der dessa artiklars produktion är förenad med så ringa kostnad. Införseln af häckladt och spunnet lin och hampa har stigit från 4 till 100 mill. Skålpund. Före revolutionen var slutligen tillverkningen af sidentyger i England ganska obetydlig. Emedan det råa silket måste hämtas från Italien, der det var blottställdt för Fransmännens konkurrens, gjordes vid stränderna af Gangen försök med silkesodling, hvilken så väl lyckades, att förarbetningen af silke sedan 40 år stigit i ett förhållande af 100 till 2000. Införseln af silke har nemligen ökats ifrån 400,000 till 4,200,000 ℔. Till och med införseln af utländsk ull har vuxit i ett förhållande af 100 till 1000, emedan man, i stället för 2 1/2 million ℔, som förut årligen infördes ifrån Spanien och Tyskland, nu infor 26 mill.
Af dessa fakta följer sålunda, att England, på bekostnad af inhemska produkters odling och förarbetande, stegrat utländska produkters införsel och förarbetande. Den inhemska ullens producerande har nemligen endast ökat sig så, att antalet af får stigit i ett förhållande af 100 till 150, i hvilken kategori odlingen och förarbetningen af inländsk ull sålunda äfven befinner sig, medan bomulls- och linne-tillverkningarna stigit ifrån 100 till 2000, samt tillverkningarna af silke och utländsk ull ända till 1000.
Med detta sakernas tillstånd förenar sig en för Storbrittaniens välstånd högst betänklig omständighet. Englands befolkning har på landsbygden ökat sig i ett förhållande af 100 till 112, i städerna af 100 till 208 eller öfverhufvud med 60 proc. Om nu antalet af får stigit i ett förhållande af 100 till 150, antalet af oxar (enligt en annan af samma författare lemnad underrättelse) ökat sig i proportion af 100 till 136, och om vidare, hvad denne författare på ett annat ställe[1] bevist, är säkert, att ett lands materiella rikedom måste beräknas efter förhållandet med de i detsamma befintliga boskapskreaturen, så visar sig, att massan af invånarna ökat sig till en vida större grad, än massan af lifsmedel. Om nu härtill kommer, att Regeringen, genom den ofvan anförda grundsatsen af sin handelspolitik, med hög tullafgift besvärar ifrån utlänningen införda oumgängliga lifsförnödenheter, men deremot gynnar införseln af sådana råämnen, som ej äro nödvändiga för lifvets uppehälle, — så följer deraf, att tillverkningens ökande i England, långt ifrån att bevisa en tillvext i rikedom, medfört en, verklig förminskning i national-förmögenheten."
"Med det nyss omnämnda ofördelaktiga förhållandet har, under tidsomständigheterna, såsom en oundviklig följd, förenat sig ett annat menligt förhållande. I förening med en till oändlighet ökad tillverkning af bomulls- och silkes-fabrikater riktades omtankan på maschinernas fullkomnande, i hvilket ändamål oerhörda summor användes. Som imellerlid spekulationen, sedan den en gång på detta område kommit i rörelse, aldrig stannar, gaf hvarje på uppfinning i en af nya maschiner grundad fabrik dödshugget åt de hittills redan grundade inrättningarna af samma slag, medan hvarje fabrikant, som börjat sin rörelse, grundade hoppet om framgång på sina föregångares undergång. Det är ej svårt att inse, hvilken förlust af kapitaler, och, såsom en följd deraf, hvilken massa af olycka och elände måst härröra af dessa framsteg."
"Den inom mineral-rikets område drifna industrien har ej föranledt mera båtande resultat. Till en början hvilar i och för sig sjelft denna gren af näringsfliten icke på någon afkastning, som på samma gång erbjuder lifsmedel: med undantag af sättet, hvarom här icke är fråga, kunna bergarterna i och för sig sjelfva endast vara bestämda till verktyg eller prydnader, men i ingen mån bidraga till lifvets uppehälle. Dessutom hafva jernverken i Wales, derföre att de till bättre pris kunna lemna sina tillverkningar, kommit att täfla med de äldre jernverken i Staffordshire och Shropshire; afkastningen, som genom denna ömsesidiga täflan blifvit drifven till sin högsta punkt, utgjorde år 1828 ett qvantum af 703,000 tons gjutjern, hvilket till den grad öfversteg förbrukningsbehofvet, att en ton, som år 1825 gällde 206 Fr., år 1801 endast kostade 75 Fr.; arbetslönen, som var 21 Fr. per ton, hade fallit till 12 Fr, och af 350 smältugnar, som blifvit inrättade, begagnades 1828 blott 250. Att arbetarne och deras olyckliga familjer äfven här måste gälda de med den misslyckade industriella spekulationen förenade omkostnaderna, d. v. s. med sitt lif plikta för den falska beräkningen och den onaturliga utvidgningen af denna näringsgren, är så tydligt att det ej behöfver bevis."
- (Slut e. a. g.)
Noterad VexelKurs på Stockholms Börs, Fredagen den 15 Januari 1836.
| Uti Svenska Bankosedlar. | |
| London | 12 R:dr 1 sk. 75 d. d., 60 d. sigt., 11 R:dr 47 sk. 90 d. d. |
| Hamburg | 128 sk. 37, 40, 49, 50, 67 d. d., 127 1/2 sk. 67, 90 d. d., 127 1/4 sk., 127 sk. 90 d. d. |
| Altona | 128 sk., 127 1/2 sk. 67 d. d. |
| Lübeck, Lübsk Kur. | 102 1/2 sk. 67 d. d., 102 sk. 40, 67 d. d. |
| Paris | 22 5/6 sk. 90 d. d., 22 3/4 sk. 60, 90 d. d. |
| Marseille | 22 7/12 sk. 90 d. d. |
| S:t Petersburg | 25 sk. à Vista 24 2/3 30 d. d. |
| Köpenhamn | 63 sk., 8 d. d. |
| Medel-Kurs. | |
| Pund St. | 12 R:dr 9 r:st. |
| H. banko | 127 sk. 11 r:st. |
| Lübsk Kur. | 102 sk. 1 r:st. |
| Francs | 22 sk. 10 r:st. |
| Rbl | 24 sk. 8 r:st. |
Döde i Stockholm.
Coffaerdie Kaptenen Olof Tillman, den 22 dennes, uti en ålder af 73 år, 5 månader 1 dag.[2]
Källarmästaren Pehr Gustaf Thollander, i en ålder af 28 år, 11 månader och 15 dagar[2]
Bryggare-Lärlingen Carl Fredrik Landberg, den 28 Dec. 1835, kl. 1/2 2 e. m., i en ålder af 31 år 3 månader 22 dagar.[2]
Ernst Gottlieb, yngste son till Grosshandlaren Christ. Gottl. Cantzler och dess kära maka Carolina Helena, född Cantzler, den 9 Januari d. å., uti en ålder af 1 år och 15 dagar.
Sifvert Roland Julius, yngste sonen till Majoren vid Kongl. Maj:ts flotta och Ridd. af Kongl. Svärdsorden, S. R. Öberg och dess kära hustru Aurora G. Örnflycht, Nyårsdagen 1836, 3:ne Månader gammal.
Afl. Band-Fabrikören G. A. Krutmeyers efterlemnade maka, Johanna Maria Krutmeyer, född Åker, i Långholms-Tull den 1 Januari 1836, i en ålder af 59 år och 10 månader.[2]
Hedvig Charlotta Nordengren, dotter af aflidne Kyrkoherden i Arberå Johan Nordengren och dess Fru Anna Catharina Delin, den 27 December, 24 år, 10 månader och 18 dagar gammal.
F. d. Repslagare-Åldermannen Carl Wilhelm Rampe, den 4 dennes, 51 år gammal.
F. d. Åldermannen i Gelbgjutare-Embetet, Anders Lorents Herndahl, den 31 December 1835, kl. 6 f. m. i en ålder af 61 år, 2 månader och 6 dagar.
Emma Matilda Johanna Kruse, dotter af Handelsmannen och Bryggaren J. A. Kruse och dess kära maka Anna Charlotta Kruse, född Brandelius, den 7 Januari 1836, i en ålder af 4 år, 6 månader och 2 dagar.
Enkefru Margaretha Christina Hasselgren, född Norman, den 30 December 1835 kl. 2 f. m. uti dess 60 års ålder.
Kryddkramhandlaren Hr Johan Norstein, d. 9 dennes, uti en ålder af 60 år 3 månader.
Waktmästaren i Kongl. Kommerse-Collegium Carl Niklas Luther, den 11 Januari 1836, kl. 1/2 1 f. m. uti en ålder af 61 år, 8 månader och 10 dagar, sörjd och saknad af maka och barn.
Döde i Landsorterna.
Afl. Majoren Fredric W. Ankarcronas Enka, Jeanette Marg. Ankarcrona, född Åkerbladh, i Upsala d. 26 sistl. Dec., i en ålder af 45 år, 11 mån. 17 dagar.
Enkefru Kapitenskan Greta Wachenfeldt född Reenstjerna, död i Skara den 29 Oktober 1835, 88 år.
Bergmästaren uti Nya Kopparbergs Bergmästaredöme Gustaf Nauclér död på Stora Gården den 18 December, 1835, 63 år gammal.[2]
Seniorn af Wexiö Stifts Presterskap, Professorn, Contracts-Prosten i Uppvidinge Härad, Kyrkoherden i Åsheda, Ledamoten af Kongl. Nordstjerne-Orden, Theol. Doktorn och Jubel-Magistern, Samuel Heurlin, död i Åsheda Prestgård, d. 11 Dec. 1835, i en ålder af 91 år 9 månader och 16 dagar.
Handlanden Carl Fr. Wedberg i Nora stad, d. 3 Dec. 1835 uti en ålder af 32 år, 9 månader.
Hos Kongl. Kommersse-Kollegium är i officiel väg anmäldt, att Fyrskeppet Trindelen den 21 sistlidne December lemnat sin station vid ön Lessöe, hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 11 Jan. 1836.
Hos Kongl. Kommerse-Kollegium är i officiel väg anmält, att den lilla Blänkfyren, som utmärkt tornet på S:t Peters-Kyrkan i Byn Kerity-Penmarc'h uti Franska Departementet Finistère, blifvit i slutet af sistlidne November månad borttagen och ersatt genom en fyr af samma slag, men med mindre starkt sken, hvilken alla nätter hålles tänd på det bredvid förenämde Kyrka nyligen uppförda torn, beläget vid 47° 47' 53" nordlig latitud, och 6° 42' 44" vestlig longitud. Den nya lysningsapparaten är anbragt vid 41 metrers höjd öfver hafsytan under dagjemningen, och de olika skenen efterfölja hvarandra hvarje half minut. Vid klart väder synes fyren på sju franska sjömils afstånd, men det mattare skenet upptäckes först på ett afständ af fyra mil. Hvilket Kgl. Collegium härigenom velat till de sjöfarandes kännedom meddela. Stockholm den 30 December 1825.
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium, gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Tegelbruks-Ägaren C. G. Husberg anhållit om Patent å en af honom uppfunnen metod, att af Teljsten eller Talk med tillsatts af lera tillverka eldfast Tegel, Takpannor och Deglar, samt att för slagningen deraf begagna en af honom jemväl uppfunnen press, hvarvid formarna äro fodrade med linne eller annat tyg; å hvilka uppfinningar Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat beskrifning, jemte en ritning[3] å förenämde Tegelpress med bifogad förklaring deröfver. Varande beskrifningen af följande innehåll:
"Den massa, som" (för tillverkningen af ofvanuppgifne Tegel, Takpannor och Deglar) "användes, består af Lera och Talk eller Teljsten. Talken pulveriseras på vanliga Bokqvarnar eller valsverk och blandas derefter med leran på samma sätt, som vanlig tegelmassa beredes. Skillnaden i eldfastheten hos detta slags Tegel och den hos vanligt Murtegel börjar att märkbart visa sig, då Talken förhåller sig till Leran som 1 till 6, och tilltager i samma mohn, som Talken ökas, tills förhållandet blir som 16 till 1, hvarefter leran upphör att utgöra tillräckligt bindningsämne för att gifva Teglet den påräknade eldfastheten. Dessa äro de yttersta gränsorna för sammanblandningen af Talken och Leran, och hvilken i öfrigt beror på den grad af eldfasthet, man vill gifva åt Teglet eller Deglarne, och således efter godtfinnande proportionerar."
Och har Kongl. Kollegium, med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 Dec. 1834, härigenom velat tillägga Tegelbruks-ägaren C. G. Husberg Patent under 10 års tid å den uti ofvan intagne beskrifning omförmälte metod att af Teljsten eller Talk med tillsats af Lera tillverka eldfast Tegel, Takpannor och Deglar, samt att för slagningen deraf begagna den af Sökanden jemväl uppfunna press med dertill hörande formar, fodrade med linne eller annat tyg, i enlighet med förrberörde af Sökanden ingifne ritning; så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket utöfva berörde uppfinningar samt begagnandet deraf på andra öfverlåta.
Dock är härvid att, iakttaga:
1:o Att Innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjort, genom införande deraf, till hela dess innehåll, Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Stats-Tidning eller Post- och Inrikes Tidningar;
2:o Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka, att de uppfinningar, hvarå detta Patent lyder, varit här i Riket kände och begagnade, innan Patent-Innehafvaren sin Patent-ansökning till Kongl. Kollegium ingaf, eller ock att Patent-Innehafvaren, till vinnande af längre tid för patentets begagnande än vederbordt, oriktigt uppgifvit egenskapen af uppfinningarne, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget att, inom sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla. Åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämde tid, äger vidare talan derå ej rum.
3:o Att Patent-Innehafvaren bör, vid påföljd af Patenträttens förlust, såväl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af de uppfinningar, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium styrka att uppfinningarna fortfarande begagnas.
I öfrigt äger Patent-Innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande uppfinningar, tillgodonjuta de förmåner och rättigheter, hvilka Fabriksidkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse, hvad de rörande Manufakturerna gällande Författningar innehålla.
Skulle Sökandens Patent-rätt, genom arf eller hvad laglig afhandling som helst, till någon annan inom Sverige bosatt, välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patent-Förordningen af den 13 December 1834 äro enliga, sedan likväl den nya Innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.
Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att de nu Patenterade uppfiningarne äro nya och här i Riket obegagnade, eller att de kunna med fördel användas. Stockholm den 30 November 1835.
- C. D. Skogman.
- Joh. Ad. Leijonmark.
- A. P. von Sydow.
- E. W. Brandel.
- O. E. Bergius.
- I. N. Borelius.
- (Sigill.)
Till vederbörande Korrespondenters och Postförvaltares efterrättelse varder härmed kungjordt, att Postkommunikationen emellan Sverige och Finland öfver Ålandshaf, efter innevarande veckas utgång och tills vidare under vintermånaderna, kommer att äga rum, blott en gång i veckan, att Fredagen under denna tid, likasom de föregående vintrarne, är bestämd till postdag för bref från Stockholm, hvilka denna väg till Finland och Ryssland expedieras, samt att bref till dessa länder emellertid kunna tvenne gånger i veckan öfver Haparanda afsändas, Stockholm af Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet den 14 Jan. 1836.
- E. Lagerheim.
- L. S.
- C. Spongberg.
Som endast tvenne kompetente Sökande sig anmält till erhållande af den vid Kongl. Götha Artilleri-Regemente lediga Regements-Läkarebefattning, och Kongl. Maj:t, i anledning deraf, uti Nådig Skrifvelse den 5 December förlidet år, anbefallt Dess Sundhets-Kollegium att i allmänna Tidningarna ånyo kungöra ifrågavarande Regements-Läkaretjenst såsom ledig, samt med förnyadt och kompletteradt underdånigt förslag inkomma; alltså får Kongl. Kollegium, med utsättande af ny ansökningstid, förelägga hugade och komptente Sökande att sina ansöknings-handlingar till tjensten ingifva i Kongl. Kollegium inom 30:de dagen efter det detta kungörande finnes i Sveriges Stats-Tidning första gången infördt. Stockholm den 4 Januari 1836.
Vid Kronobergs Kongl. Regemente är, genom Bataljons-Läkaren Carl Fredric Anderssons den 19 dennes timade död, en Bataljons-Läkarebeställning med lön på stat vorden ledig, hvilket till efterrättelse hugade och kompetente Sökande, som böra sina ansöknings-handlingar ingifva till Kongl. Sundhets-Kollegium inom 30 dagen efter det denna annons finnes i Officiella Tidningen första gången införd, härmedelst kungöres första gången. Stockholm den 31 December 1835.
Notifikationer.
ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.
= Den 8 nästkommande Februari utgifvas Stockholms Rådhus-Rätts Domar emellan: 1:o Spanmålshandlanden Fredrik Wilhelm Löfgren; 2:o Stadsmäklare-Betjenten Carl Adolph Hoving; 3:o Hofslagaren Carl Dahlberg; 4:o Styckmästaren i Slagtare-Embetet Anders Rudell; 5:o Närings-Idkerskan Carolina Warnberg; 6:o afl. Hof-Tapetserare-Enkan Carolina Euphrosina Rosbecks Sterbhusdelägare; 7:o afl. Trumpetaren Carl Fredric Livengrens Sterbhusdelägare; 8:o afl. Juveleraren Johan Nymanssons Sterbhusdelägare; 9:o afl. Sadelmakaren Johan Gustaf Fresks Sterbhusdelägare; 10:o Fabrikören A. J. Pochets afl. Hustrus Jeanne Pierette Artiers Sterbhusdelägare; 11:o Handels-Bokhållaren Olof Olsson; 12:o Åkaren Carl Ludvig Wiberg; 13:o Hof-Målaren J. Bolinders afl. Enka Anna Gustafva Åsbergs Sterbhusdelägare; 14:o Viktualiehandlaren Carl Wilhelm Stenholms Sterbhusdelägare; 15:o afl. Revisoren Jacob Magnus Uddenbergs Sterbhusdelägare; 16:o afl. Kryddkramhandlaren Olof Bäckströms Sterbhusdelägare; 17:o afl. Kofferdi-Skepparen Johan Ulric Anton Hertzmans Sterbhusdelägare och deras Borgenärer.
= Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätts Dom, emellan Hr Kammarherren, Legations-Sekreteraren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden Axel von Wahrendorff, såsom Sterhusdelägare efter hans Broder, Grosshandlaren Carl Fredric von Wahrendorff, å ena, samt dennes Borgenärer å andra sidan, utgifves den 9 nästkommande Februari.
= Genom offentlig stämning har Westerwiks Rådhus-Rätt kallat: 1:o afl. Fält-Kommissarien Nils E. Lilljegrens Borgenärer till Onsdagen den 16 Mars nästinstundande år 1836, och 2:o afl. Skeppsbyggmästaren Carl J. Olssons Borgenärer till Onsdagen den 23 nämnde månad och år, att inför Rådhus-Rätten, vid upprop kl. 11 och innan kl. 12 på dagen, sine fordringar bevaka och styrka, på sätt och vid den påföljd Konkurs-Lagen föreskrifver; hvilket första gången kungöres. Westerwiks Rådhus den 1 December 1835.
= Lysings Härads-Rätt kallar Lif-Grenadieren Johannes Stoltz's och hans Hustrus samtlige Borgenärer, att vid förlust af all vidare rätt och talan derå, å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting i Häradet, som först infaller Sex månader efter den 30 Oktober 1835, sina fordringar lagligen bevaka och styrka; hvilket härigenom kungöres 1:sta gången.
= Kongl. Maj:t och Rikets Svea Hof-Rätt, har, genom utfärdad offentlig stämning, kallat och förelagt afl. Hr General-Adjutanten, Chefen för Kongl. Dahl-Regementet och Commendören af Kongl. Svärds-Orden Carl Alhrecht Leyonflychts
- ↑ "Ett lands styrka eller svaghet", säger Rubichon, "beror, af dess invånares, men af dess lifsmedels myckenhet. När mängden af lifsmedlen ökar sig i högre grad än mängden af invånarna, blir landet starkare, hvaremot det blir svagare, när invånarnes antal ökar sig i större skala än antalet af lifsmedel. Imellertid kan det bevisas att lifsmedlens tillväxt eller förminskning är en följd af tillväxten eller förminskningen af antalet af boskapskreatur, d. v. s. oxar och får, emedan dessa kreatur icke blott utgöra det första af alla lifsmedel, men äfven äro lifsprincipen för alla vextrikets alster. Ett lands materiella lycka består uteslutande deri, att antalet af oxar och får ökar sig i ett större förhållande än antalet af invånarna. Detta vextlighetens förhållande tillvägabringas endast genom en odelad och beständig jordbesittning, samt genom förstfödslorätten, eller enskilta familjers rättighet att genom testamente disponera om sin jordegendom." På dessa satser hvilar hela det af Rubichon framstäldta systemet af national-ekonomi.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 Hvilket endast på detta sätt slägtingar och vänner tillkännagifves.
- ↑ Denna ritning med deröfver bifogad förklaring förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.
