Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-20.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

utan att ännu vara fullkomligen afgjord. Väl har man fäst en stor uppmärksamhet vid den af Kant gifna förklaringen: att det är skönt, som utan allt intresse behagar, eller hvars form synes ändamålsenlig, utan att man förstår dess ändamål. Men begge dessa kännetecken, ehuru skarpsinnigt uttänkta och i flera afseenden träffande, kunna dock icke användas på alla de föremål, som allmänt anses vackra, såsom ett odladt fält, ett fruktbärande träd, ett seglande skepp, ett välbygdt hus, eller på alla slag af det sköna, icke ens på det ädlaste, det som rörer hjertat och anslår den sedliga känslan. Också har denna Teori föranledt en stor ensidighet i estetiska omdömen och konst-kritiker. Mera, både omfattande och, till befrämjande af det Ideala i konsten, tjenlig, synes mig den bestämning af begreppet om Skönhet, att hon är ett yttre sken af en inre fullkomlighet."

"Utan att våga nedstiga i Metafysikens mörka djup, eller dröja vid den skillnad emellan den Klassiska och den Romantiska Vitterheten, som i Tyskland, England och Frankrike vållat så häftiga strider, har jag blott velat hänvisa till den synpunkt, ur hvilken man i Sverige ansett sig kunna emot denna Akademi vända den nya läran, i det man hufvudsakligen yrkat den ur Kants Teori härledda grundsats, att allt afseende på ett ändamål förstör det skona i de fria konsternas område."

"Om ock denna grundsats vore så vida rigtig, att någon afsigt icke bör synas i ett verk, som skall anses för skönt; så följer dock icke deraf, att något ändamål icke kunnat och bordt inflyta på dess tillkomst och daning. Om motsatsen gällde, skulle icke blott hela Arkitekturen, som måste rätta sina verk efter de ändamål, för hvilka de uppföras, ur de vackra konsternas krets försvinna; utan ock de yppersta mästerstycken i Måleri och Bildhuggeri, af sjelfva Rafael och Thorvaldson ibland alla de öfriga, som till Religionens tjenst helgat och eller hennes fordringar lämpat sin konst, skulle förlora allt estetiskt värde. Äfven då man bedömmer ett konstens verk i och för sig sjelf, kan man oftast icke undgå att fästa sin uppmärksamhet på dess ändamål, och derefter rätta sitt omdöme. Om en kyrka liknar en dans-sal, eller en koral påminner om en opera, ogillar man dem, ehuru vackra de för öfrigt må vara. Ett äkta Göthiskt Tempel deremot, och ett Oratotorium af Händel äro derföre så sköna, att de så väl uttrycka det heliga, som väcker andakt. Visserligen har hvarje konst sina egna reglor, som ej bero af något utom henne. En kolonn t. ex. bestämmes af vissa proportioner, utan hänseende till någon nytta. Men icke var det något fel i dessa, som bragte Ehrensvärd att vid en del byggnader i Tyskland fråga: kolonner, hvad, gören J här? utan det var deras otjenliga bruk."

"Om nu alla de bildande konsterna framte de ypperligaste verk, som för något visst ändamål tillkommit och derefter lämpats; hvarför skulle då den konst, hvars verktyg är det mänskliga språket, och som derföre borde framför andra vara ett medel till mensklig bildning, ej kunna egna sin tjenst åt Religionen, Moralen, Vettenskapen, eller hvad annat ädelt eller nyttigt föremål, så vida det kan ske utan uppoffring af konstens lagar, eller af den frihet henne som en skön konst tillhör?"

"Det var en tid, då man förebrådde Svenska Akademien det företräde, hon syntes lemna åt en sådan utöfning af Skaldekonsten, som åsyftar menniskoslägtets upplysning och förädling, och medverkar till helgden af de grundsatser och tänkesätt, på hvilka så väl allmänt som enskildt väl sig stöder. Visserligen kunde hon icke då mera än nu (ehuru hon nu beskylles att hafva öfvergått till en motsatt ytterlighet), godkänna en lära, enligt hvilken de till vers och styl och anordning fullkomligaste, så väl som till innehåll lärorikaste verk af allmänt erkände mästare, skulle sakna all poetisk förtjenst. Men, ehuru Akademien icke kunnat eller kan medgifva, att det sköna, då det sammangjutes med det sanna och goda, derigenom förlorar sitt värde; så förnekar hon för ingen del, att det är med skönheten i konstens verk likasom med den hos qvinnan, hvilken desto mera intager, ju mindre hon röjer någon afsigt dermed, eller ens något medvetande deraf..."

Vi yttrade här ofvan, att så föga utsigt än må vara till alla opinioners förenande i denna esthetiska principfråga, ansågo vi författaren alltid ha lemnat ett väsendtligt bidrag till lösningen deraf. På annan väg än jemkningens, låter det sig ej göra. Han antyder denna väg; han ådagalägger både origtigheten och orättvisan af ett uteslutande system, vare sig i Politiken särskildt, eller i den allmänligare Esthetiken.

Efter vårt omdöme kunde all Poetik vara både enkel och kort. Skaldeförmågan är en herrlig gåfva, i sin fulländning sällsynt, äfven med det rikaste naturbiträde, omöjlig utan. Versen, har någon sagt, måste äga alla guldes egenskaper, vigten, renheten, klangen. Vigten — är tankans sanning och kraft; renheten — språkets korrektion; klangen — stylens elegans och harmoni. — För öfrigt tillstå vi oss icke rätt väl veta, om skönhetsteorier låta så lätt forma sig till praktiska läror; men hvad vi tro oss känna, är, att dessa åtminstone ej kunna vara absoluta. Det är ock hvad författaren klart visar, genom exemplet af de tvilling-själar, som så naturligen erinra honom om "Castor och Pollux", exemplet nemligen af Creutz och Gyllenborg, "så fullkomligen skilda", säger han, "i de slag af Skaldekonsten, som dock gjort hvarderas oförgängliga ära".

Det är ock med deras tidigt knutna vänskap som författaren, efter några korta notiser om Creutz's slägt och första ungdom, börjar dess lefnads-teckning. I denna stå ock de båda vännerna sammanparade, intill dess ödet utstakade deras banor, ej mindre olika än deras skalde-arter. Förf. anmärker i dessa senare, fullkomligen samma åtskillnad som den i Ingressen omnämnda, nemligen hos Creutz "den poesi som blott framställer det sköna", och hos Gyllenborg, "den, som under en skön form vill meddela en sanning, en lärdom, en känsla af det rätta, det ädla, det goda."

Främst bland Creutz's skaldestycken, sätter Förf., och vi tro, alla med honom, Atis och Camilla, som han jemför med Tassos Aminta och Guarinis Pastor Fido, föga eftergifvande den förre, öfverträffande den senare.

Näst efter Alis och Camilla framhålles Daphne och Sommarqvädet; äfvenledes några andra mindre arbeten. Hvart och ett granskas med ej mindre sann känsla än djup sakkännedom. Något utdrag af dessa i egentlig mening deskriptiva analyser, eller af Förf:s derpå grundade omdömen, vore icke lämpligt: de böra läsas i deras egen korta och träffande helhet. Så äfven, de ofta nog förekommande citationerna. De upplästes ej vid Akademiens sammankomst, såsom förut kända genom Creutz's och Gyllenborgs Arbeten: samma skäl afhåller oss här från deras återkallande. Men de skulle ej kunna undvaras i sjelfva Minnesteckningen, der de gifva förnyade anledningar till intressanta jemförelser eller grundliga reflexioner.

Ett prof på en hos Creutz minst väntad, och dock ganska gedigen talang, den satiriska nemligen, meddelas genom några utdrag af hans bekanta skrift: Lögnens försvar, som den ironiskt var benämnd. Dessa utdrag upplästes på Akademiens högtidsdag, och tycktes af allmänheten afhöras med uppmärksamhet och nöje.

Till det egentligen Biografiska och anekdotiska, ämna vi uti en senare Artikel återkomma.



Noterad VexelKurs på Stockholms Börs, Tisdagen den 19 Januari 1836.

Uti Svenska Bankosedlar.
London 12 R:dr 1 sk. 59, 75, d. d., 60 d. sigt., 12 R:dr 71, 83 d. d., 11 R:dr 47 sk. 90 d. d.
Liverpool 12 R:dr 50 d. d.
Hull att bet. i London, 11 R:dr 46 sk. 90 d. d.
Hamburg 128 sk. 30, 65, 67 d. d., 127 1/2 sk., 127 1/4 sk., 90 d. d.
Köpenhamn att bet. i Hamb. 127 sk. 67 d. d.
Amsterdam 119 1/2 sk. 70 d. d., 119 sk. 43 d. d.
Lübeck, Lübsk Kur. 102 1/2 sk., 102 sk. 67 d. d.
Paris 22 3/4 sk. 60 d. d.
Cherbourg att bet. i Paris 22 5/12 sk. 90 d. d.
S:t Petersburg 25 sk. 30 d. d.
Medel-Kurs.
Pund St. 12 R:dr 8 r:st.
H. Banko 127 sk. 11 r:st.
Holl. Kur. 119 sk.
Lübsk Kur. 102 sk. 4 r:st

Vigde i Stockholm.

Grosshandlaren A. W. Schalin och Enkefru M. G. Lundh, född Andersson, d. 19 December.

Lärftskramhandlaren Gust. Ang. Hedlund och Demoiselle Emelie Antoinette Löfwe den 13 sistl. December.

Cantorn och Skolläraren vid Sankt Catharinæ Församling, Johan Carl Lilliander och Demoiselle Maria Ulrica Lake, den 29 December 1835.

Commissions- och t. f. Andre Landtmätaren M. O. W. Christiernin och Demoiselle J. G. Ahlström , den 20 sistl. Dec.

Vigde i Landsorten.

Capiten J. H. Kellgren och Demoiselle B. C. Sjöberg, i Wings Prostgård i Skaraborgs Län, den 15 sistl. Nov.

Viktualie-Handlaren And. Enbom och Demoiselle Catharina Flodmark, sammanvigdes på lägenheten Pettersberg, den 27 Dec. 1835.

Häradshöfdingen J. F. Vittbom och Demoiselle Malin Sophie Arosenius, dotter af framlidne Prosten Arosenius i Björkstad, på Wassmolösa i Calmar Län den 22 sistl. December.

Döde i Landsorterna.

Välborne Hr Carl Johan Hårdh på Köpingen Gataholm i Calmare Län, 81 år och 29 dagar.

Sejlaren Joh. Fr. Wagner, i Christinehamn den 2 Dec. 1835, i en ålder af 62 År 1 mån. och 1 dag.

Viktualie-Handl. Joh. Cellerstedts efterlemnade Enka Cath. Gellerstedt född Grönberg, den 12 Dec. 1835, på Sigtuna gendom i Södermanland, nära 74 år gammal.

Demoiselle Fredrika Enbom, afled efter en lång och tärande sjukdom i Wisby den 1 Dec. 1835, vid en ålder af 36 år 7 1/2 månad.[1]

Enkefru Catharina Ulrica Grönwall, född Westberg, afled å Kongl. Djurgården den 5 dennes, uti en ålder af 55 år och 10 månader.


Registratorn i Kejserl. Senaten för Finnland, Häradsh. Carl Ulric von Christiersson och Fröken Sophia Wilhelmina Charlotta Conradi, dotter till Landsh. och Riddaren Gustaf Wilhelm Conradi och dess Fru, Eleonora Elisabeth Koschell, på Gerknäs gård i Nyland den 9 Oktober 1835.


Härvarande Kejserliga Ryska Missionen får, på sitt Hofs befallning, meddela följande af Kejserl. Ryska General-Konsulatet i Sverige utfärdade Kungörelse:

Kejserliga Regeringen har anledning att förmoda, det personer, som ännu, i trotts af sitt lands lagar, befatta sig med handel af Afrikanska Negrer, hafva för afsigt att antaga Rysk Flagg, för att skydda sina brottsliga företag mot förföljelse af de magter, hvilka sinsemellan öfverenskommit om ömsesidig visitations- och uppbringnings-rätt, i händelse af öfverträdelse af de mot negerhandeln stadgade lagarne. I följd af dessa anledningar har Kejserliga General-Konsulatet fått befallning, att gifva Skeppsredare och Kaptener tillkänna: att ingen äger rätt att antaga Rysk Handelsflagg, utan att han, i detta afseende, undfått uttryckligt tillstånd af Kejserliga Regeringen; att denna tillåtelse bör vara ådagalagd medelst ett patent, i vederbörlig och gällande form, och att den endast lemnas på sådana vilkor, som af Rikets lagar äro fastställde, samt, slutligen, att hvarje öfverträdelse af detta stadgande, och ett otillåtligt begagnande af Ryska Flaggan, skall anses såsom förbrytelse, och blottställa den, som dertill gör sig förvunnen, för följderna af sitt olagliga förfarande; att, i synnerhet, ett Fartyg med Negerslafvar, som seglar under Rysk Flagg och uppbringas af någon kryssare, uti intet fall får, under åberopande af den Flagga det förer, begära beskydd af Kejserl. Regeringen, och sålunda undandraga sig det rättvisa straff detsamma förtjenat. Stockholm den 3/15 Jan. 1836.


Enligt hos Kongl. Kommerse-Kollegium gjord officiel anmälan, har Regeringen i de förenade provinsernes af Plata-Floden Republik under den 25 sistledne Augusti förordnat, att de till Republikens hamnar ankommande Skeppare, må äga rättighet, att inom 24 arbetstimmar, från det manifestet af dem aflemnas, ändra eller tillägga hvad å samma handling möjligen kan vars uteglömt eller orätt upptaget, dock ej till högre sammanräknadt värde än 400 Piaster Silfver; hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandet kännedom meddela. Stockholm den 14 Jan. 1836.


Kongl, Maj:t och Rikets Kommerse-Kollegium gör vetterligt: Hos Kongl. Kollegium har Styresmannen för Carl Gustafs Stads Gevärs-Faktori, Hr Öfversten m. m. J. Palm anhållit om Patent å åtskilliga af honom tillvägabragte förenklingar och förbättringar af Ångmachiner, å hvilka uppfinningar Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat ritningar samt en så lydande beskrifning.[2]

"De förenklingar och förbättringar undertecknad tillvägabragt uti Ångmachineriet, och hvarpå begäres Patent, bestå hufvudsakligen uti:

1) Ångpannans ersättande med Tackjerns-cylindrar, hvaraf den ena värmes uti en för detta ändamål afsedd ugn. Enligt rykte skall denna förändring vara verkställd i England och der användas på ett större Ångfartyg.

2) Pistornstångens utbyte mot vefstakar, som verka direkte på axeln, hvarigenom kraften ledes till det gående verket.

3) Uteslutandet af mångfaldiga kostsamma delar, som erfordras å de vanligen begagnade Ångmachinerna." — — — — — — — — — — —

J. Palm.

Hvarjemte Sökanden, uti sin till Kongl. Kollegium ingifna ansökning i afseende på berörde uppfinningar anfört: att besparing af rum och bränsle åstadkommas genom Ångpannans utbyte mot Cylindrar, hvaraf den ena i en dertill lämpad ugn upphettas och mottager en mindre vattenstråle, som genast till ånga förvandlas, och den andra, liggande på ugnen, genom ett ej allt för trångt rör, upphämtar och samlar å nyo, samt genom ett annat rör och vanliga ventiler inleder densamma i ång-cylindern; att emedan ej mer ånga genereras, än som för hvarje piston-slag erfordras, eller åtminstone obetydligt derutöfver, den i ugnen varande Cylinderns hetta ej kan vålla skada; att i följd af ångpannans uteslutande, jemte öfriga machineriets förenkling, priset kan så betydligt nedsättas, att äfven mindre verkstäder, som äro i behof af en drifvande kraft, kunna med ångmachiner förses, äfvensom Sökandens förenklade machiner kunna med fördel användas vid tröskverk, tegelslagerier, slipverk samt på större och mindre ångfartyg, ända till små jollar, å hvilka sistnämde deras begagnande skall vara så mycket vigtigare, som lastrummet ökas genom pannans ersättande med cylindrar.

Och har Kongl. Kollegium med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834, härigenom velat tillägga Hr Öfversten Palm Patent under fem [5) års tid, å de uti ofvan intagne beskrifning omförmälde förbättringar å Ångmachiner, så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket, förfärdiga och begagna så beskaffade förbättrade ångmachiner, samt begagnandet deraf på andra öfverlåta. Dock är härvid att iakttaga:

1) Att innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjordt genom införande deraf till hela desa innehåll Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar;

2) Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka att den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, varit här i, Riket känd och begagnad, innan Patentinnehafvaren sin Patentansökning till Kongl. Kollegium ingaf, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget, att, inom Sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla; åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämda tid, äger vidare talan derå ej rum.

3) Att Patent-innehafvaren bör, vid påföljd af Patent-rättens förlust, så väl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga, att densamma fortfarande begagnas.

I öfrigt äger Patent-innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande tillverkning tillgodonjuta de förmoner och rättigheter, hvilka Fabriks-idkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse hvad de rörande Manufakturerne gällande författningar innehålla.

Skulle Sökandens Patent-rätt genom arf eller hvad laglig afhandling som heldst, till någon annan inom Sverige bosatt väl frejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patent förordningen af den 13 December 1834 äro enlige, sedan likväl den nye innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.

Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att den nu patenterade tillverkningen är ny och här i Riket obegagnad eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 30 November 1835.

A. P. von Sydow.
E. W. Brandel.
Joh. Ad. Leijonmark.
O. E. Bergius.
F. N. Borelius.

Medelst Nådig skrifvelse af den 21 sistlidne November har Kongl. Maj:t förklarat, det Svenske och Norrskc vice Konsuln i Wismar skall vara berättigad, att för Certifikater, som jemlikt Kongl. Brefvet af den 11 Oktober 1804 af honom meddelas å de bevis, Magistraten derstädes utfärdar för Wismarske till Svenska hamnar afgående fartyg, hädanefter uppbära en lösen af Två R:dr Hamb. B:ko, utan afseende å fartygens större eller mindre lästetal; hvilket Kongl. Kommerse-Kollegium härigenom skolat till vederbörarades kännedom meddela. Stockholm den 12 Januari 1836.


Till vederbörande Korrespondenters och Postförvaltares efterrättelse varder härmed kungjordt, att Postkommunikationen emellan Sverige och Finland öfver Ålandshaf, efter innevarande veckas utgång och tills vidare under vintermånaderne, kommer att äga rum, blott en gång i veckan, att Fredagen under denna tid, likasom de föregående vintrarna, är bestämd till postdag för bref från Stockholm, hvilka denna väg till Finland och Ryssland expedieras, samt att bref till dessa länder emellertid kunna tvenne gånger i veckan öfver Haparanda afsändas. Stockholm af Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet den 14 Jan. 1836.

E. Lagerheim.
L. S.
C. Spongberg.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Välloflige Rådhus-Rättens Dom af den 12 December

  1. Hvilket endast på detta sätt slägtingar och vänner tillkännagifves.
  2. Denna beskrifning med ritningar förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.