SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.
N:o 5. Fredagen den 8 Januari 1836.
Meteor. Obs. Den 7 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,75; 2 1/2
gr. blidt, SV. mulet. Kl. 9. e. m. Barom. 25,79; 2 3/4 gr.
blidt, SV. mulet. — Den 8 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,81; 1
1/4 gr. kallt, V. klart.
Officiella Afdelningen.
Kongl. Maj:t har, under den 12 sistlidne December, i Nåder utnämt och befordrat Fanjunkaren, Friherre Carl Hilmer Hampus Mörner, till Under-Löjtnant vid Vesterbottens Fältjägare-Regemente.
= Medelst Nådiga Fullmakter af den 19 December förlidet år, har Kongl. Maj:t behagat utnämna, vid Svea Lif-Garde: till Auditör, Häradshöfdingen Erik Wilhelm Montan; vid Vestgötha-Regemente: till Löjtnanter, Under-Löjtnanterne Carl Gerhard Muhl och Fredrik Wilhelm Anrepp; samt vid Vesterbottens Fältjägare-Regemente: till Kapiten, Löjtnanten Gustaf Lagerborg och till Löjtnant, Under-Löjtnanten Adolf Fredrik Axelsson.
= Samma dag har Kongl. Maj:t i Nåder förordnat Skolmästaren vid Ulriksdals Kongl. Slott och för Solna församling samt tjenstförrättande Predikanten vid Ulriksdals Invalid-inrättning, Johan Erik Kellberg, att vara Predikant vid berörde Invalid-inrättning.
= Äfvenledes har Kongl. Maj:t under samma dag, uppå derom gjorda underdåniga Ansökningar, beviljat följande Nådiga Afsked, nemligen: för Löjtnanten vid Lif-Regementets Husar-Korps, Fredrik Wilhelm Wideberg; för Löjtnanten vid Uplands Regemente, Hjalmar Yngve Zacco, som vid Afskedstagandet erhållit Kapitens namn, heder och värdighet; samt för Under-Löjtnanten vid Skånska Dragon-Regementet Friherre Sten Malte Ramel.
Under den 30 December sistlidet år, hafva Hrr Fullmäktige i Rikets Ständers Bank beslutat att låta utfärda Constitutorialer, dels för E. O. Kanslisten i Bankens Fiskals-Kontor, Häradshöfdingen Erik Wilhelm Montan, å Banko-Fiskals-sysslan, och dels för E. O. Kontorskrifvaren i Läne-Banko-Departementet, Johan Wilhelm Schröder, å en Kontorsskrifvaretjenst i Vexel-Banko-Departementet.
F. d. Presidenten, Stats-Rådet och Kommendören af Kongl. Nordsjerne-Orden, G. Poppius, som, under utöfningen af den honom i Nåder uppdragna befattning med anstalterna till ullkulturens befrämjande i Riket, funnit åtskilliga jemkningar och förändringar i de under den 19 Mars 1831 meddelade allmänna föreskrifter, rörande Ull-Diskontens och Ull-Kontorets förvaltning, vara af omständigheterna påkallade, har i sådant afseende, uti underdånig skrifvelse den 5 sistl. December, till Kongl. Maj:t öfverlemnat särskilta, i samråd med Kommerse-Kollegium upprättade förslag till förnyade Författningar i dessa ämnen, äfvensom till Taxa å afgifterna vid Ull-Kontoret. Bemälte Stats-Råd har derjemte underdånigst anhållit, att, då Ull-Kontoret ifrån början, liksom Ull-Diskonten, varit ställda under Kommerse-Kollegii öfverinseende och förvaltning, och enhet i behandlingen af ärenden, hvilka med hvarandra ägde det närmaste sammanhang, fordrade att de måste, i hvad möjligt vore, koncentreras hos en embetsmyndighet, samt de särskilta förhållanden numera upphört, hvarunder Stats-Rådet erhållit Nådigt uppdrag att, äfven sedan han lemnat Presidents-embetet i Kommerse-Kollegium, fortfara med bestyret om sådant, som angick Ull-Magasinet och Ull-Kontoret, hvilka inrättningar, sedan magasinsbyggnaden jemväl blifvit fulländad, nu hunnit bringas till ett ordnadt helt, Kongl. Maj:t måtte täckas, ifrån och med början af nästa år, på Kommerse-Kollegium å nyo öfverflytta befattningen med dessa inrättningar jemte de detaljer, som dermed stodo i oskiljaktigt sammanhang: hvaremot Stats-Rådet icke ville undandraga sig att fortfara med styrelsen och ledningen af sådana åtgärder, hvilka afsågo vården om stamschäferierna, eller upprätthållandet af den inrättade skolan för danande af skicklige herdar, eller på ett eller annat sätt kunde anses hafva inflytelse på ytterligare utveckling af den industrigren, åt hvilken Kongl. Maj:t gifvit första väckelsen till lif, genom uppmuntran till försök och införande af en förbättrad fårafvel och rationell ullkultur i landet.
Vid föredragning den 19 i nämde månad af denna underdåniga skrifvelse, har Kongl. Maj:t, med bifall till Stats-Rådet Poppii underdåniga hemställan om upphörande af dess befattning med Ull-Kontoret och denna inrättnings ställande under Kommerse-Kollegii odelade öfverinseende, i Nåder gillat de af bemälte Stats-Råd gemensamt med Kommerse-Kollegium föreslagna ändringar i nu gällande stadganden, rörande förvaltningen af så väl nämnde Kontor, som Ull-Diskont-fonden, samt låtit, under samma dag, i öfverenstämmelse dermed utfärda förnyadt reglemente för denna fond, äfvensom förnyad kungörelse angående Ull-Kontoret, alt ifrån nästa års början och tills vidare tjena till underdånig efterrättelse jemte den i sammanhang härmed föreslagna och nu äfven i Nåder gillade taxa å de afgifter, som vid Ull-Kontoret böra erläggas: hvarförutan Kongl. Maj:t i Nåder anbefallt Kommerse-Kollegium att, i enlighet med de för Ull-Kontorets förvaltning nu stadgade grunder, i underdånighet förslå, en efter behof och tillgångar lämpad aflöningsstat för Kontorets tjenstemän och betjening.
För öfrigt har Kongl. Maj:t, med förklarande af Dess Nådiga tillfredsställelse öfver så väl Stats-Rådet Poppii åtgärder i hvad angår inrättandet af Ull-Kontoret och Ullmagasinet, som ock öfver hans yttrade beredvillighet att än vidare egna sin tid och sin verksamhet åt ledningen af antalterna till ullkulturens befrämjande, i Nåder upppdragit åt bemälte Stats-Råd att, äfven sedan befattningen med Ull-Kontorets styrelse blifvit af Kommerse-Kollegium öfvertagen, fortfarande handhafva vården om stamschäferierna i Riket och den till danande af skicklige herdar bildade skol-inrättning, samt att med fortsatt uppmärksamhet följa hvad som kan bidraga till ytterligare utveckling af en förbättrad får-afvel och rationel ullkultur inom Riket.
Icke-Officiella Afdelningen.
INRIKES UNDERRÄTELSER.
Stockholm.
H M. Konungen täcktes i går afton aflägga ett besök hos Fru Grefvinnan Brahe, samt dervid betyga Dess Nådiga deltagande uti den djupa sorg, hvaruti Fru Grefvinnan och Dess Familj nyligen blifvit försatta.
= Uppå Hans Exellens Herr Riks-Marskalkens befallning, hafva Öfverste-Löjtnant Mekanikus F. Blom och Slotts-Arkitekten, v. Professor A. Nyström, under den 6 dennes, afgifvit följande berättelse:
Måndagen den 4 Januari, klockan half till 12 på middagen, anmäldes hos Ståthållaren på Stockholms Slott af en Kammarvaktmästare i Kongl. Maj:ts öfre rum, att i Kongl. Slottets öfre Galleri, nära Hans Maj:t Konungens sängkammare, tvingrök inträngt vid golfvet. Eldsläckningsredskap med tillräckligt manskap anskaffades genast på Ståthållarens ordres, och golfbräderna på detta ställa uppbrötos, men som röken efter en stund af sig sjelf upphörde, kunde för ögonblicket icke utrönas hvarifrån den kommit. Bevakning med ständigt ombyte stationerades på stället, utan att likväl förmärka någon rök under loppet af dagen samt den påföljande natten. Ej förr än kl. half till 12 på middagen i går, Tisdag, syntes åter rök på samma ställe utbrista. En större del af golfvet uppbröts genast, öppning gjordes på muren vid det rökande stället, och bjelklaget så väl i Galleriet som det, hvilket sträcker sig under Hans Maj:t Konungens sängkammare, undersöktes sorgfälligt, utan att någon upplysning om orsaken kunde vinnas, helst röken efter en stund åter alldeles upphörde. Af detta periodiska återkommande och upphörande erhölls dock den tillfredsställande öfvertygelsen, att icke något af bjelklaget eller annat till byggnaden hörande trädvirke var antändt, utan att röken härledde sig från någon af de under detta ställe belägna eldstäder. Vid till följd deraf anställd undersökning befanns, att på den tid som rök i Galleriet visat sig, varit i denna del af Slottet eld upptänd i endast 2:ne kakelugnar, tillhörande rum i halfvåningen. I dessa båda kakelugnar blef således å nyo eld inlagd, sedan rökgångarna ofvantill blifvit tilltäppta, och i den ena kakelugnen inlades dessutom åtskilliga starkt luktande ämnen. Rök, hvilken antog olika lukt allt efter som de luktande ämnena i kakelugnen ombyttes, visade sig nu ej blott intränga i Galleriet, genom den ofvannämnde öppningen på muren, utan uppfyllde så väl Hans Maj:t Konungens sängkammare som Hennes Maj:t Drottningens, i första stora våningen belägna, inre förmak. På detta sätt utröntes, att röken härledde sig från kakelugnen i ett, under Deras Majestäters ofvannämnde sängkammare och förmak, beläget rum, för närvarande begagnadt till vaktrum för en af Hennes Maj:t Drottningens Statsfruar. Denna kakelugn är anlagd mot en af Kongl. Slottets tvärmurar, 6 alnar från yttermuren åt borggården, samt pipan i sned riktning dragen till samma yttermur, hvaruti den lodrätt genom en af balustrad-piedestalerna på taket utgår. Den vinkel som pipan sålunda i muren erhållit, befinner sig i lika höjd med bjelklaget emellan de båda stora våningarna, och helt nära intill dörren emellan Hans Maj:t Konungens sängkammare och inre förmak. Just på detta ställe har, genom pipans solning, murens sättning eller någon annan tillfällighet, en remna uppstått, hvarigenom röken inträngt i de tomma rummen emellan bjelkarna och derifrån sökt sig en utväg der någon mindre öppning tillfälligtvis förefunnits, hvilket nu inträffade på det ställe der röken först förmärktes, omkring 15 alnar från det felaktiga stället.
Sedan genom fortsatt undersökning ådagalagts, att i den felaktiga pipan, utom den nu omnämda kakelugnen, endast en annan hade sitt rökutlopp, blefvo, enär årstiden och den nära belägenheten intill Deras Majestäters rum ej för närvarande medgifva skorstenens fullkomliga iståndsättande, dessa båda kakelugnar gjorda obrukbara och piporna igenmurade, hvarefter någon fara eller obekvämlighet ej vidare kan vara att frukta af denna tillfällighet, som dock kunnat föranleda de allvarsammaste påföljder, om icke en tidigt väckt uppmärksamhet påkallat åtgärder, som förebyggt den hotande faran.
Under loppet af den förflutna natten hafva undertecknade till följd af Eders Exellens' befallning flera gånger på stället infunnit sig, men icke försport den ringaste anledning att förmoda, det någon fara vidare är för handen.
- F. Blom.
- A. Nyström.
Halmstad den 28 Dec. (Korr. Art.) Några personer från Thorups och Enslöfs Socknar, hvilka bivistat marknaden här i staden, Fredagen den 18 i denna månad, hade, på hemresan om eftermiddagen, i anseende till uppkommen storm med snöyra och då någon öfverfart vid den så kallade Enslöfs Pråm icke kunde i mörkret verkställas, nödgats söka husrum hos Åboerne i Fotstad, der några af dem fingo herberge hos Åboen Hans Nilsson, hvarest de, öfver natten, allesammans legat på golfvet i en stuga på utbredd halm. Omkring kl. 4 Lördags-morgonen, då alla i stugan börjat uppstiga, hade Hans Nilssons hustru utur spiseln borttagit askan, hvari eld ännu funnits, och lagt densamma uti en en gryta, hvilken hon satt i förstugan bakom dörren, och åter uppgjort eld i spiseln. Af de vägfarande hade 3:ne pigor hopbundit tvenne knippor af den halm hvarpå de legat och ställt desamma utom dörren, troligen intill eller ofvanpå förenämde gryta; hvarefter alla i stugan varande personer satte sig till bords, för att äta frukost. Då Hans Nilsson, efter någon stunds förlopp, skulle, vid pass kl. 6 på morgonen, gå ut, och i det afseendet öppnat förstugudörren, slog en eldslåga honom i ansigtet, och i ett ögonblick var stugan full af rök och en mängd på golfvet qvarliggande halm itänd. Hans Nilsson skyndade genast ut, och af de öfriga sprungo några genom lågorna och räddade sig; men de som ej hastigt nog i trängseln kunde utkomma, blefvo qväfda och inbrända, nemligen: Hans Nilssons hustru Anna och barn, sonen Nils om 10 års ålder, döttrarna Johanna och Bengta, den förre 8 och den senare 2 år gamla, samt pigorna Kjerstin Pehrsdotter och Elin Månsdotter från Skafböke och Bengta Larsdotter från Boshult af Enslöfs Socken. I anseende till den starka blåsten och brist på vatten, var icke någon bergning, mycket mindre släckning, möjlig, helst elden rasade förfärligt, så att ingen kunde komma nära intill de i full låga stående byggnaderna. Alla de personer, som öfver natten haft herberge derstädes, förlorade allt hvad de från marknaden medfört af säd, fisk, salt, m. m. Endast Hans Nilssons hästar och fä-kreatur samt får blefvo genom hans tjenstepiga Anna Larsdotters rådighet, och med ankomna grannars biträde, bergade undan lågorna. Alla åbyggnaderna med foder och säd samt husgeråds-saker uppbrunno. En dräng, Anders Mårtensson från Glashult, och en 11 års gammal flicka, Margaretha, blefvo af elden skadade, i synnerhet den förre, som å härvarande Lazarett blifvit intagen. Flera personer, som under hemgåendet från ofvannämde marknad kommit vilse, hafva, under den starka snöyran, af köld omkommit.
Carlskrona den 30 Dec. (Korr. Art.) En lika ryslig och bedröflig som ovanlig händelse, har härstädes ådragit sig allmänna uppmärksamheten.
Nästlidne Julafton blef ett mindre paket inkastadt hos en i Rönneby köping boende Tunnbindare-enka Lind, adresseradt till hennes stjufdotter Sofia Lind, och fanns, då det uppbröts, innehålla en af mandelmassa sammansatt kaka, åtföljd af en, med blyertspenna skrifven anonym biljett, hvari Sofia anmodades hålla denna lilla present till godo, och ju förr dess hällre ensamt förtära den, helst den ej tålte att gömmas, men välment skickades af en vän. Utan att ana ringaste försåt, efterkom flickan denna anmaning, och smakade ej allenast sjelf på kakan, utan delade det mästa med sig åt de öfriga närvarande, neml. stjufmodern, en faster och tvenne lärgossar. Alla blefvo innan kort häftigt sjuka på ett sätt, som gaf full anledning att befara förgiftning. Men genom läkares hastiga
