Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Benägne Läsare.

JAg såge aldrahälst at desse mine Poësier sålunda måtte kunna tala för sig/ at de alt widare företal såsom onödigt eller öfwerflödigt kunde ombära; men som jag ser några tusend År wara förflutne sedan man begynt skrifwa Verss i werlden/ at deras antal oräkneligit är som bemödat sig där med/ och dem ibland så få så ganska få/ fått berömma sig af ett allmänt bifall eller jaqwäde/ håller jag före wara rådligit at släppa en så fåfäng tanka/ och i det stället anhålla hos den gunstige Läsaren/ at icke fara för strängt och utan skonsmål sakfälla en Qwinsperson som funnit sig hugfält at giöra Verss förr än hon rätzligen förstått huru mycket där til hörer at heta Poët och giöra fyllest för et så dråpligt namn/ jag tilstår at största delen af mina