Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
29

Hennes späda, klanglösa röst förtog det vackra i hennes spel. Henriette Widerberg i grefvinnan Imperialis roll hedrade direktionens val, men saknade dock den finess, den savoir faire, som man väntar sig finna hos en sådan dam. Fredrik Kinmanson var

029-Joseph Martin Kraus-PST7.jpg

Josef Martin Kraus. Efter litografi.

bra som Dogen, liksom Fanny Westerdahl var en täck och intagande Berta (hvilken roll på Burgteatern redan efter första föreställningen uteslöts af anständighetsskäl). Habicht rasade från början till slut som Gianettino Doria och Svensson predikade för mycket som Verrina, Fiescos mördare. Hessler med sin olyckliga organ lär ha varit ryslig som Bourgognino, och Dahlqvist alltför öfverspänd i Calcagnos roll. Sevelin förstörde stämningen som