Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
213

Harmoniska sällskapets utmärktaste sångare infunno sig och i den milda vinternattens månsken hedrade honom med en ståtlig serenad. Hjortsberg gick ned för att tacka sångarna och hälsades då af de tillstädeskomna inom alla klasser af Stockholms befolkning, och sångarna buro honom under lifliga bifallsrop i gullstol rundt Jakobs torg och tillbaka in i hans bostad. Därefter tågade de uppvaktande under sång öfver Norrbro ned till Skeppsbron, där de slutligen åtskildes.

En vecka därefter, 21 februari, ägde en liten högtid rum på den s. k. Barnteatern, då inför teaterns ämbets- och tjänstemän, aktörspersonalen och arbetskåren, teaterchefen med ett vackert tal öfverlämnade en af konungen förärad guldmedalj åt den gamle vaktmästaren F. Ryling, hvilken med nit och uppmärksamhet under tjuguåtta års tid tjänat vid Arsenalsteatern och Operan.

Per Sevelin fick på sin recett 2 mars visa sig i ”De förtrogne” och i tvenne nya småpjäser. Den första, ”Konstnärslifvet”, var en vådevill af Overskou, en obetydlig tokrolighet i en akt, om hvilken man kunde säga detsamma som Svärdsjökarlen sade om kyrkan: ”Den kan vara bra för en gång”. Den framställer ganska lustiga bilder ur konstnärernas bohemlif och skänker skådespelarna några säregna typer, bland dem en tysk skenhelig målare och en lättsinnig modell, som ger allting tusan, spelad af recettagaren. Den andra nyheten var Scribes tvåaktskomedi ”Smekmånaden”, som spelas i ryska Polen där Sevelin framställde en rolig träskomakare. Till komedien hörde ett dansdivertissemang arrangeradt