ling, när någonting särskilt skall försiggå, vederbörligen blivit undanstökad, upplästes följande dokument:
»Berättelse från den av Brick Lane-Förgreningen av det Stora Förenade Ebenezer-Måttlighets-Sällskapet nedsatta kommitté.
»Kommitten har under den förlidna månaden fortsatt sitt tacksamma arbete och har den obeskrivliga glädjen att meddela följande nya fall av omvändelse till måttlighet.
»H. Walker, skräddare, hustru och två barn. Erkänner att han, medan han befann sig i bättre omständigheter, var förfallen till att dricka öl och porter; säger, att han icke är säker om huruvida hän icke under tjugu års tid två gånger i veckan tog sig en 'hundnäsa', som kommittéen vid närmare undersökning funnit vara en sammansättning av varm porter, pudersocker, genever och riven muskot (en suck och ett 'Så är det!' från en äldre kvinna). Är nu utan arbete och penningar; tror att det måste komma av portern (bifall) eller också av det förlorade bruket av hans högra hand; är icke säker om vilketdera det är, men anser det högst sannolikt, att om han i hela sitt liv hade druckit vatten, skulle hans kamrat på verkstaden icke ha drivit en rostig synål i honom och därigenom förvållat hans olycka (förfärligt jubel). Har endast kallt vatten att dricka och känner aldrig törst. (Starkt bifall.)
»Betsy Martin, änka, ett barn och ett öga. Går ut om dagen för att tvätta och göra rent; har aldrig haft mer än ett öga, men vet att hennes mor drack buteljerad porter, och skulle icke förundra sig, om detta varit orsaken därtill (omätligt bifall). Anser det icke omöjligt, att hon, om hon alltid hade avhållit sig från brännvin, nu skulle haft två ögon (förfärligt bifall). Plägade förut, på varje ställe hon kom, få aderton pence om dagen, en butelj porter och glas brännvin; men har, sedan hon blev medlem av Brick Lane-Förgreningen, i stället alltid begärt tre shillings och sex pence. (Underrättelsen om detta högst intressanta faktum mottogs med dövande entusiasm.)
»Henry Biller var i många år ceremonimästare vid åtskilliga korporationers middagstillställningar och drack under den tiden en hel hop utländskt vin; torde väl också stundom ha tagit några buteljer hem med sig; är icke fullt säker därpå, men är övertygad, att om han gjort det, så har han även druckit ur innehållet. Känner sig förstämd och tungsint; är mycket feberaktig och lider ständigt av törst; tror att det måste vara vinet, som han brukade dricka (bifall). Är nu utan sysselsättning och smakar aldrig en droppe utländskt vin (smattrande handklappningar).
»Thomas Burton förser lordmayorn, sherifferna och flera medlemmar av borgarrepresentationen med rått kött åt deras kattor (anmälningen av denne gentlemans namn mottogs med andlös spänning). Har ett träben; finner det tämligen dyrt att gå med träben på stengatan; plägade gå med gamla, begagnade träben och regelbundet varje afton dricka ett glas varm genevertoddy, stundom två (djupa suckar). Märkte att de begagnade träbenen splittrades och ruttnade mycket hastigt; är fullt och fast övertygad att deras konstitution undergrävdes av genever-toddyn (långvarigt bifall). Köper nu nya träben och dricker intet annat än vatten och svagt te. De nya benen räcka dubbelt så länge som de andra brukade räcka, och detta tillskriver han endast sitt måttliga levnadssätt. (Triumferande bifall.)»
Anthony Humm föreslog nu, att församlingen skulle förnöja sig med en sång. Med dess förståndiga och moraliska njutning för ögonen hade broder Merdlin lämpat de sköna orden i »Den glada unga färjkarlen» till melodien på »Min gärning nådigt skåda», vilken han ville uppmana dem att uppstämma tillsammans med honom (starkt bifall), även de närvarande, högt aktade representanterna för det veka könet (ännu starkare bifall).
»Vad menar han med det veka könet, Sammy?» frågade mr Weller i viskande ton.
»Kvinnfolken», sade Sam i samma ton.
»Det är inte så dumt sagt, det där, Sammy», svarade mr Weller; »de måste verkligen vara ett vekt kön — ett mycket vekt kön, om de låta lura sig av tocka där karlar som han.»
Varje ytterligare anmärkning av den förbittrade gamle gentlemannen avbröts därigenom, att församlingen nu uppstämde sången, av vilken mr Anthony Humm förut läste upp två rader i sänder till underrättelse för dem av hans åhörare, som icke kände till orden. Medan sången sjöngs, försvann den lille mannen med de grå byxorna, men återvände strax efter dess slut och viskade med en uppsyn av den djupaste vikt någonting till mr Anthony Humm.
»Mina vänner», sade mr Humm, i det han sträckte upp
