Sida:Pennskaftet 1926.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

60

då det sista han hade tänkt, och att han tyckte bättre om både operan och varmbad. Men långt från att bli förlägen, skrattade hon åt honom, och till sist måste han medge att hon hade rätt.

— Ja, inte kunde jag veta, sade han buttert. Varför skall ni segla under så falsk flagg? Låta tala om er som ni gör.

— O, det är en slags okonstlad njutning jag har. Det är för resten ett utmärkt sätt att få veta, vad manfolken går för.

Han fick plötsligt känsla av att ha fallit igenom i en examen.

— Varför skall ni också skriva så osedligt? frågade han.

— Jag känner det så. Varför tyckte den skånske amanuensen — för det är naturligtvis han – att jag skriver osedligt då?

— Jo, ni blottar kunskap om saker, som en ung flicka inte bör veta, sade han. Arkitekten var mycket förtjust över sitt fyndiga sätt att omskriva skåningens mera råa omdöme.

— Varför får hon inte det då? frågade Pennskaftet, och hennes ögon blänkte olycksbådande.

— Nej, sade arkitekten enkelt, därför att vi vill förstås, att kvinnan skall vara fin och ren och god och oskyldig. Sådan tänker vi oss henne, det måste man, för själv kan man ju inte vara det.

— Men ni vill helst, att hon skall vara fin och ren på avstånd kan jag tro, som sällskap väljer ni såna som mig och neråt?