De bägge fölgde med/ och alla master finge/
Hwar efter an/ i hast en drygan drifwe-winge/
At skeppens lätta här/ blef gungat up och ned/
Hwarpå det genast/ ut åt böllje-marken led.
Det war den årsens tid/ då de på watnet fara/
För storm och jilningar/ minst säkra pläga wara/
Då hafwet skummas up/ då grymma skykast gå/
Här styrde lykkan sielf/ här gik det ikke så.
Af full och gunstig wind/ de mästa segel styfdes/
Och om ibland/ en wåg/ än något skröt och yfdes/
Så skeddet ei för det/ hon wred ell’ awig war/
Men för hon skeppet med wår Swenska Cæsar bar:
Hwars trängtan/ wida fram om wind och wågor fikte/
Och se’n man känningen/ af Estland fåt i sikte/
Wardt kosan med beråd/ åt Staden Pernau stält/
Och i en lyksam stund där ankar neder-fält.
Gud wet hwad hiärtans frögd/ där sammastädes wankat/
Hur’ ung och gammal sig där kring om bryggan sankat/
Dels med en innig bön/ dels af en åtrå stark/
Med tusen wälkoms-rop/ at fägna sin Monark.
Man wille af hans wäxt/ som af hans upsyn dömma/
At Czaren denna färd/ så lät ei torde glömma/
Dock hwem hans upsåt wid hans mykna ungdom såg/
Med bön för hans Person/ Gud jämt i örat låg.
Han sielf af högden styrkt/ fann redan där beslutit/
Hwad lön dem förestår/ som Ed och låfwen brutit/
På sin rätwisa sak han näst Guds bistånd såg/
På Ryssen ingen ting/ den i sin fördel låg.
Så många tusen stark/ kring-gräfwen och förskansat/
Men all dess fördel/ blef i ingen måtto ansat/
Wår unga Hiälte/ den sig säkert segra tror/
Begär en seger/ som til alla delar stor.
Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/48
Den här sidan har korrekturlästs
