Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Wälwetandes/ at där man winner utan fara/
Kan ei triumphen mer/ än medelmåtig wara/
    Fördenskul hwad man gör/ ell’ hwad man säija må/
    Här gäller ingen ting/ än friskt marchera på/

Til dess wid Wesenberg sig åtto tusend finna/
Som mästedels/ af lust til fäkta/ liksom brinna/
    Som sins emellan glädz som fägnas/ at gå på
    När dem befalning ges/ så snart de ordres få.

Hwar på de heller ei rätt länge torde töfwa/
Ty Kungen tykker/ sig än ingaledz behöfwa/
    Sin återstå’nde makt/ fast den ei längre war/
    Än at man wänte den/ sidst/ efter twenne dar.

Och se’n Hans Majestät/ hwad han i sinnet hade/
Och om det görligt war/ med Gud först öfwerlade/
    Wann/ hwad han winna tänkt/ hwar på hans lilla Här/
    Bröt up i största hast at komma Ryßen när.

Den på barbariskt sät förut kring landet ströfwat/
Och på inbyggaren en ohörd grymhet öfwat/
    Samt alting ödelagt/ så at de wåra sidst;
    Alt hwad dem nödigt fans/ så när som modet/ mist.

Förtretlig wäderlek/ med diupa leda wägar/
Och hwad beswär/ därwid om hösten följa plägar/
    War orsak/ at ibland en sådan folk-rik kropp
    Blef hindrat/ tung och tröt och ofta hållen opp.

En kropp utöfwer den man billigt må sig undra/
En kropp tilhopa-sat utaf så många hundra/
    Bland hwilken mykkenhet/ ju mästedels en hwar/
    Til dygd sig finner bögd ell’ håg til odygd har.

Där ond och god/ där trög och trifwen/ bland hwarandra/
Där öfwer-gifne/ hos de blödigt sinte wandra/
    Där de som muren hård’/ och liksom muren stå/
    Jnunder wapnen/ tidt/ bland rädda krukor gå.