Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-02-01.djvu/1

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 25. Måndagen den 1 Februari 1836.


Meteor. Obs. Den 30 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 24,68, 1/4 gr. blidt, S. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 24,68, 1 gr. kallt, S. mulet, snöat stundtals e. m. — Den 31 Jan. kl 6 f. m. Barom. 24,64, 3/4 gr. kallt, N.mulet. Kl. 2 e. m. Barom. 24,80, 1 3/4 gr. kallt, N. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 24,96, 4 1/4 gr. kallt, W. mulet. — Den 1 Febr. kl. 6 f. m. Barom. 24,93, 1 3/4 kallt, S. mulet.

Officiella Afdelningen.

Kongl. Maj:ts Plakat, om fyra allmänna, högtidliga, Faste-, Bot- och Bönedagar, som, öfver hela Sveriges Rike, hållas och begås skola, år 1836; Gifvet Stockholms Slott, d. 30 Dec. 1835.

Wi CARL JOHAN, med Guds nåde, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung, tillbjude Eder, OSS älskelige, Wåre trogne undersåtare, som uti Wårt Konungarike Sverige bygga och bo, så ock alle andre, som deruti vistas, Wår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och gunsliga vilja, med Gud allsmäktig!

Då vi vände oss till Gud, med våra tacksägelser för det slutande året, och med våra böner för det kommande, finne vi det förra föga utmärkt af stora ovanliga tilldragelser, men desto mera rikt på enskilt lugn och lycka, på sannskyldiga ämnen för allmän tillfredsställelse och tacksamhet. Sundheten, sällan värderad förr än hon är förlorad, har i år varit för Sveriges innebyggare desto mera hugnelig och beprisad, som brådöden, under det förflutna, lärt hvar och en att rätt skatta helsans stilla njutning. En fridsam utöfning af alla lofliga yrken, och, på de flesta orter, Herrans välsignelse med korn och kärna, hafva bos Eder spridt eller vidmakthållit en allmän belåtenhet, till hvilken WI haft den hugnaden att, vid flera landsorters genomresande, Sjelfve vara vittne. Guds rena ord har bland Eder blifvit rikligen utsådt, lill ledning för Eder vandel och till lindring i Edra bekymmer. Att erkänna denna lycka, innan hon är försvunnen, att villigt och hjertligt tacka Gud derföre, innan de onda dagar måhända komma och derom påminna, det tillhörer hvarje rättskaffens Kristen, och det bör utgöra första ämnet för Eder gudstjenst på de allmänna Bönedagar, Wi nu i nåder påbjude. Frambären då, för allt det goda, Herren Eder gjort hafver, Eder tacksamhet inför Honom, gifvaren och förbarmaren; ty fåfängt arbetar jordbrukaren, läkaren eller predikaren, om Herren ej gifver växt och framgång.

Likasom stormen och haglet äro fruktansvärdast, när årsväxten visar sig god: så bör ock medborgaren, då han är lycklig, sorgfälligast vakta sig att ej förspilla sitt välstånd. Genom öfvermod i medgången, genom otålighet med det närvarande, genom sorglöshet för framtiden, draga ej blott enskilte menniskor, Utan hela samhällen, olyckan öfver sig. Förgäfves bemödar sig Öfverheten att afvärja henne, och att befästa folkets fortfarande trefnad, om ej undersåtarnes tillit medverkar dertill. Förgäfves anstränga enskilte medborgare deras krafter till det allmänna bästas befrämjande, om de ej af medbröders deltagande understödjas; och förgäfves är allt vårt sträfvande, utan Herrans välsignelse. Nedkallen den öfver alla Edra förehafvanden, och beledsagen dessa med den bättring, som för alla och alltid göres behof, med Gudsfruktan, sjelfförsakelse och inbördes kärlek. Då skola Svenske män, förenade med sin Konung och med hvarannan inbördes, genom förtroendets och tillgifvenhetens fasta band, äga styrka, att, äfven mot mäktiga fiender, upprätthålla deras sjelfständighet och deras lagbundna samhällsskick.

Men hvarken tillgift för det framfarna, eller bättring för det tillkommande, är att hoppas utan Frälsarens och Försonarens Jesu Christi förtjenst. Åkallen honom, och J skolen bönhöras; gören bot, och J skolen renhjertade varda. En hvar, som lefver i Herrans fruktan, i flit, rättrådighet och fördragsamhet, han sprider dygd och båtnad inom sin egen krets, och han bidrager, i sin mon, till det helas förkofran. Om sådan sinnesstämning och sådan verksamhet råda i landet: så skall Herren välsigna och bevara det, Han skall upplysa Sitt ansigte öfver det, och gifva det Sin frid.

För att allmänligen och högtidligt uppmana Eder till dessa betraktelser, till bön och bot, vilje WI, efter gammal Kristelig sed, härmedelst i nåder förordna och påbjuda, för nästkommande år, fyra allmänna, högtidliga Bot- och Bönedagar, att firas Söndagarne den 6 Mars, 15 Maj, 3 Juli och 16 Oktober.

WI bjude och befalle fördenskull härmed Eder alle, både andelige och verldslige, höge och låge, unge och gamle, män och qvinnor, som uti Wårt Konungarike bygga, bo och vistas, ingen undantagen, af hvad stånd och vilkor han vara må, som af sjukdom eller annat oundvikligt förfall ej är hindrad, att J, på dessa fyra förenämde, högtidliga Tacksägelse- Faste- Bot- och Bönedagar, sätten alla verldsliga sysslor å sido, och, efter en Gudelig beredelse, tidigt och enhälligt träden upp i Herrans hus, dersammastädes endrägteligen betraktande Guds heliga ord, utaf de dertill förordnade Texter, under böner och lofsånger. Och på det Wårt välmenta Gudeliga påbud må desto eftertryckligare med lydnad efterlefvas: ty vilje WI hafva anbefallt alle, som vederbör, att detsamma tillbörligen och i rättan tid förkunna, samt noga och allvarsam uppsigt hafva, att det af ingen, vid redan stadgadt ansvar, må brytas eller öfverträdas. Hvarefter J, alle i gemen, samt hvar och en i synnerhet, hafven att Eder hörsamligen rätta. WI befalle Eder, samt och synnerligen, Gud allsmäktig nådeligen.

Stockholms Slott den 30 December 1855.

CARL JOHAN.
(L. S.)
Aug. von Hartmansdorff.

Icke-Officiella Afdelningen.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

Det porträtt, som Hans Maj:t Konungen täckts förära Kongl. Kammar-Rätten, blef på Hans Maj:ts höga Namnsdag den 28 nästl. Januari, i berörde Embets-Verks sessions-rum uppsatt. T. f. Presidenten, Hr af Billbergh tolkade vid detta tillfälle, i närvaro af de församlade Embets- och Tjenstemännen, Verkets underdåniga vördnad och tacksamhet för detta vedermäle af Hans Maj:ts höga välvilja, hvaruti en hvar borde finna en ny uppmaning att nitiskt söka uppfylla sina åligganden.

= Sedan framlidne Kejs. Ryske Generalen en Chef m. m. Herr Grefve van Suchtelens jordfästning i härvarande Adolf Fredriks kyrka, sistlidne Lördag, för sig gått, med den större högtidlighet, hvarom i berörde dags N:r af denna Tidning blifvit förmäldt; flyttades omedelbart igen derefter liket, under militärisk eskort och beledsagadt af härvarande Diplomatiska Korps, flere högre embetsmän och öfrige vänner af den aflidne, till Solna Kyrkogård, der det nedsattes i det hvilorum, bemälte Herr Grefve i lifstiden för sig utsedt, vid sidan af dess harstädes förut aflidne broder.

= Enligt den vid General-Tull-Direktionens upphörande, i December 1824, afgifne underdåniga Berättelse, uppgick antalet af de under dess 12-åriga förvaltning verkställde beslag till 5,250, och värdet af de konfiskerade varorna, jemte böterna, till 405,710 R:dr 30 sk. 1 rst. Banko, under de af dessa år, då konfiskerade varors försäljning var tillåten.

Gefle den 30 Januari. Den festliga Carlsdagen begicks med här i många år öflig högtidlighet. Saluten i dagningen och de svajande flaggorna tillkännagåfvo dess inträde. Den religiösa handling, som Autoriteterne och de Äldste alltid på denna dag begått, föregick på ett värdigt sätt de uttryck af glädje, åt hvilken dagen egentligen är ägnad. I öfre Rådhus-salen var en stor måltid anställd af Borgerskapets Äldste, hvilken intogs under alla gästers glada sinnesstämning, och vid hvars slut af Länets älskade Höfding de Kongl. skålarna proponerades, vid hvilka för tillfället författade verser af valda röster afsjöngos. Härefter föreslogs en skål för samhällets välgång och näringarnas trefnad. På aftonen var en bal i förenamde sal föranstaltad, vid hvars början en transparent, med Konungens Höga Namnchiffer i krystall, aftäcktes, och hvarunder Folksången, af den på torget församlade folkmassan, afsjöngs. Landshöfdingen utvecklade i ett Tal ämnet för dagens högtidlighet, hvarefter ett trefaldigt "lefve Konungen!" skallade i rummet, och Folksången å nyo afsjöngs.

Lifligt låg i hvarje persons minne Konungens sista besök härstädes, den godhet som glänste ur Dess ögon, den faderliga huldhet, hvarmed Han i ord uttryckte Sitt nit för hvarje Dess undersåtes, för detta Samhälles väl, och denna hugkomst eldade hvarje närvarande. Lycklig den Regent, som från Sitt Folks hjerta mottar så uppriktiga uttryck af dess tillgifvenhet; lyckligt det folk, som styres af en så älskad Regent!

(Gefleb. L. Tidn.)

Upsala d. 29 Januari. Till firande af H. M. Konungens Födelsedag, hade Länets Höfding till festlig middagsmåltid inbjudit Hushålls-Sällskapels medlemmar, samt åtskillige andra stadsboer och främmande. Konungens skål dracks, beledsagad af Folksången och ett lifligt hurra.

= I går, Carlsdagen, gafs första Soiréen för året af härvarande Sällskap för Musik-öfningar. Dervid afsjöngs först Folksången, och ett trefaldigt hurra af den talrika folkförsamlingen beseglade Vivatropet för vår älskade Konung. (Korresp.)

Örebro den 29 Jan. Den 26, på Konungens Höga Födelsedag, gafs en väl arrangerad soupér. Carlsdagen firades med en af Länets Höfding anställd dinér, till hvilken öfver 150 personer voro inbjudna. Landshöfdingen proponerade H. M. Konungens skål, och höll dervid ett passande tal; den Kungliga skålen dracks under fanfar och lifliga hurrarop, hvarefter enhälligt Folksången afsjöngs; derefter druckos H. M. Drottningens, H. K. H. Kronprinsens, H. K. H. Kronprinsessans, de Kongl. Prinsarnes och den Kongl. Prinsessans skålar. (Ö. T.)

Wexiö. (Korr. Art.) Seniorn ibland Svea Rikets Presterskap, Professorn, Kontrakts-Prosten, Kyrkoherden i Åsheda, Ledamoten af K. N. O., Jubel-Magistern, Theol. Dokt. Samuel Heurlins jordfästning förrättades den 26 sistl. December af Stiftets Biskop Doktor Es. Tegnér, som slutade sitt tal öfver den aflidne med dessa verser:

I högre rymder hemtar nu den gamle
— Som på Parnassen förr, — sin Jubelkrans.
Men vi, som här ännu bland grafvar famle,
O, att vi en gång till vår jordfärd samle
Ett namn så kärt, så vördnadsvärdt som hans!

Hur snart som dödens stilla Engel fäller
Vindbryggan ner till Evighetens bygd,
Vi vete icke, forske det ej heller;
Det vete vi, att hvad som ypperst gäller,
Är då den tro, hvari det finnes dygd.

Och till sitt hjerta vinkar Gudasonen
Den trogne Herden för sin frälsta ätt.
Och stjernevännen pröfvar lärospånen
Utaf sin konst, på solen och på månen,
Och gläder sig, om han har räknat rätt.

Och en gestalt, lik doft ur blomsterskålar,
Så skön, nej skönare än hon var här,
Dig möter der uti en drägt af strålar,
Och frågar dig om barnen, och du målar
I rosenfärg de två, J haden kär.

Farväl, du Gamle! Öfver Wärends lunder,
Forntida Sagas dunkla ögonbryn,
Får Solen ännu göra många runder
Förr'n Landet skickar, i sin skymnings stunder,
En son, så ärofull som du, till skyn.

Westerås. Den 10 Januari fälldes å Alfvesta bys skog, i Wester Schedvi Socken, efter vanlig holmning, en Elgko, och den 14 likaledes å Wester Kohlsva skog i Malma socken (tillhörig Hr Kammarherren af Forselles) en Elg och en Elgko. (W. L. T.)


NORRSKA UNDERRÄTTELSER.

Christiania den 26 Januari. Den starka kölden, som inträffade vid årets början, har gått öfver hela landet i en riktning från Norr till Söder, men dock varierat betydligt efter breddgraden och lokala omständigheter. Således var kölden, på samma tid, 12° i Christiansand, 16° i Moss, 20° i Christiania, 24° i Drammen, 28° i Österdalen, öfver 30° på Rörås, och nära 40° i Svenska Lappmarken, allt efter Réaumur. På Rörås var kölden, likväl efter en mindre pålitlig Sprit-thermometer, 34°, och så stark, att Qvicksilfvret frös till den grad, att det lät hamra sig, och liknade under hammaren ett stycke hvitglödgande jern, men gaf sig dock lättare än jernet under slagen. Det lät bryta sig emellan fingrarne, och smälte icke i det ihåliga af handen förr, än efter några minuters förlopp. Åter utsatt för kölden, frös Qvicksilfret å nyo genast, när massan icke var för stor.


UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Frankrike.

Paris den 14 Jan. I Deputerade Kammarens sammanträde denna dag, förelade Finansministern budgetten för 1837. Uti inledningen antydde han, att Stats-utgifterna för 1836 icke skola öfverskrida de honom anvisade medel och utvägar, utan fastmera lemna ett öfverskott af 4 millioner Frank. För 1837 ernade han hvarken begära nya pålagor eller utomordentliga kredit-anslag, då den vanliga budgetten blelve tillräcklig för våra behof. Härefter inlät han sig i omständliga betraktelser öfver Frankrikes financiella läge, och förklarade, bland annat, att han ganska allvarligt sysselsatt sig med en nedsättning af statsskulden. (Allmän uppmärksamhet.) Enligt rätt och billighet, borde en sådan nedsättning tillkomma staten. Under närvarande omständigheter kunde Frankrikes kredit icke dragas i tvifvelsmål. Han åtnöjde sig, likväl, med att i allmänhet hafva vidrört frågan, och gaf icke tillkänna när han skulle förelägga ett lagförslag i detta ämne. I budgetten för 1837 är utgiften anslagen till 1,012,166,910, och intägten till 1,014,600,000 Frank. De för 1836 till 110 millioner lanslagna tull- och sjöfarts-afgifter hade endast inbragt 108,320,000 Frank; mera kunde man icke heller förvänta för 1837. För öfrigt vore detta förhållande icke att anse såsom en förminskning af handelsrörelsen, utan härledde sig endast derifrån, att det inländska sockret vunnit så betydligt uti förbrukning, och att den tidpunkt nu syntes vara inträffad,