Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-18.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


att härom göra sig ett tydligt begrepp, måste man sålunda undersöka hvad dessa sakers inköpande kostar hvarje individ.

Enligt en af Hr Rubichon meddelad, på officiella handlingar grundad beräkning, använder öfverhufvud[1] hvarje i England boende familj mer än 3/4 af sina utgifter för sitt lifs uppehälle, och, då den dessutom äfven måste skydda sig mot kölden, på långt när icke 1/4 för inköpandet af de nyss omnämda manufaktur- och fabriksvarorna. I de södra länderna, der kläder och boning äro ett jemförelsevis vida mindre vigtigt behof, och förnämligast i den nya verlden, dit de flesta begifva sig för att samla, ej för att njuta en förvärfvad förmögenhet, visar sig detta förhållande i en än mindre fördelaktig dag för fabriksvarornas afsättning. Behofvet har sålunda en bestämd, i sakernas natur liggande gräns, öfver hvilken det ej kan sträcka sig; hvaremot tillverkningen i England öfverstiger alla skrankor och alla behof. De menliga följder, hvilka detta förhållande måste medföra i afseende på de tillverkandes, och sålunda äfven landets, välstånd, äro ögonskenliga.

Ett ännu vigtigare inkast mot den alltför långt drifna produktionen kan hemtas af svårigheten, eller rättare omöjligheten af betalning. För att upplysa detta förhållande, framställer Rubichon exemplet af Spanska kolonien S:t Trinidad, hvilken koloni, med en befolkning af tusen hvita, tusen Mulatter samt åtta tusen Negrer, producerade åttatusen fat rått socker af 10 centner per fat, men föga eller intet kaffe, indigo eller bomull. Sedan längre tid hade denna koloni ej undergått några förändringar hvarken i anseende till befolkning eller produktion. Af det nyssnämda qvantum af 8000 fat måste plantage-ägarna till en början utbyta 6000 mot de för dem sjelfva och för deras folk nödvändiga lifsmedlen, medan 1500 fat åtgå för att betäcka öfriga hushållsutgifter, samt omkostnaden för byggnads- och väg-reparationer, oberäknadt hvad kolonisten aflägger för att trygga återresan till fäderneslandet. Återstår sålunda endast 500 fat, hvilka kunna utbytas mot Europeiska klädespersedlar, verktyg och möbler. Som emellertid de nödvändiga utgifterna måste bestridas med de första 7550 faten, äro koloniens invånare nödsakade att neka sig de ifrågavarande manufaktur-varorna, hvarje gång sockerskörden lemnar ett deficit af blott 500 fat. När, i ett omvändt förhållande, Engelsmännen till denna koloni afsända ett dubbelt, tredubbelt eller tiedubbelt förråd af de derstädes förut afsatta bomulls-, linne-, ull- och jernvarorna, finnas likväl, i bästa fall, endast 500 fat för att betala dessa varor, emedan sockerskördens afkastning beror af regn och solsken, icke af ångkraft. Om sålunda massan af dit försända fabriksvaror ökas, måste af trenne ting ett inträffa: antingen måste nemligen priset stegras på det socker, hvilket de erhålla som betalning för sina fabriksvaror eller priset på de senare falla, ända tills jemnvigten återställes mellan de 500 faten socker och de artiklar, emot hvilka desamma utbytas. Ju större sålunda förrådet är af Engelsmännens genom ansträngningar och uppoffringar tillvägabragta tillverkningar, ju mera måste de betala för det oföränderligt bestämda qvantum socker, hvilket de möjligtvis der kunna hämta. En enkel betraktelse af detta, på alla orter temligen lika förhållande torde leda till det resultat, att Engelsmännen gjort väl i att ej tiodubbla de af dem tillverkade bytes-varorna, innan de tillsett huruvida deras konsumenter voro sinnade samt i stånd att med sina varor göra detsamma.

Efter dessa premisser visar Rubichon, att Englands manufakturföretag och handel urartat till ett lika förderfligt och farligt spel, som Börsvingleriet i Frankrike. Ostindiska Kompaniets handel drifves blott med fördel på Kina, der den ännu hvilar på ett monopolium; den enda fördel kompaniet skördar af Indien är att der upprätthålla ett af detsamma inrättadt Europeiskt stats-system, med dermed förenade skulder, armé, tjenstemän, m. m. Sedan hundra år har det till sina aktie-ägare öfverhufvud ej erlagt mer än 5 procent; och likväl är denna den fördelaktigaste af hela Englands handel! — "Om", säger författaren, det funnes något land, hvars handelspolitik kunde rättfärdiga Englands förfarande att tiodubbla sina manufakturer, är det onekligen Norra Amerika, som ej blir stationärt. Sedan 40 år hafva de Förenta Staterna tredubblat sin befolkning, och följaktligen äfven sin tillverkning och förbrukning. Handeln på Nord-Amerika är fullkomligt fri, och icke inskränkt af något handelssällskaps monopolium; på hvilken grund också industri-riddare, som ingenting hafva att förlora, kastat sig på denna handelsgren. I England hafva de köpt till högt pris och på kredit hvad de i Amerika sålt till lågt pris och på kredit, medan de icke betalt ej erhållit betalning, och med ett ord, blifvit hvad de varit, under hvilket allt de emellertid bidragit till sina slägtingars, sina vänners och sitt fäderneslands undergång. Utan ringaste öfverdrift kan förlusten vid hvarje under de senast förflutna 40 åren på Nord-Amerika förelagen operation beräknas till 30 procent, och detta, utan att de senare entreprenörerna låtit sig modfälla af sina föregångares olyckor. Hvad som förklarar detta ursinniga vingleri, är den omständigheten, att ett oerhördt kapital blifvit absorberadt genom anläggandet af alla dessa sinnrika machiner; att vidare maschinerna äro af metall, och att de, i ett så fuktigt klimat som norra delen af England, i brist af daglig rengöring, reparation, smörjning samt beständig rörelse i en varm atmosfer, inom kort rosta och blifva odugliga. Hellre än att äfventyra förlusten af ett så ofantligt kapital, hvilket oftast icke är hans eget, anstränger sålunda hvarje manufakturist sina krafter för att fortsätta sitt yrke, i den angenäma förhoppningen, att se sina konkurrenter ruinerade innan han sjelf blifvit det, samt nödsakade att före honom lemna täflingsplatsen. Med rätta må allmänheten förvånas, såsom den också alla dagar gör, Vid anblicken af de, efter så många skeppsbrott, alltid nya seglare, som i oafbruten följd aflösa hvarandra. Men dessa menniskor, hvilka bosätta sig såsom fabrikanter och handlande, hvad hafva de väl egentligen att förlora? Och i öfrigt, huru emotstå det frestande tillfället att se sin underskrift förvandlad till gångbart mynt?"

Ingenstädes har Engelska handeln fått vidkännas menligare följder än i Södra Amerika, der England, för att skaffa sig en ny marknad, med likgiltighet såg tillvägabringas en revolution. De sju eller åtta hundra millioner Franker, som det användt för att med sina manufakturvaror öfversvämma detta land, hafva bortdunstat som en morgondimma. Dessa förluster, tillägger Rubichon, äro ett straff för Englands uppförande emot Spanien. Hvad åter angår dessa länders olyckliga invånare, fortfara de, och skola ej upphöra att sönderslita hvarandra, förrän deras fullkomliga utrotande gjort slut på blodbaden.

Följande statistiska uppgifter upplysa om Engelska systemets handling och fabriks-systemets sista resultat.

Under loppet af de nio åren ifrån 1751 till 1760 inträffade öfverhufvud i England årligen 525 offentligen kungjorda bankrutter, medan ett vid pass dubbelt större antal kan antagas, då skuldenären, för att undvika en med dryga kostnader förenad rättegång, i godo uppgjort saken med sina fordringsägare. Antalet af årligen ruinerade familjer utgjorde sålunda den tiden 1,600, de oberäknade, som blefvo offer för sin oförsigtighet. Detta förhållande stegrades till den grad, att fängelserna år 1818 voro så uppfyllda af gäldenärer, hvilka ej en gång ägde tillgång till den obetydliga summan af 20 sous, som fordras för att låta inskrifva sig såsom oförmögen att förnöja sina borgenärer, att man såg sig nödsakad utfärda en lag, enligt hvilken domstolarna berättigades att i frihet försätta dem, sedan de undergått 42 dagars fängelsestraff samt afstått hela sin egendom. Antalet af gäldenärer, hvilka på ofvannämde grund blifvit försatta i frihet, utgjorde 55,864. I afseende på detta slags gäldenärer behåller fordringsägaren lagliga anspråk på all den egendom, hvaraf de, vare sig genom arf eller förvärfvande, kunna framdeles komma i besittning; hvaremot sådana gäldenärer, hvilka offentligen samt i öfverensstämmelse med det lagligen föreskrifna sättet, afträda sin egendom, i hvilka lyckliga förhållanden de än i framtiden må komma, äro för alltid befriade från sina borgenärer. Antalet af detta senare slags skuldenärer utgjorde på ofvannämde tid 14,338. I det föregående hafva vi antagit, att antalet af de fall, då ett vänligt uppgörande äger rum, är dubbelt större än de offentligen kungjorda cessionernas; till det förstnämda antalet måste vi sålunda ytterligare addera 28,000 hvaraf finnes, att 100,000 föreståndare för handels-etablissementer, till större delen familjefäder, under loppet af tio år blifvit förstörda, samt att en hvar af dem i sin ordning bragt en mängd menniskor på obestånd. När de handlande i ett land på sådant sätt blifvit förstörda, frågas hur detta land genom handeln kan hafva riktat sig?


Till kännedom och efterrättelse, för Låntagare hos Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk meddelas följande:

1) Lån af Banko-Diskontens fond utgifvas ej till mindre belopp än 100 R:dr, och de derutöfver (till och med 6000 R:dr) ej annorlunda ån å tiotal.

2) En hvar, som något Lånedokument till Diskont-Verket inlemnar, skall derå teckna sin ansvarighet för handlingens riktighet.

3) Som Direktionens sammanträden hållas å Thorsdagen i hvarje vecka, böra alla såväl nya Låne-ansökningar som Omsättnings-handlingar; med bifogade Bankoattester och kontanta medel till liqviderande af öfverräntor, der sådane ifrågakomma, senast å föregående Tisdagen vara till Diskonten inlemnade, så vida föredragning deraf skall äga rum vid Direktionens nästa sammankomst.

4) För lyftning af annan persons Diskontlån erfordras Lånesökandens fullmakt, hvilken, efter dennes eget godtfinnande, må ställas antingen å innehafvaren, eller å viss man eller ock å viss man eller den han i sitt ställe förordnar, och finnes kontexten till Fullmakten tryckt å Revers-formuläret för nytt lån.

Assignationerne för beviljade nya lån, hvilka, efter den vid Banko-Diskont-Verket redan år 1833 vidtagne ordning, icke fått uttagas, utan emot qvitto af den person, som Lånedokumenterna inlemnat och deras riktighet bestyrkt, utgifvas med början af innevarande år endast emot qvitto af Låntagaren sjelf eller den person, åt hvilken han meddelat en så beskaffad fullmakt, som i denna punkt är föreskrifven.

5) Som Revers-formuläret för nya lån alltså blifver olika det för omsatta lån, utsättes, till desto säkrare förekommande af misstag, med stora stilar ofranföre kontexten å reversalet till de föåra, Revers för Nytt Lån; samt å reversalet till de senare: Revers för Omsatt Lån; på sätt nedanstående Revers-formulärer utvisa.

6) Jemte Låntagarens eller löftesmannens titlar eller yrken samt adresser, bör, hvad Hemmansägare af allmogen beträffar, särskilt utsättas det Hemmantal, som de äga.

7) Alla Reversaler, ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning af redan erhållna, skola ovilkorligen, så vidt icke Låntagarne eller Kautionisterne äro af Direktionen kände, vara försedda med officiella intyg af antingen Läns-Styrelsen eller Domhafvanden i orten eller Magistraten i den stad, der de äro boende.

Skulle Lånesökande eller hans Löftesmän förut häfta för förbindelser till Diskont-Verken, måste, så framt lånet skall kunna beviljas, vederhäftighetsbetyget innehålla, att Lånsökanden och hans Löftesmän, hvar för sig, äga fullkomlig säkerhet ej mindre för det lån, som sökes, än för beloppet af deras förut till Diskont-Verken ingångne förbindelser.

8) Låne-dokumenter, som utvisa någon slags utplåning, förändring eller tillsatser, kunna icke till belåning antagas.

9) I fråga om nya låns beviljande fordrar Diskont-Direktionen i allmänhet, att, så framt icke Lånsökande och Löftesmän äro af Direktionen särskilt kände för förmögenhet och ordentlighet i sina förbindelsers fullgörande, icke någon af dem, vare sig såsom Låntagare eller i följd af för annan person ingången borgen, häfta hos Diskont-Verket för något, vid föredragningstillfället, redan förfallet lån; dock kan ingen erhålla nytt lån i den stund, då han har ett, om också nyss förut förfallet, eget lån eller ock en förfallen borgen för sin Löftesmän på det sökta lånet hos Diskont-Verket oliqviderad; icke heller någon, som har en öfver tvenne månader förfallen borgen för annan person hos Verket obetald, så framt ej afsigten är att denna borgen med nya lånet infria.

10) Ingen äger anmäla sig till låns erhållande vid annat bland Rikets Ständers Diskont-Verk, än det, inom hvars Distrikt han är mantalsskrifven. Varder någon beträdd att hafva sökt och undfått lån vid flere än ett af dessa Diskont-Verk, böra de till honom utgifna lån vid förfallodagen indrifvas, utan beviljande af någon omsättning, och må han, i sådan händelse, på ett års tid icke tillåtas att lån i någotdera Diskont-Verket upptaga eller deratädes kunna såsom Löftesmän för andres lån godkännas. Stockholm af Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk den 4 November 1836.

Formulär.

Revers för Nytt Lån.

N:o

Till Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk eller Ordres betalar undertecknad ovillkorligen, genom insättning i Rikets Ständers Bank och Banko-Attestens aflemnande       Månader ifrån nedanskrifne dag, en Summa af Riksdaler          Banko, som jag till låns undfått emot å andra sidan tecknade säkerhet: och, i fall betalningen skulle öfver tiden uteblifva, underkastar jag mig genast allt hvad Lag och Författningar föreskrifva, och att, utan någon invändning af hvad namn det vara må, erlägga jemte Kapitalet, Intresse å Två Tredjedels procent i Månaden för den tid, som med betalningen efter förfallotiden kan uteblifva; Hvilket härmed på det kraftigaste försäkras.

     ,       den       år 183

Belånad den

Fullmakt för

att uttaga och qvittera Assignationen för ofvan reverserade belopp. Ut supra.

Lånhandlingarne äro inlemnade af undertecknad, som för deras riktighet ansvarar,

Låntagarens och Löftesmännens titlar och yrken samt adresser böra under namnen alltid utsättas.

Begagnass Ombud för Lånets lyftning, undertecknas af Lånsökauden ofvanstående Kontext till Fullmakt, hvilken, efter godtfinnande, må ställas antingen å innehafvaren eller å viss man, eller ock å viss man eller den han dertill i sitt ställe förordnar: Och iakttages härvid hvad i allmänhet stadgadt är om bestyrkande af namnunderskrifters riktighet.

Formulär.

Revers för för Omsatt Lån.

N:o

Till Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk eller Ordres betalar undertecknad ovillkorligen genom insättning i Rikets Ständers Bank och Banko-Attestens aflemnande       Månader ifrån nedanskrifne dag, en Summa af Riksdaler          Banko, som jag genom omsättning till låns undfått emot å andra sidan tecknade säkerhet; och i fall betalningen skulle öfver tiden uteblifva, underkastar jag mig genast allt hvad Lag och Författningar föreskrifva, och att, utan någon invändning, af hvad namn det vara må, erlägga jemte Kapitalet, Intresse à Två Tredjedels procent i Månaden för den tid, som med betalningen efter förfallotiden kan uteblifva; Hvilket härmed på det kraftigaste försäkras.

       den        år 183

Belånad den

Lånhandlingarne äro inlemnade af undertecknad, som för deras riktighet ansvarar.

Låntagarens och Löftesmännens titlar eller yrken samt adresser böra under namnen alltid utsättas.


Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium gör vetterligt: Hos Kongl. Kollegium har Styresmannen för Carl Gustafs Stads Gevärs-Faktori, Hr Öfversten m. m. J. Palm anhållit om Patent å åtskilliga af honom tillvägabragte förenklingar och förbättringar af Ångmachiner, å hvilka uppfinningar Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat ritningar samt en så lydande beskrifning.[2]

"De förenklingar och förbättringar undertecknad tillvägabragt uti Ångmachineriet, och hvarpå begäres Patent, bestå hufvudsakligen uti:"

1) Ångpannans ersättande med Tackjerns-cylindrar, hvaraf den ena värmes uti en för detta ändamål afsedd ugn. Enligt rykte skall denna förändring vara verkställd i England och der användas på ett större Ångfartyg.

2) Pistornstångens utbyte mot vefstakar, som verka direkte på axeln, hvarigenom kraften ledes till det gående verket.

3) Uteslutandet af mångfaldiga kostsamma delar, som erfordras å de vanligen begagnade Ångmachinerna." — — — — — — — — — — — — — — — —

J. Palm.

Hvarjemte Sökanden, uti sin till Kongl. Kollegium ingifna ansökning i afseende på berörde uppfinningar anfört: att besparing af rum och bränsle åstadkommas genom Ångpannans utbyte mot Cylindrar, hvaraf den ena i en dertill lämpad ugn upphettas och mottager en mindre vattenstråle, som genast till ånga förvandlas, och den andra, liggande på ugnen, genom ett ej allt för trångt rör, upphämtar och samlar å nyo, samt genom ett annat rör och vanliga ventiler inleder densamma i ång-cylindern; att emedan ej mer ånga genereras, än som för hvarje piston-slag erfordras, eller åtminstone obetydligt derutöfver, den i ugnen varande Cylinderns hetta ej kan vålla skada; att i följd af ångpannans uteslutande, jemte öfriga machineriets förenkling, priset kan så betydligt nedsättas, att äfven mindre verkstäder, som äro i behof af en drifvande kraft, kunna med ångmachiner förses, äfvensom Sökandens förenklade machiner kunna med fördel användas vid tröskverk, tegelslagerier, slipverk samt på större och mindre ångfartyg, ända till små jollar, å hvilka sistnämde deras begagnande skall vara så mycket vigtigare, som lastrummet ökas genom pannans ersättande med cylindrar.

Och har Kongl. Kollegium med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834, härigenom velat tillägga Hr Öfversten Palm Patent under fem (5) års tid, å de uti ofvan intagne beskrifning omförmälde förbättringar å Ångmachiner, så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket, förfärdiga och begagna så beskaffade förbättrade ångmachiner, samt begagnandet deraf på andra öfverlåta. Dock är härvid att iakttaga:

1) Att innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjordt genom införande deraf till hela dess innehåll Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar;

2) Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka att den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, varit här i, Riket känd och begagnad, innan Patentinnehafvaren sin Patentansökning till Kongl. Kollegium ingaf, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget, att, inom Sex (6) månader från den dag Patentet

  1. Naturligtvis är detta förhållande olika bland fattiga, välmående och rika. Enligt Rubichons uppgift, använder den fattigare folkklassen för egentliga lifsmedel 5/6, medelklassen 3/4, och de förmögnare 1/4 af sina utgifter.
  2. Denna beskrifning med ritningar förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.