Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
103

Körer och baletter varierade och upplyste spektaklet på ett sätt, att här i Sverige än aldrig något dylikt blifvit exekveradt. Herr Gallodier och fru Soligny visade i dansen sin ypperliga färdighet, och ibland unga svenska ämnen utmärkte sig en ung mamsell Slottsberg, som ofelbart blifver en stor prydnad för vår teater." I slutet af samma månad läses det vidare: "Fru Olin, som har en stark och komplicerad roll, som måste lämna sig åt våldsamma och stridande känslor, uppfyller alla dessa scener på ett sätt, som visar en den utmärktaste omtanke att sätta sig in i hela intresset af pjäsen och föreställa sin hufvudroll med allt möjligt både begrepp och lifaktighet. Af det man redan sett af fru Olin är lätt att döma till hennes ofelbara skicklighet att bestrida hvad svår roll som helst i en tragedi. — Huruvida detta senare kan sägas om herr Karl Stenborg lämnas ännu därhän, då därtill fordras en särskild eller egen styrka så af röst som aktion. Det är därför icke sagdt, att ju herr Stenborg äfven med heder där skulle fylla sitt rum; men, hvad man med obestridlig visshet kan försäkra, det är, att uti alla pastorala representationer är han hos oss ännu den första aktör. Hans ställning, utseende, röst — allt träffar in med den lekande, den glada, den välgörande aktionen. Äfven i komedien intager herr Stenborg ett af de första rummen, kort sagdt uti alla de roller, som ej böra beklädas af tunga personer, ej få utföras med besvärande gester. Herr Stenborg har utomdess en lycklig egenskap för en aktör och i ett språk, som ej ännu för teatern blifvit uppodladt: det är hans uttal. Behagligheten af