Sardinska. I anledning häraf, ha de senare återvändt till Genua; men deras innehafvande laddningar tros hafva blifvit förde om bord å köpmansfartyg.
Uti utrikes departementet och marinen sysselsätter man sig med reglerandet af de stridigheter rörande gränsorne, som ännu äga rum emellan Frankrike och Brasilien, i afseende på provinserna Para och Guiana. Amiral Duperré har sett sig föranlåten, att i förhand låta besätta det omtvistade gebitet med Franska troppar. (Hamb. Corr.)
Italien.
Från Turin skrifves under den 28 December, att alla utsigter synas vara förhanden, att tvistigheterna emellan Sardinien och Marocko kunna biläggas. Kejsaren i Marocko skall vara benägen att gifva efter, sedan han fått kännedom om de uti Genua verkställda rustningarne. Emellertid skall Sardinska marinen förblifva på krigsfot, till dess man erfar huruvida Marocko åter vill emottaga en Sardinsk Konsul. För öfrigt torde man med skäl kunna förebrå Turinska Hofvets senast i Marocko residerande Konsul, att han visat för mycket ömtålighet, och utan nödvändighet och för hastigt afbrutit förhandlingarne med Marockanska Regeringen. Om krigsrustningarne i Genua skola falla Sardinska Skattkammaren till last, eller om de ännu skola bli ett ämne för underhandlingar med Marocko, kan icke med säkerhet uppgifvas. Emellertid har man, i Paris och London, fattat något misstroende till syftemålet med de ovanliga rustningarna i Genua; och Franska samt Engelska Regeringarne hafva, i Turin, i detta afseende låtit göra förfrågningar, hvilka, som man borde vänta, besvarades tillfredsställande, '((Hamb. Corr.)
Grekland.
Münchener-tidningar af den 13 Jan. meddela följande underrättelser om Konungens af Bäyern ankomst till Athen: Den 7 dennes kl. 7 på morgonen anlände H. M. till Piräus; vid samma tid infann sig Konung Otto derstädes, så snart Engelska fregatten blef synlig. Kl 4 e. m. steg Hans Maj:t i land. De begge Konungarnes möte var öfver all beskrifning rörande. Allt har förenat sig att göra Konungens af Bayern resa så angenäm, som möjligt; sjöresan verkställdes på 3 1/2 dagar, med en nästan exempellös hastighet och säkerhet. Här omtalas allmänt, att H. M. Konungen ämnar afresa till Konstantinopel. Detta vore första gången, som en Europeisk Monark gjort besök hos Turkiska Rikets Beherrskare. Att underrättelserna icke omtala utskeppningen och intåget i Athen, får tillskrifvas skyndsamheten af deras affärdande; emedan, just då fregatten Medea med H. M. inlopp i Piräus, gick ett handelsfartyg under segel till Ancona, som emottog de under infarten skrifna brefven.
- (Hamb. Corresp.)
Norra Amerika.
Ur Engelska tidningar af den 1 Januari meddela vi det återstående af Presidenten Jacksons bådskap, hvaraf det, som rörer Franska tvistefrågan, redan blifvit infördt. I början af bådskapet heter det: "J ären samlade under en period af stort intresse för Amerikanska patrioterne. Sedan vårt fäderneslands exempellösa ansträngningar och bemödanden förskaffat oss ett rum bland Nationerna, hvarigenom alla farhågor för vådor, hvilka, utgående från utländska fiender, skulle kunna hota vår odelbarhet och vår oafhängighet, äro aflägsnade, ligger frihetens bana öppen för oss, med en varning från det förflutna, att, om vi endast sjelfve troget bistå hvarandra, skall intet betänkligt hinder stå i vägen för en fredlig och ostörd framtid. I samma mån, likväl, som de bekymmer försvinna, hvilka uppkomma från vår svaghet, sådan den fordom framstod inför några Staters af gamla verlden öfvervägande makt, böra vi nu vara betänkta på dem, hvilka härflyta från den öfvertygelsen, att bevarandet af de grunder, på hvilka beståndet af vårt lyckliga Regerings-system hvilar, skall bero af vårt eget förfarande. Genom föredömet af andra på folkets vilja grundade systemer, läre vi att härleda den inverkan, som så ofta tillintetgjort förhoppningarna hos frihetens vänner, från nya tvistigheter. För de samfunds-elementer, hvilka, i deras förening mot främmande faror, varit starka och segrande, fattades det tillräcklig kraft att lösa den svåra uppgifte», huru deras egen inre organisation ändamålsenligt skulle ordnas, och på detta sätt har den stora principen för sjelf-regering blifvit förstörd. Låtom oss med tillförsigt hoppas, att denna varning aldrig skall förgätas af de Förenade Staternes Regering eller Folk, och att det bevis på utförbarheten och förmånerna af en fri författning, hvilket var erfarenhet hittills afgifvit åt det stora menskliga samhället, äfven i det tillkommande skall förblifva beståndande! Vi behöfve blott kasta en blick på tillståndet af vårt jordbruk, våra manufakturer och vår handel, på den exempellösa tillvexten af vår befolkning, för att inse vidden af det uppdrag oss ålegat. Aldrig, under ingen föregående period af vår historia, hafva vi ägt mera skäl än nu, att tacka den Gudomliga Försynen för de af det allmänna helsoförhållandet och välståndet härflutna välgerningar. Hvarje förvaltningsgren se vi välsignad med de rikaste frukter; i hvarje element af national-hjelpkällorna, af den allmänna rikedomen och den enskilta vältrefnaden (comfort), skönja vi de hastigaste och grundligaste förbättringar. Under det att dessa fröjdande utsigter i våra hembygder icke fördunklas af några oroande tilldragelser, åtminstone icke af sådana, som icke skola vika för den endrägts-anda och den goda vilja, af hvilka massan af nationen, i alla delar af landet, äfven under skiljaktighet af intressen och syftningar, så synbart är lifvad, — under det vi, i afseende på främmande länder, icke hafva något skäl till bekymmer, som icke skola försvinna för de grundsatser af enkel rättvisa och klokhet, hvilka utmärka våra förbindelser med utrikes makter, kunna vi med fog kalla oss slolta öfver vårt älskade fädernesland."
Härefter genomgår Presidenten landets förhållanden till de särskilta utrikes Makterna. Stora Brittannien har, i afseende på frågan om nordvestra gränsorna, icke velat ingå på de Förenade Staternes hittills framkastade förslag; emellertid, och i afvaktan af ett nytt förslag, hyser Presidenten den förhoppning, att en billig förlikning skall tillvägabringas, hvilken, i anseende till de betänkliga tilldragelser, som vid dessa gränsor ofta förefalla, han snart önskar se afslutad, och den han icke drager i tvifvelsmål, i följd af de liberala och vänskapliga åsigter, som råda de begge länderna emellan. — Med Portugal äro de diplomatiska förhållandena åter upprättade, och den slutliga liqviden af de Nord-Amerikanska fordringarna, som redan till en del blifvit erkända, är att vänta, så snart Drottningens Regering blir i tillfälle att deråt ägna behörig uppmärksamhet. Äfven har besagde Regering visat sig beredvillig att antaga en mera liberal handelspolitik. — Konungen af Neapel har med största samvetsgrannhet erkänt de upplupna räntebetalningarna, och man emotser mera utvidgade och välgörande förbindelser emellan de begge länderna. — Oaktadt fortfarandet af det blodiga inbördes kriget i Spanien, har dervarande Regering troget uppfyllt sina på traktater grundade förpligtelser. Handels-relationerna med Cuba äro ännu oförändrade, och den vid Spanska Hofvet anställde Nord-Amerikanske Ministerns död, samt de dervarande invecklade förhållanden, torde fördröja det slutliga ordnandet af dessa relationer. Rörande de emellan Spanien och de Syd-Amerikanska Regeringarne påbörjade underhandlingarna, beklagar Presidenten, att de senare icke gemensamt och på samma tid för detta ändamål utnämt underhandlare, hvarigenom frågan kunnat förenklas och hastigare afgöras. — Med Österrike, Preussen, Sverige och Danmark befinna sig de Förenade Staterne i de bästa politiska och kommersiella förhållanden. — En artikel uti den med Ryssland afslutade traktaten, rörande handeln på Nord-Amerikas nordvestra kuster, var tilländalupen, och i afseende på dess förnyande hade de Förenade Staternes Minister i S:t Petersburg erhållit behörigt uppdrag; Presidenten väntar sig, af den långa och oafbrutna vänskapen emellan de begge Regeringarne, att detta andragande skall erhålla önskad påföljd, så vida icke särskilta motiver derföre stå i vägen. — Rörande handelstraktaten med Holland, hvilken redan gifvit anledning till förutgående förhandlingar, delar Presidenten sin företrädares åsigt, att denna Stat icke är berättigad att, för sina fartyg och deras laddningar, i Nord-Amerikanska hamnar begära samma lättnad och förmåner, som Nord-Amerikanska skepp och laddningar åtnjuta. Presidenten skulle, i delta afseende, ha afvaktat Kongressens beslut, om icke Belgiens undersåtare nyligen framställt en dylik begäran, under anförande af del skäl: att Amerikanska fartyg i deras hamnar behandlas på samma satt, som i de Holländska. Presidenten anser, således, en ytterligare jemkning af 1824 års fördrag vara af nöden, på det att man må visa sig lika rättvis mot två vänskapliga Stater. — Med den Höga Porten och de Nord-Afrikanska Regeringarne äro de mest vänskapliga förbindelser upprättade; fördraget med Marocko skall förnyas. — Den Argentinska Republiken lofvar att afskicka ett Sändebud till de Förenade Staterna. "Senaste händelser i Mexiko — fortfar Presidenten — ha väckt det lifligaste deltagande i de Förenade Staterne. I betraktande af de så djupt grundade frestelserna och de så rikligt erbjudna lockelserna för invånarne i de Förenade Staterna, att blanda sig i våra närmaste grannars tvistigheter, hafva de Förenade Staternas distrikt-autoriteter undfått instruktioner, att inför vederbörande domstolar, utan afseende på personen, åtala alla dem, som, öfverträda neutralitets-pligterna, under det att ett tillkännagifvande, på samma gång, blifvit Mexikanska Regeringen meddeladt, att vi af de begge partierna begära den största aktning för integriteten af vårt gebit. — Från våra diplomatiska agenter i Brasilien, Chili, Peru, Mellersta Amerika, Venezuela och Nya Granada, emottagas beständigt försäkringar om ett godt förhållande med dervarande Regeringar. Emellertid förklarar Presidenten, att de Förenade Staternas tålamod, emot dessa Regeringar, blifvit satt på hårda prof, i anseende till ofta förnyade förnärmelser af Nord-Amerikanske medborgares intressen, och att man, under fortfarandet af oredan i dessa länder, torde blifva försatt i den smärtsamma nödvändighet, att sjelf förskaffa sig rätt." (Härefter följer framställningen om Frankrike.) — Den senare delen af bådskapet omfattar de inhemska förhållandena. Finanserna befinna sig, som redan blifvit nämdt, i det mest blomstrande tillstånd. På öfverskottet af 19 millioner Dollars skola, efter afdrag af alla redan till bestämda föremål beviljade summor, nära 11 millioner bli öfriga. Dessutom skall, enligt alla anledningar, året 1836 ännu, från sarskilta inkomstkällor, lemna ett ökadt tillskott af 20 millioner Dollars. Presidenten yrkar, för öfrigt, icke på någon modifikation af närvarande tariff, men anser deremot en lättnad i beskattningen vara nödvändig. Försäljningen af Stats-länderierne har, år 1835, inhragt 11 millioner Dollars. Rörande de Förenade Staternas Bank utbreder sig Presidenten ganska omständligt, och äfven i bittra ordalag, samt ifrar häftigt mot monopolie-systemet, i det att två års erfarenhet visat, att denna Bank är alldeles onödig, såsom Regeringens financielle Agent, och att de oafhängiga Stats-bankerna äro tillräcklige för Statens alla penninge-behof. Presidenten vidrör härefter arméns, flottans, samt tyg- och fortifikations-väsendets ställning, deri få förändringar ägt rum. Han förnyar sina förra hänsyftningar på nödvändigheten af en mera verksam organisation af milisen, då en stor stående här strider emot andan af våra institutioner, och den nuvarande fredliga tidpunkten är gynsam för milisens reorganisation. Rörande Ur-invånarne yttrar han: att deras utflyttning till länderna vester om Missisippi snart blir fulländad. De ha samtligen dertill visat sig villiga, med undantag af två stammar, af omkring 1,500 personer, i Ohio och Indiana, äfvensom Tscherokeserne. Presidenten antager såsom ett afgjordt faktum, att alla försök att införa borgerliga förbättringar bland Indianerna, måste slå felt, och utvecklar omständligt den liberala anda, hvarmed de Förenade Staterna sörjt för sådana förbättringars tillvägabringande; hur man försett Indianerna med husgeråd af alla slag, husdjur, m. m., ja, till och med, lemnat dem handtverkare; samt huru det numera står dem fritt, att, om de dertill ha lust, öfverlemna sig åt jordbruket, eller, i motsatt fall, jaga de otaliga Buffelhjordarne på hedarne! Landet vester om Missouri och Arkansas är dem för alltid anvisadt, och kongressen har afgifvit sitt löfte, att icke störa dem i sina dervarande nybyggen, så att inga hvita kolonier der få anläggas. Äfven för hälso-tillståndet och sedligheten, har kongressen med all omsorg sörjt, och förbjudit bränvinshandeln med vildarne. Presidenten vidrör dernäst de särskilta förvaltnings-grenarna, synnerligen postväsendet, vid hvilket tillfälle han, likasom af en händelse, omnämner sinnesgäsningen i södra landet. Man hade, nemligen, försökt att, genom posten utsprida alla slags upproriska pamfletter, för att uppreta passionerna hos slafvarna, och såmedelst upptända ett fruktansvärdt slafkrig. "Det är", säger General Jackson, "ostridigt icke den aktningsvärda delen af våra landsmän, som låter förleda sig, att hysa andra känslor än ovilja öfver detta beklagansvärda förfarande, hvilket är så förderfligt för endrägten och lugnet i landet, och som så helt och hållet strider emot grundsatserna af vårt nationalfördrag, äfvensom emot humanitetens och Religionens läror. Vår lycka och vår välfärd bero derpå, att freden bibehålles inom våra gränsor, och denna fred, åter, på ett troget vidmakthållande af de grundlagsenliga stadganden, hvilka ligga till grund för sjelfva unionen. Det är en lycka för landet, att insigterna, de frisinnade känslorna och den djupt inrotade tillgifvenheten bland befolkningarne i de icke-slafägande (non-slaveholding) staterne för unionen och för sina medborgare af samma blod i söder, gifvit en så stark och bestämd riktning åt afskyn för de vilseförda personers stämplingar, hvilka inlåta sig i dessa grundlagsvidriga och straffbara försök, men i synnerhet för de utskickade från främmande länder, som vågat inblanda sig i denna angelägenhet, att vi äro berättigade till den förhoppning, att sådana försök icke skola förnyas. Om likväl dessa uttryck af allmänhetens ovilja icke äro tillräckliga, för att åstadkomma ett så önskansvärdt resultat, så är det utom all tvifvel, att de icke-slafägande staterne, långt ifrån att gilla den minsta inblandning i söderns konstitutionella rättigheter, skola tvertom skynda att, så vidt det står i deras förmåga, använda sin myndighet till undertryckandet af allt som länder till befordrandet af ett sådant ofog." Presidenten uppmanar slutligen kongressen att vidtaga nödiga åtgärder till förekommande deraf, att det för vänskapliga förbindelser emellan förbunds-staterne inrättade postväsendet icke må missbrukas till vinnande af motsatta syftemål, och att, i synnerhet, en lag måtte utfärdas, hvarigenom kringspridandet af upproriska flygskrifter, bland slafvarna i de södra staterna, vid svårt straff måtte förbjudas. (Hamb. Corr.)
LITTERATUR.
Minne af Riks-Rådet och Kansli-Presidenten Grefve
Gustaf Philip Creutz; af Frans Michael Franzén.
(Otryckt.)
Första Artikeln.
Detta Minne, författadt i anledning af den skådepenning Svenska Akademien nästlidet år låtit pregla, har redan haft en offentlighet genom dess uppläsning på Akademiens högtidsdag den 20 December 1835, och kommer i sin ordning att vinna ännu en, genom Handlingarnas framdeles tryckning. Således skulle det i förra hänseendet tyckas vara öfverflödigt, i det senare förtidigt, att här vidröra detsamma. Men ett undantag har synts oss påkalladt, ej allenast af föremålets, eller den firades värderika egenskaper, utan ock af författarens namn och rättvist vunna ryktbarhet; hvartill kan läggas detta lilla arbetes särskilta och egna art af förtjenst. Det är en älskvärd teckning af en ej mindre älskvärd karakter. Ett ytterligare skäl för oss ligger i den omständighet, att tiden ej medgaf det helas uppläsning, hvadan ock flera stycken, enligt författarens eget anordnande, förbigingos. Det är vid ett eller annat af dessa, för Allmänheten ännu okända fragmenter, som vi ämna fästa oss, tilläggande en kort öfversigt af det hela, jemte några anekdoter rörande hufvudpersonen i taflan.
En del af Ingressen, som icke lästes, har förekommit oss ganska intressant. Den utgör ett väsendtligt bidrag till lösande af en litterär tvistefråga, ofta skådad från de mest skiljaktiga synpunkter, hittills afhandlad utan bestämdt resultat, och som, lik många andra, torde länge nog få vänta på det slags lösning, som förenar alla sinnen. Den angår nemligen striden, som blifvit förd i flera länders, äfven i Sveriges, vittra verld, angående Skaldekonstens rätta väsende och värde.
– – – "Hvad är det egentligen", säger författaren, "som man kallar skönt? Denna fråga, hvarmed Socrates, hos Plato, gycklande bryr Sofisten Hippias, utan att sjelf i detta, eller andra samtal upplösa den, har äfven i en nyare tid sysselsatt många tänkare,
