70
månad Scribes enaktskomedi ”Den nya öfversten”. Den är ett angenämt, älskvärdt lappri, och liknar som så många andra af hans småpjäser de brusande pärlorna i champagneglaset. De behaga ögat, de sticka litet i näsan, men innehållet är just ingenting. På grund af en duell har den unge, tappre officeren Gondreville (Almlöf) råkat i onåd och förvisats till sin egendom, men har nyligen erhållit befallning att åter infinna sig i Paris. På ditvägen kommer han till en liten stad, där han måste dröja af brist på skjutshästar. Hans unga hustru (Henriette Widerberg) och hennes kusin Elise de Lussan (Sara Strömstedt) ha emellertid beslutit söka upp honom och anlända, utan att han vet något därom, till samma stad. Alldenstund de under resan varit utsatta för en mängd obehag i saknad af en manlig beskyddare, föreslår skämtsamt fru Gondreville att fröken de Lussan skall ikläda sig den husaruniform de medföra till en ung släkting. Denna går in på skämtet och aflägsnar sig för att göra allvar af detsamma. Under tiden sammanträffar en ung galenpanna till ryttmästare vid det i staden förlagda husarregementet, Adolf de Luceval (Torsslow), med fru Gondreville, hvilken för honom presenterar den i uniform inträdande Elise såsom sin man. Ryttmästaren omtalar nu, att Gondreville fått nåd och utnämnts till öfverste för det därvarande husarregementet. Han uttalar på samma gång sin lifliga förvåning öfver den underbara likheten mellan den nye öfversten och en fröken de Lussan, som han träffat i Paris och älskar af hela sitt hjärta, hvilken likhet de ändra förklara helt enkelt bero på, att de äro syskon. Nu
