Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
159

som Pygmalion. Ehuru hennes stämma förlorat sin klang, beundrade man dock hennes förträffliga sångkonst. Hon dog i Wien 1847.

Efter att ha tjusat det svenska hofvet med sin härliga, starka, välljudande stämma och beundransvärda strupfärdighet, som med lätthet öfvervann de största svårigheter, uppträdde signoran den 30 maj på Kungliga teatern i en af Metastasio skrifven monolog i två akter, ”Pimmalione” (= Pygmalion), med musik af Giovanni Cimadoro. Ursprungligen var blott ett enda gästuppträdande tillämnadt, men på grund af det stormande bifall hon väckte, sjöng hon ånyo samma parti den 3 juni ”af aktning och vänskap för kungliga hofkapellet”, såsom det hette i annonsen, till förmån för dess nybildade pensionskassa. Programmet inleddes genom den af Du Puy komponerade kröningsmusiken och afslutades med baletten ”Bengaliska fêten” af Filippo Taglioni, i hvilken både han och Antoinette Pfeiffer briljerade med sin danskonst. På nådigste befallning anordnades den 17 juni ett galaspektakel, då signora Sessi för tredje gången uppträdde i ”Pimmalione”. Efteråt gafs en pantomimbalett i tre akter af Taglioni, ”Wallachiska grufvan”, där han och m:lle Pfeiffer ånyo tillvunno sig lifligt bifall. Samma program uppfördes ännu en gång den 19 juni, då säsongen afslutades och därmed äfven Löwenhielms direktörsskap.

Dagen därpå afled helt plötsligt efter ett häftigt giktanfall, åtföljdt af kramp, den nära sextioåriga änkedrottningen, den kvicka, lifliga och älskvärda Hedvig Elisabet Charlotta, den graciösa