNA ÖSTKUSTEN.

och Baltos yttrande, att det kändes som axlarna vore brända, är ganska träffande.

Anikitsok, Johnstrups nunatak, Kornerups nunatak o. s. v.
(Af författaren, efter fotografi.)

Men hade vi det än ofta litet svårt i det hänseendet, gåfvo oss dock dessa månljusa nätter med sitt norrsken en god ersättning. Äfven denna del af jorden har sin skönhet. När det alltid skiftande norrskenet trådde sin lätta, fantastiska dans öfver den södra himmeln, kanske i mer strålande prakt


än på något annat ställe, glömde man lätt slit och mödor. Eller när månen steg upp och gick sin tysta ban öfver den stjärnströdda himmeln, lekte på iskammarnas toppar och badade hela denna döda, stelnade isvärld i sitt silfverbad, då lade sig frid öfverallt och lifvet blef skönhet. Jag är viss på, att nattvandringen öfver Grönlands inlandsis kvarlämnat ett outplånligt intryck hos oss alla, som voro med på denna färd.