Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-21.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

tänkesätt;" och tillägger sjelf bland annat, att sådant bevittnar "aktning för den öfverlägsna skicklighet, som motväger sjelfva parti-andans ensidiga verkan." Händelsen är ock märklig. Epoken var den med rätta så kallade Parti-tiden. Nu vill man naturligtvis för ingen del höra talas om dylika benämningar; men är man väl så alldeles berättigad till denna frikallelse? Eller månne det är så exempellöst, att medborgare, hvilkas opinioner anses skilda från de rådande eller från dem, som skola göras till rådande, ipso facto blifvit frånkända snart sagdt alla både hjertats, och förståndets, och bildningens egenskaper? — Det är i sanning angenämt, att de så kallade Riksdags-tiderna förevisa ett undantag; ännu behagligare vore, att i våra dagar få åberopa några dertill.

Förf. anmärker svårigheten att "ställa i dagen hvad uti diplomatisk väg gör en Statsmans ära, då så mycket deraf icke kommer till Allmänhetens kännedom; men", fortfar han, "att Creutz lika lyckligt som skickligt uppfyllde sin plats, kan man med visshet sluta blott deraf, att han bibehöll den först i sex år, under ombytt styrelse af ömsom segrande partier, och sedan, då regeringen blef stadgad i Konungens hand, i elfva år; och att han icke förr ifrån den skildes, än då, inom Riket, i det högsta af dess embeten, hans skicklighet behöfdes."

Riksråd, Kansli-President, Upsala Universitets Kansler — nu blef han allt detta, men var det endast en kort tid, och likväl till dödsstunden. Huruledes han, under den inskränkta tidrymd som blifvit honom beskärd, uppfyllde sina pligter, bevittnades bäst af hans Konung, som, säger Förf., "med tårar emottog underrättelsen om hans död, sedan han flera gånger personligen infunnit sig för att efterfråga hans tillstånd."

"I en tid", yttrar Förf. vidare, "som ifrån den ytterligheten att framställa endast den ljusa sidan af denne Konungs person och regering, synes öfvergå till den andra, att vilja se blott den mörka," anser han lämpligt att rörande Monarkens enskilta krets, till hvilken Creutz hörde, anföra åtskilligt efter Schröderheim, som äfven, och samtidigt, hörde dit. Detta må, som det väl förtjenar, inhämtas genom läsning af sjelfva skriften.

Detsamma gäller, och i än högre mått, om huvudpersonens karakteristik. Ur Marmontels skrifter, ur Schröderheims tal, framför allt ur sitt eget rika tanke- och känslo-förråd har förf. hemtat skiljaktiga men lika friska blomster, och deraf sammanflätat en sann, älsklig, skön teckning af Creutz's personlighet och karakter. Intet deraf kan lösbrytas.

Bland mindre drag har Förf. ej kunnat förbigå den allmänt kända tankspriddhet, som i Frankrike blott väckte ett glädtigt deltagande, men hvaröfver hemma klagades, fastän utan skäl; emedan, såsom Förf. yttrar, "Creutz icke var med sina tankar frånvarande, då saker af vigt skulle åtgöras." — För att till slut kasta en liten färgskiftning öfver denna kanske nog långa artikel, torde ett par små distraktions-anekdoter under Creutz's vistande i Frankrike få meddelas, helst de derjemte icke äro utan sammanhang med vissa delar af Minnes-teckningen.

Således, då Förf. så fullständigt skildrat Creutz's varma kärlek för all vitterhet, har han deruti inbegripit en af dennas förnämsta utgivningar, Dramatiken. Creutz värderade ock högt Teaterns både litteratur och konst, då för tiden i så mycket större anseende, som franska skådeplatsen befann sig på dess mest lysande ståndpunkt. Le Kain, Brizard, M:ll Dumesnil, M:ll Clairon i Tragedien; Préville, Molé, M:e Préville, M:ll Dangeville i Komedien, bildade dä en sällsynt förening af utmärkte konstnärer. Bland dessa hade M:lle Clairons fulländade spel synnerligast tillvunnit sig Creutz's uppmärksamhet, och med denna förenades alltid ett lifligt deltagande. En dag — man spelte någon Tragedi der en omklädning erfordrades — blef entréakten något lång, hvilket i Paris icke gerna fördrages, och allestädes bör undvikas. Creutz, befarande att M:ll Clairon, som förorsakade uppehållet, skulle af Publiken omildt bemötas, gick till henne i klädlogen, fann henne nästan färdig, och återvände nöjd för att Stilla sina grannars otålighet. Men i sin tillfredsställelse slöt han vid bortgåendet dörren i dubbelt lås, och stoppade nyckeln i sin ficka. — M:lle Clairon syntes naturligtvis ej till, och ingen var deröfver mera förundrad än Creutz. Larmet gick crescendo, och blef förfärligt; en aktör måste framträda och anmäla det oförmodade förfallet, hvars upphofsman dock ingen kände. Emellertid var en klensmed efterskickad; allt återkom i sin ordning, och M:ll Clairon, njutande sin uppdagade oskuld till godo, emottogs med handklappningar, i stället för den fruktade uthvisslingen. — Ej förr än sent på aftonen blef galan ändtligen upplöst, då Creutz's kammartjenare framdrog den fremmande nyckeln ur sin husbondes rock-ficka.

Förf. har omnämt Creutz's nära bekantskap med den namnkunnige Gretry, härledd deraf, att denne satt musiken till flera Marmontels Operor, le Huron, Silvain, Lucile, Zemir et Azor, &c. Allt som musiken hann komponeras, profspeltes den vanligen hos Svenska Ambassadören. Nu var Zemir och Azor under arbete, och en bekant Trio, den i magiska spegeln, exeqverades. Man var ej nöjd dermed: Gretry märkte det, och bortgick misslynt. Creutz sade då till Baron Grimm: "Ni, som är Gretrys vän, borde be honom göra en annan trio: den är just brännpunkten, både i pjesen och i partituret." Grimm gick andra morgonen till tonsättaren, den han mötte i porten, med en rulle under armen. — "Jag gissar till ert uppdrag, men det är redan fullgjordt: jag har i natt komponerat en ny trio, och är nu stadd på vägen till Ambassadören." — De följdes åt. Creutz, ganska tillfredsställd med Gretrys villighet att emottaga råd (ett af den verkliga talangens kännetecken), skjöt fram en enorm fåtölj till klaveret, installerade kompositören deruti, samt ställde sig sjelf bakom, med armarna hvilande på den breda stol-ryggen. Trion exeqverades (det är den nu befintliga och af kännare värderade), samt afhördes med största nöje. Knappast var den hunnen till slut, förrän Creutz i sin förtjusning började väldigt applådera, men glömde dervid, att genom den ställning han intagit, Gretrys hufvud nödvändigt skulle hindra hans (Creutz's) händer att behörigen sammanträffa. Dessas ifrigt fortsatta rörelse måste i stället träffa sjelfva Impedimentet, och man lyckades med möda att befria detsamma från utbrotten af denna artistiska entusiasm. — Anekdoten är förtäljd i Grimms Memoirer; och Gretry sjelf, under de senare åren af sin lefnad, bekräftade densamma för en i Paris då vistande Svensk, hvarvid gubben rätt hjertligen log åt denna, som han yttrade, "ganska smickrande, men något för kraftfulla uppmuntran."



Döde i Landsorterna.

F. d. Revisions-Secreteraren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden Johan Michael Winckler, död på Nyqvarns Bruk i Södermanland, den 4 Jan. 1836, i en ålder af 56 år, 9 mån. och 15 dagar.

F. d. Jernkram-Handlaren i Stockholm Jonas Fredric Björkman, efter en långsamt tärande sjukdom, i Haparanda den 21 December 1835, i en ålder af 31 år 10 mån. 7 dagar.

Krono-Befallningsman Eric Zimmerman, på Hofdesta i Westmanland den 31 sistl. Dec. kl. 1/2 1 e. m. i en ålder af 42 år 11 mån. och 26 dagar. Ömt saknad af maka och 4 barn.[1]

Rådmannen och Stads-Fiscalen i Östhammar C. G. Rydbergs d. 19 Dec. 1835, uti en ålder af 51 år 7 månader 25 dagar.[1]

Fält-Kammereraren U. B. Leckzinskys kära maka, Maria Elisabeth Leckzinsky, född Sturtzenbecher, död i Wisby d. 10 sistl. Oct., i en ålder af 42 år 5 månader och 14 dagar. Djupt saknad af make och 7 söner.

Afledne Löjtnanten H. G. Hiorts af Ornäs efterlemnade Enka Fru B. C. Hiort af Ornäs, född Lundström, på Ornäs Sätergård i Dalarne, den 29 December sistl. år, i en ålder af 54 år, 11 månader och 25 dagar,[1]

F d. Fahnjunkaren vid Kongl. Lif-Regementets-Grenadör-Corps, Lars Petter Apelqvists Hustru, Helena Christina Apelqvist, född Strömberg , på Lund i Torpa socken den 1:sta Januari 1836, i en ålder af 46 år, 5 mån. och 2:ne dagar, saknad och sörjd af make och 5 barn[1]

Kopparslagaren Anders Marmers älskade Maka Gustafva Maria, född Frestadius, i Norrköping d. 27 Dec. 1835 efter en lefnad af 50 år och 4 dagar.[1]


Att Coopvardie Kapitenen C. W. Broström afsomnade i Batavia, den 7 sistl. Augusti, 31 år gammal, ömt sörjd och saknad af maka och anhörige.


Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium, gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Tegelbruks-Ägaren C. G. Husberg anhållit om Patent å en af honom uppfunnen metod, att af Teljsten eller Talk med tillsatts af lera tillverka eldfast Tegel, Takpannor och Deglar, samt att för slagningen deraf begagna en af honom jemväl uppfunnen press, hvarvid formarna äro fodrade med linne eller annat tyg; å hvilka uppfinningar Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat beskrifning, jemte en ritning[2] å förenämde Tegelpress med bifogad förklaring deröfver. Varande beskrifningen af följande innehåll:

"Den massa, som" (för tillverkningen af ofvanuppgifne Tegel, Takpannor och Deglar) "användes, består af Lera och Talk eller Teljsten. Talken pulveriseras på vanliga Bokqvarnar eller valsverk och blandas derefter med leran på samma sätt, som vanlig tegelmassa beredes. Skillnaden i eldfastheten hos detta slags Tegel och den hos vanligt Murtegel börjar att märkbart visa sig, då Talken förhåller sig till Leran som 1 till 6, och tilltager i samma mohn, som Talken ökas, tills förhållandet blir som 16 till 1, hvarefter leran upphör att utgöra tillräckligt bindningsämne för att gifva Teglet den påräknade eldfastheten. Dessa äro de yttersta gränsorna för sammanblandningen af Talken och Leran, och hvilken i öfrigt beror på den grad af eldfasthet, man vill gifva åt Teglet eller Deglarne, och således efter godtfinnande proportionerar."

Och har Kongl. Kollegium, med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 Dec. 1834, härigenom velat tillägga Tegelbruks-ägaren C. G. Husberg Patent under 10 års tid å den uti ofvan intagne beskrifniag omförmälte metod att af Teljsten eller Talk med tillsats af Lera tillverka eldfast Tegel, Takpannor och Deglar, samt att för slagningen deraf begagna den af Sökanden jemväl uppfunna press med dertill hörande formar, fodrade med linne eller annat tyg, i enlighet med förrberörde af Sökanden ingifne ritning; så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket utöfva berörde uppfinningar samt begagnandet deraf på andra öfverlåta.

Dock är härvid att iakttaga:

1:o Att Innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjort, genom införande deraf, till hela dess innehåll, Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Stats-Tidning eller Post- och Inrikes Tidningar;

2:o Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka, att de uppfinningar, hvarå detta Patent lyder, varit här i Riket kände och begagnade, innan Patent-Innehafvaren sin Patent-ansökning till Kongl. Kollegium ingaf, eller ock att Patent-Innehafvaren, till vinnande af längre tid för patentets begagnande än vederbordt, oriktigt uppgifvit egenskapen af uppfinningarne, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget att, inom sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla: Åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämde tid, äger vidare talan derå ej rum.

3:o Att Patent-Innehafvaren bör, vid påföljd af Patenträttens förlust, såväl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af de uppfinningar, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium styrka att uppfinningarna fortfarande begagnas.

I öfrigt äger Patent-Innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande uppfinningar, tillgodonjuta de förmåner och rättigheter, hvilka Fabriksidkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse, hvad de rörande Manufakturerne gällande Författningar innehålla.

Skulle Sökandens Patent-rätt, genom arf eller hvad laglig afhandling som helst, till någon annan inom Sverige bosatt, välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patent-Förordningen af den 13 December 1834 äro enliga, sedan likväl den nya Innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.

Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att de nu Patenterade uppfiningarne äro nya och här i Riket obegagnade, eller att de kunna med fördel användas. Stockholm den 30 November 1835.

C. D. Skogman.
Joh. Ad. Leijonmark.
A. P. von Sydow.
E. W. Brandel.
O. E. Bergius.
I. N. Borelius.
(Sigill.)

Till och med Torsdagen den 28 dennes, emottages i Banko-Fullmäktiges Expedition, 3 trappor upp i Bankohuset, skriftliga anbud att kostnadsfritt, inom nästkom. Febr. månads utgång vid Tumba Bruk leverera 95 tunnor Råg samt 110 tunnor Korn-Malt; det minsta parti hvarå anbud antages är 10 tunnor. Uppgift af vigt och pris, bör jemte bifogadt prof å Spanmålen åtfölja de ingifvande anbuden. Stockholm den 14 Jan. 1836.


Sedan, genom Bergmästaren G. Nauclers den 18 sistl. December timade död, Bergmästaretjensten uti Nya Kopparbergs Bergmästaredöme blifvit ledig, äga kompetente sökande till berörde tjenst, att deras till kongl. Maj:t ställde underdåniga ansökningar, med bifogade tjensteförteckningar, inom 56 dagar från ofvannämnde dag, till Kongl. Bergs-Kollegium ingifva; ankommande sedermera på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, huruvida berörde tjenst kommer att åter tillsättas, eller endast efter förordnande tills vidare förvaltas. Stockholm den 12 Jan. 1836.


Sedan genom förre Mynt- och Bergs-Proberaren Professoren N. W. Almroths den 19 sistl. Dec. vunne befordran till Öfver-Direktörsbefattningen vid Mynt- och Kontroll-Verken, Mynt- och Bergs-Proberaretjensten blifvit ledig; så äga kompetente sökande till nämde tjenst att deras till Kongl. Maj:t ställde underdåniga ansökningar, med bifogade tjensteförteckningar, inom 56 dagar, från ofvanberörde dag till Kongl. Bergs-Kollegium ingifva. Stockholm den 12 Jan 1836,


Sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor genom Cirkulär-Bref af den 29 Oktober 1828, grundadt på Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 8 i samma månad, förordnat, att de Depositioner, som uti Landt-Ränterierne stått i fulla 10 år och deröfver, eller som hädanefter blifva 10 år gamla, skola till återlyftning uppsägas, och uti Stockholms Läns Landt-Ränteri följande Depositionsmedel innestå, nemligen: 1825 Januari den 7, And. Alrich, böter och vittnes-ersättning enligt Söderköpings Sjö-Tulls-Rätts Utslag den 16 December 1824, ådömde Betjenten J. Ålin emot J. P. Sjöberg, 1 R:dr 32 sk.; Mars den 2, Regementsskrifvaren Palm, husrötemedel tillhörige Roslags Sqvadron af Kongl. Lif-Regements-Brigadens Dragon-Korps, återstående 91 R:dr 35 sk. 8 r:st.; Mars den 17, Sv. Theorell, kostnader i följd af Kongl. Kommerse-Kollegii Utslag, för 69 st. Bomullslärfters förande lill Borås och åter till Stockholm, 51 R:dr 37 sk 6 r:st.; Maj den 20, S. af Klinteberg, böter till Lagman Laurins disposition, i följd af Kongl. Svea Hof-Rätts Utslag den 11 Mars 1825, 8 R:dr 16 sk.; Maj den 27, Assessor Dubbe, böter, i följd af Kongl. Krigs-Hof-Rättens Utslag den 23 Mars 1825, emot Kapiten Haverman, 6 R:dr 32 sk.; November den 12, Erik Jansson i Hellsjö, rättegångskostnad, i följd af Lagmans-Rättens Dom den — Oktober 1825, 3 R:dr; alltså varda vederbörande härmedelst antydde, att inom natt och år från nedanskrifne dag sig hos Konungens Befallningshafvande härstädes anmäla till medlens återlyftning, och dervid ej mindre förete de utfärdade Depositionsbevisen, än med Domar och Utslag m. m., styrka sin äganderätt till de nedsatte medlen, för att, efter fordringsanspråkens pröfning och godkännande, emot Depositions-attesternes återställande undfå anordning å beloppen. Kommandes de af ifrågavarande Depositioner, till hvilkas uttagande någon i behörig ordning sig icke anmält, att, efter den föreskrifne tidens förlopp, insändas till Kongl. Stats-Kontoret, för att på särskilt Räkning i Rikets Ständers Bank insättas, då sedermera den eller de, som af gällande orsaker öfverskridit den utsatte terminen, må hos Kongl. Stats-Kontoret behörigen styrka sin rätt till de Depositions-medel en hvar önskar återfå, hvilka, då anspråket finnes grundadt, af Kongl. Stats-Kontoret anordnas. Stockholm, i Lands-Kontoret, den 28 December 1835.

C. H. Rålamb.
C. M. Gyllenhoff.

Som endast tvenne kompetente Sökande sig anmält till erhållande af den vid Kongl. Götha Artilleri-Regemente lediga Regements-Läkarebefattning, och Kongl. Maj:t, i anledning deraf, uti Nådig Skrifvelse den 5 December förlidet år, anbefallt Dess Sundhets-Kollegium att i allmänna Tidningarna ånyo kungöra ifrågavarande Regements-Läkaretjenst såsom ledig, samt med förnyadt och kompletteradt underdånigt förslag inkomma; alltså får Kongl. Kollegium, med utsättande af ny ansökningstid, förelägga hugade och kompetente Sökande att sina ansöknings-handlingar till tjensten ingifva i Kongl. Kollegium inom 30:de dagen efter det detta kungörande finnes i Sveriges Stats-Tidning första gången infördt. Stockholm den 4 Januari 1836.


Vid Kronobergs Kongl. Regemente är, genom Bataljons-Läkaren Carl Fredric Anderssons den 19 dennes timade död, en Bataljons-Läkarebeställning med lön på stat vorden ledig, hvilket till efterrättelse hugade och kompetente Sökande, som böra sina ansöknings-handlingar ingifva till Kongl. Sundhets-Kollegium inom 30 dagen efter det denna annons finnes i Officiella Tidningen första gången införd, härmedelst kungöres andra gången. Stockholm den 31 December 1835.


Respektive Herrar Delägare uti Ångfartyget Kometen, behagade till den årliga Bolagsstämmans hållande, sammanträda på Stadshuset i Norrköping Torsdagen den 18 nästkommande Februari, kl. 10 f. m., då äfven qvittenserna å det inbetalta Aktiebeloppet böra medhafvas, för att utbytas mot Aktiebref.

Direktionen.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Att Rådhus-Rätten i Götheborg, genom offentlig stämning, inkallat Klensmedsmästaren J. F. Hellmuths samtlige Borgenärer till den 22 Febr. innev. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar, vid talans förlust, lagligen bevaka; varder härigenom kungjordt andra gången.

= Rådhus-Rätten i Alingsås inkallar, jemlikt utfärdad årsstämning, aflidne Handlanden P.G. Wingenblixts och hans eflerlemnade Hustrus Carolina Bagges samtliga Borgenärer till den 29 Augusti 1836, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar vid talans förlust lagligen anmäla; hvilket första gången kungöres.

= Genom utfärdade offentliga stämningar har Rådhus-Rätten i Alingsås kallat, och förelagt 1) afl. Handlanden P. G. Wingenblixts efterlemnade Barns samtliga Borgenärer att den

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 Hvilket endast på detta sätt slägtingar och vänner tillkännagifves.
  2. Denna ritning med deröfver bifogad förklaring förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.