panna. Följden af detta möte blef, att unge Åberg antogs till elev vid Operans kör och af Gustaf III hugnades med löfte om framtida bärgning. I januari 1788 uppträdde han första gången i den lyriska dramen ”Gustaf Adolf och Ebba Brahe” dock utan framgång. Han skref därför in sig såsom e. o. kammarskrifvare i Riksgäldskontoret, men trifdes ej där, utan lät engagera sig vid Svenska komiska teatern från januari 1792. ”Han var — enligt en antecknares ord — i början en ganska klen skådespelare efter egen utsago, men högst usel efter andras.” Så småningom utvecklade han emellertid sina anlag och blef särdeles omtyckt af publiken, hvartill icke litet bidrog den unge aktörens sällsynt vackra ansikte, fördelaktiga växt och eleganta framträdande. Om det behagliga intryck han redan då gjorde på åskådarna vittnar bland annat Gjörwells förtjusta beskrifning på hans utförande af Georginos roll i ”Marquis Tulipano” 1794 (se del II, sid. 52). Året förut gifte han sig vid aderton års ålder med den unga dansösen vid Kungliga teatern Margareta Kristina Hallongren, elev af Giovanna Bassi och en särdeles framstående konstnärinna i sitt fack. Under åren 1804–1806 var hon premiärdansös. Hennes drag voro visserligen ej regelbundna, men intagande genom den ungdomliga glädtighet, som besjälade dem. Hon dog af ett långvarigt bröstlidande i Schönberg nära Hamburg hösten 1810. Den hastigt tillväxande barnskaran kring de bägge makarna gjorde, att han måste söka förkofra sina inkomster, och 1796 finna vi honom äfven anställd såsom e. o. tjänsteman vid Norra dykerikompaniet, där han den 9 januari 1801
