lemna de upproriska provinserna, och som der önska få en tillflyktsort, utan att de nödsakas taga krigstjenst hvarken för det ena eller det andra partiet.
- (Hamb. Corr. och B. H.)
England.
London den 26 Dec. Morning-Chronicle förklarar alla uppgifterna angående Lord Durhams mindre vänskapliga emottagande i Ryssland, för fullkomligt ogrundade. Ingen Brittisk Minister har, enligt dess förmenande, ännu af samtliga Ryska Auktoriteter blifvit med mera uppmärksamhet emottagen.
Lord-Löjtnanten af Irland har, uti sitt svar på en lyckönsknings-adress från Grefskapet Westmeath, nyligen förklarat, "att Irland fortfarande vore i åtnjutande af ett exempellöst lugn."
Sir George Shee har icke afgått till Haag, utan till Stuttgard, der han blifvit nämd till Minister. (B. H.)
Bayern.
München den 29 Dec. I enlighet med i dag bittida på morgonen hit anlända tillförlitliga underrättelser från Grekland, har Hans Maj:t, vår allernådigste Konung, efter en lycklig öfverfart, den 7 dennes kl. fyra på dagen, inträffat i Piræos, der H. M. med innerlig glädje emottogs och välkomnades af Konung Otto. (B. H.)
Belgien.
Brüssel den 31 Dec. I går antog Senaten enhälligt Inkomst-Budgeten. (B. H.)
Danmark.
Bref ifrån Köpenhamn af den 7 dennes meddela, att, till följd af de anstalter Chefen för denna hufvudstads polis, Hr Bræstrup, en embetsman lika utmärkt genom sin nitfulla verksamhet, som genom den förekommande välvilja han städse ådagalägger i de förhållanden, hvaruti han som oftast befinner sig med härvarande Svenska Beskickning, uppå derom gjord anhållan, ofördröjligen vidtagit, har en ung handlande vid namn Lidbäck (se vidare om honom den uti Stats-Tidningen N:o 6 för den 9 dennes utur Götheborgs Dagblad meddelade underrättelse), som afvikit från Götheborg, sedan han bedrägligen satt sig i besittning af åtskilliga vexlar till ett ganska betydligt belopp och lyckats förse sig med ett pass till Helsingör, blifvit ertappad i Odense, hvarifrån han, under säker bevakning, kommer att återföras till Helsingör, för att aflemnas till Svenska Gränse-Autoriteterna.
BLANDADE ÄMNEN.
Utdrag af ett bref från en resande Landsman, dateradt München, den 18 sistlidne November:
"I stället för att, såsom jag hoppats, få skrifva mitt första bref under glödande Oranger och blommande Mandelträn, måste det nu ske från ett fullkomligt vinterland, under åsyn af Svenska snödrifvor, pelsklädda vandrare och frustande slädtrafvare. Min kammare här i München är kall som en iskällare, och det är då ej underligt, om för den stackars brefskrifvaren idéerna hota att frysa bort och ordvändningarna att blifva lika stela, som fingrarna. Från de första dagarna af denna månad hafva vi här en skarp köld och ett klingande slädföre: då jag hör bjällrornas klang och ser slädarna flyga öfver den hvita Maxplatsen nedanför mitt fönster, tycker jag nästan att det sker ett ingrepp i våra Nationalrättigheter, att det är en stöld från våra Nord-nöjen, hvaröfver Sydlänningen yfves. Det är då ej utan en viss ömkan och skadeglädje, som jag bemärker, att slädarna med allt sitt granna prål dock vanligen äro något illa konstruerade, och i sin gammalmodiga snitt lifligt erinra om våra fardon vid 17-hundratalets början. Dessa antiqviteter tillbringa den vackra årstiden högst uppe på vindarna i femte och sjette våningen. När jag nu en morgon vandrade ut på den nyfällda snön, såg jag nästan från hvarannan tak-ås en sådan obäklig figur i sakta mak hissas ner på vindspel, och med öppna armar emottagas nedanför af kuskar i pels-muddar. Det såg rätt roligt ut. — För öfrigt är det väl ingenting, som på en resande Nordson utöfvar en så hemsjuk verkan, som åsyn af Snön; ingenting, som så mäktigt erinrar honom, att han högt i fjerran lemnat en blek men skön moder. Så var åtminstone händelsen med mig. — En Svensk har ju vanligen, ända från barndomens glada kälkåkningar, sitt lifs första minnen skrifna i snö, och om också med åren snön smälter i tårar, så le dock ännu genom dem det förflutnas bilder mot honom i vinterdok, och, hvarthän han i vida världen färdas, skall han alltid förr hälsa drifvorna, än blommorna, för landsmän. — Det ligger i sakens natur, att jag endast med flygtiga drag nu kan angifva gången af resans utveckling, och af min egen: brefvet skulle eljest, i kapp med mina tjocka anteckningar, växa till en lunta och för Tit. blifva ännu tyngre att läsa, än fordom Svenka Kalendern i Rom.
Oehlenschlägers förekommande godhet gjorde mitt korta vistande i Köpenhamn i hög grad angenämt. Han var just nyss återkommen från sin resa med Prins Christian till Fyen, och nu sysselsatt med en beskrifning deröfver. Jag mötte honom, gungande en liten dotterdotter på sina armar, ett lefvande minne af hans nyss förlorade dotter Charlotte. Det gäller om Oehlenschläger, hvad jag öfverallt på min resa funnit, att de mest utmärkta menniskor tillika äro de mest älskvärda, de, med hvilka man genast i första ögonblicket känner sig bäst hemmastadd och minst förlägen. — Så är det med Tieck, så är det med sjelfva den högt uppsatte Alexander Humboldt, på samma sätt med Steffens, Schelling och Schubert, med Joseph Hammer och Thiersch, med Grillparzer och Bauernfeld, med Bröderne Boisserie och Rauch, med Cornelius och Dahl. Kan man lefva med trefligare menniskor, än alla dessa, hvilka dock hvar för sig göra anspråk på ett namn hos efterverlden? Det är den äkta humaniteten, som öfverallt bryter fram och redan i det yttre väsendet afspeglar sig med en genomskinlighet, som ej bländar, utan tvertom gör ögat godt. En Dansk Fru påstod, att Svenskarna i Köpenhamn sällan brydde sig om att se annat än det runde Taarn och Oehlenschläger. Att ej för min egen del förtjena denna förebråelse, såg jag mig flitigt omkring öfver allt, ägnade mer än en njutningsrik timme åt det sköna Bilder-Galleriet på Christiansborgs Slott, tillbringade en högst instruktif förmiddag med att beskåda de Nordiska "Oldsagerna," förträffligt ordnade af Cancelli-Rådet Thomsen, som sjelf här var min upplysande ledare; och genomgick grundligt det Kongl. Bibliothekets klassiska salar, i sällskap med Molbech, som visade mig mycken vänlighet. Detta Bibliothek förtjenar onekligen sitt rykte, såsom ett af de yppersta. — Hvilken rikedom t. ex. på upplagor af Romerska klassikerna! Ensamt af Terentius såg jag i Quart femton olika editioner, alla från 1500-talet. Med flera yngre Danska Litteratörer kom jag i förbindelse. — De Ångfartyg, på hvilka jag gjort resan, hafva alla haft sina namn i en klimax. Så hade jag först öfver Sveriges vatten farit med en Amiral (Platen); vidare öfver Kattegat och Sundet med en Prins (Carl); det var då i sin ordning, att jag nu till Stettin skulle fara med en Drottning (Maria); äfvensom att jag framdeles på Donau skulle göra bekantskap med en Kejsare (Kejsaren Frans, vid Pressburg). — Emedlertid hade Hennes Majetät den godheten, att lyckligt föra mig öfver Östersjön och landsätta mig vid Oder. Det var en het dag; men ack! huru långt var jag ifrån att ana olyckan i Stockholm samma dag — blixtens härjning i våra ålderdomsminnen. — Först i Berlin hann mig den sorgliga tidningen derom på en middag vid Charlottenburg hos Alexander Mendelson, till hvars älskvärda hus ett bref från Herr v. Brinkmann varit min nyckel. Genom samma talande rekommendation blef jag äfven införd hos Alexander Humboldt "dieser bejahrte Bewohner der Orinoco-Wälder und Nord-Asiatischen Einöden", såsom han sjelf i min Minnesbok nämner sig, — vidare hos de utmärkta Bildhuggarne Rauch och Fredr. Tieck, hos Varnhagen von Ense m. fl. — Rauchs Atelier var obeskrifligt rik. Jag såg der först esquissen till det sköna Maximilians-monumentet, som jag nu här i München har tillfälle att dagligen beundra, såsom utfördt. Vidare en mängd utkast till nya monument, t. ex. öfver Albrecht Dürer i Nürnberg, öfver Fredrik den Store, öfver två Polska Konungar (Bogislaus, stödd på sitt svärd och Misislaus stödd mot ett kors, stående bredvid hvarandra); öfver Gneisenau (sjelfva statuen blir 10 fot hög och skall stå på hans gods i Posen) m. m. — Bland fulländade arbeten såg jag Sex Victorier, alla olika, 2 sittande, 4 stående, alla bevingade och med lagerkransar i handen — deras höjd något öfver 6 fot. — De äro af Konung Ludvic beställda för Walhalla vid Regensburg. Dessutom en mängd herrliga buster, af Goethe, af Schleiermacher (i Presterlig skrud — otroligt lefvande — den är beställd för hans graf) af hela Ryska Kejsar-familjen, af Thorvaldsen, Fr. Tieck, Hardenberg, Diebitsch m. fl. — Allt var i en ädel och skön stil och värdigt den Mejsel, som i Parken vid Charlottenburg framtrollat Louisen-Monumentet. Museum besökte jag flitigt. Det är visserligen ej så rikt, som Galleriet i Dresden, men deremot — huru förträffligt ordnadt! Först Pinakotheket i München kan dermed komma i jemnförelse. — Äfven åt alla öfriga Berlinska konst-samlingar ägnade jag mitt studium, så vidt tiden tillät, under det jag tillika på Universitetet dagligen hörde de Philosophiska Collegierna. Steffens intresserade mig mest. — Hegels mantel är af ingen Elisa upptagen. Till hans lärostol är en främling inkallad, om hvilken Hegel en gång sjelf yttrat, att han "bäst af alla förstått Hegels Philosophie, men ändå missförstått den." — Steffens var nu Rektor och hans tid mycket upptagen. Det oaktadt visade han mig personligt mycken godhet och lät mig inom sin treflliga famille finna ett hem. — Cherubinis Lodoiska uppfördes på Konungens födelsedag, under Spontinis anförande; dessutom en Preussisk folksång Borussia, med musik af honom sjelf. Den gällde öronen. Åtta serskildta Regements-Musiker biträdde dervid, och innepå sjelfva skådebanan såg man 3 taktpinnar i rörelse. Från mina theaterbesök i Berlin gömmer jag för öfrigt i minnet Madame Crælingers spel och i hjertat Mademoiselle Bials sång. Mycket vore deröfver att nämna, som rummet nu ej medgifver. — En dag emottog jag genom Steffens en "Einladung zur öffentlichen Sitzung der Königlichen Akademie der Wissenschaften." Sessionen var högst interessant, häldst som ämnet för den af Physiologen Müller hållna Nekrologen var en Svensk: Professor Rudolphi, född i Stockholm. Berlin har jag egentligen först begripit, sedan jag kom derifrån och fått jemnföra den med Dresden, Wien och München. Allt är der så nytt, så färdiggjordt, så bestäldt — och dess Storhet har ett så ungt datum. Ett fordom söker man fåfängt; men framåt går allt, både bataljoner, och manufakturer och konster. Allt sker med kommando. — I det hela fordrar dock Preussens blomstrande hufvudstad af den resande mindre tid än penningar, och den, som med begge delarna måste spara, gör bäst att efter ett var veckor resa vidare. Så gjorde jag. Sedan jag besett allt i Potsdam och Sans-souci, tog jag vägen öfver Wittenberg till Leipzig, der jag uppehöll mig några dagar, dels för Universitetets skull, dels för att i den omliggande nejden uppsöka våra dyra blodiga Häfdeminnen. Oförgätlig är mig den stund, då jag under häftig åska och blixt knäböjde vid Schwedenstein, under hvars popplar fredligt landtfolk sökte sitt skydd för det hotande regnet. — I Leipzig blef jag genom Brockhaus bekant med några litteratörer och stod just på vägen till den gamle, vördnadsvärde Philologen Herrmann, då vi möttes af den skakande underrättelsen, att han i ögonblicket förlorat sin 18 årige son, som drunknat under badning i Elstern. Hans begrafning var en rörande högtidlighet, hvaruti hela Universitetet deltog. Den unge hade funnit sin död ej långt från det ställe, der den sårade Poniatowski med sin stridshäst störtade sig i vågen och omkom.
- (Slut e. a. g.)
Hos Kongl. Kommerse-Kollegium är i officel väg anmält, att den lilla Blänkfyren, som utmärkt tornet på S:t Peters-Kyrkan i Byn Kerity-Pemarih uti Franska Departementet Finistère, blifvit i slutet af sistlidne November månad borttagen och ersatt genom en fyr af samma slag, men med mindre starkt sken, hvilken alla nätter hålles tänd på det bredvid förenämde Kyrka nyligen uppförda torn, beläget vid 47° 47' 53" nordlig latitud, och 6° 42' 44" vestlig longitud. Den nya lysningsapparaten är anbragt vid 41 metrers höjd öfver hafsytan under dagjemningen, och de olika skenen efterfölja hvarandra hvarje half minut. Vid klart väder synes fyren på sju franska sjömils afstånd, men det mattare skenet upptäckes först på ett afstånd af fyra mil. Hvilket Kgl. Collegium härigenom velat till de sjöfarandes kännedom meddela. Stockholm den 30 December 1825.
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 8 Oktober 1828 samt Kongl. StatsKontorets derpå grundade Cirkulär den 26 i samma månad, att de depositioner, som i Landt-Ränterierne stått i fulla tio år och derutöfver skola till återlyftning uppsägas så, och enär enligt Brunflo Härads-Rätts Utslag den 15 Oktober 1825, Postillionen Odén den 7 November 1825, i Jemtlands Landt-Ränteri deponerat Tre Riksdaler 16 skillingar Banko bötesmedel, varda vederbörande härmedelst antydde, att inom natt och år från nedanskrifne dag sig hos Konungens Befallningshafvande härstädes anmäla till medlens återlyftning, och dervid förete, ej mindre det utfärdade Dipositionsbeviset än ock med Dom eller Utslag styrka sin ägande rätt, till de nedsatte medlen och på grund deraf erhålla anordning å beloppet, som, i annor händelse kommer att till Kongl. Stats-Kontoret insändas, hvarest den, som af gällande orsaker öfverskridit den här utsatta tiden, kan sine anspråk till medlens återbekommande fullfölja. Östersund, i Lands-Kontoret den 28 Dec. 1835.
- M. von Törne.
- F. W. Jonsson.
De, som innehafva nedan specificerade Lottsedlar, tagna till Kongl. Nummer-Lotteriets instundande 1059:de Dragning, hafva att på nedannämnde Kontor, vid Lottsedlarnas förevisande, återbekomma insatserna å följande å samma Lottsedlar införda spelsätt, som icke kunnat accepteras, utan blifvit annullerade, neml.: Å Ternspelet: Lotts. med Ordningsnummern 260, tagen på Kontoret N:o 73 i Christianstad, å Lotts. med Ordningsnummerne 658 och 659, tagne på Kontoret N:o 96 i Fahlun, samt Lotts. med Ordningsnummern 890, tagen på Kontoret N:o 137 i Norrköping; Qvaternspelet: Lotts. med Ordningsnummern 628, tagen på Kontoret N:o 137 i Norrköping. Stockholm den 12 Januari 1836.
Stockholms Stads Handlande Borgerskap kallas att infinna sig å Rådhuset Fredagen den Femtonde uti innevarande månad, kl. Tolf å dagen, för att inom sig utvälja Deputerade, hvilka, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, böra, gemensamt med Deputerade af Magistraten, utarbeta förslag till Taxor för afgifter till Staden å handeln och sjöfarten. Stockolms Rådhus den 8 Januari 1836.
Jemlikt föreskriften i 3 §. af Kongl. Maj:ts den 16 sistl. Maj, utfärdade förnyade Nådiga Reglemente för Bruksägares Hypothekskasaa, får Direktionen öfver nämnde Kassa härigenom anmoda Hrr aktieägare, att, inom Jan. månads utgång nästkom. år fullgöra tredje inbetalningen, utgörande 250 R:dr B:ko för hvarje Aktie, eller 25 procent af det tecknade Aktekapitalet, medelst insättning i Rikets Ständers Bank för Bruksägares Hypothekskassas räkning och Banko-Attestens aflemnande till Kamereraren A. Roos, som träffas alla Söknedagar, emellan kl. 11 och 1 f. m., i Arméns Pensions-Kassas Hus vid Munkbron, en tr. upp; och bör vid Bankoattestens aflemnande jemväl företes Aktiebrefvet, i och för anteckning derå om ifrågavarande inbetalning; men försummar Aktieägare att denna inbetalning inom nu stadgad tid fullgöra, kommer i enlighet med 6 §. i åberopade Nådiga Reglemente, allt hvad förut insatt blifvit, att till Hypothekskassan hemfalla.
Härförutan får Direktionen underrätta Hrr Aktieägare, att för det nu löpande året förfallen 5 procents ränta å det hittills erlagde Aktiebeloppet varder, vid aflemnandet af Bankoattesten öfver förr omförmälta insättning, å ofvan utsatte tid och ställe till Hrr Aktieägare utbetald och å Aktiebrefvet antecknad. Stockholm den 12 Okt. 1835.
- Direktionen för Bruksägares Hypotheks-Kassa.
Till lediga Stads-Fiskalstjensten här i Staden, äga skicklige sökande, att, inom 56 dagar, efter det denna kungörelse finnes första gången i Sveriges Stats-Tidning införd, hit ingifva sine, till Höglofl. Justitiæ-Kanslers-Embetet ställde ansökningar, åtföljde af behörigen styrkte Meritförteckningar; hvilket första gången kungöres. Östhammars Rådhus den 4 Januari 1836.
- På Magistratens vägnar,
- J. W. Gezelius.
Notifikationer.
ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.
= Kongl. Maj:ts och Rikets Hof-Rätts, öfver Skåne och Blekinge, Dom, i anledning af årsstämning uppå framlidne Enkefru Assessorskan Christina Hallenborgs, född Morman, Borgenärer, utgifves den 5 nästkommande Februari, Christianstad den 31 December 1835.
= 1836 den 30 Januari utgifvas Götheborgs Rådhus-Rätts Domar, emellan 1:o afl. Rådmannen Christ. Bergströms Sterbhus; 2:o Handlanden Jonas Bergströms afl. Enkas C. C. Bergströms Sterbhus; 3:o afl. Handlanden N. J. Bloms Sterbhus; 4:o afl. förre Handlanden Tobias Lundgrens Sterbhus; och 5:o afl. Hyrkusken B. Söderbergs Sterbhus, samt Borgenärer.
= Rådhus-Rätten i Götheborg inkallar, jemlikt utfärdad Årsstämning, afl. Jungfru Magd. D. Norlings samtlige Borgenärer till den 16 November innev. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sine fordringar, vid talans förlust, skriftligen eller mundtligen anmäla; hvilket härigenom kungöres första gången.
= Rådhus-Rätten i Götheborg inkallar, jemlikt utfärdad Årsstämning, framl. Öfver-Direktören, Förste Landtmätaren J. G. Schalins samtlige Borgenärer till den 23 Novemb. innev. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sine fordringar, vid talans förlust, skriftligen eller mundtligen anmäla; hvilket härigenom kungöres första gången.
= Rådhus-Rätten i Götheborg inkallar, jemlikt utfärdad offentlig Årsstämning, afl. Vinhandlanden H. C. Kocks samtlige Borgenärer till den 17 December innev. år 1836, kl. före
