Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-02-01.djvu/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


då denna inhemska produkt kunde med afgifter beläggas. Han hade för afsigt att förelägga ett lagförslag i detta afseende, som skulle förena statsverkets intressen med utvecklingen af en så vigtig industri. De indirekta pålagorna erbjuda, på det hela, ett öfverskott, hvilket Finansministern tillskref folknummerns och välståndets tilltagande, men i synnerhet ordningens befästande. För post-intägterna lofvade han sig en ny inkomst-källa af ångbåtsfarten på Medelhafvet. Porto-beloppet för de bref, som på delta sätt komma att befordras, är anslaget till 400,000 Frank, och afgifterna för resande till 2,308,000 Fr. Slutligen anmälte Ministern ännu ett lagförslag rörande nedsättning af salt-priset uti de östra Departementerne, hvarmedelst den provisionella beräkningen af inkomsterna utaf dervarande Saltverk blifvit nedsatt med 750,000 Frank. — Efter Ministern, begärde Hr Augustin Giraud ordet. Han beklagade, att föreläggandet af utkastet till en nedsättning af statsskulden, hvilken man på slättlandet med så mycken otålighet emotser, åter blifvit uppskjutet. Af Ministern önskade han upplysning i detta ämne. Åtskilliga röster yttrade den förmening, att dessa upplysningar genast borde meddelas. Men Hr Humann utbad sig tid till den 18 dennes, i anseende till detta ämnes allvarsamma beskaffenhet; hvilket äfven honom beviljades.

Dito den 15 Jan. Utur den af Finansministern afgifna redogörelse inhämtas ytterligare: att lagförslaget i afseende å de utomordentliga kredit-anslagen för 1834 angifver ett utgifts-öfverskott af 16,533,679 Frank; deremot blifva kredit-minskningar föreslagne till ett belopp af 20,830,970 Frank, som gifver en besparing af 4,297,091 Frank. Redan år 1833 hade Ministern lofvat en normal-budgett; men också den närvarande är upprättad i enlighet med de föregående. Den lofvar väl en jemvigt emellan intägter och utgifter, och till och med ett inkomst-öfverskolt af ungefär 2 1/2 million; men man måste betänka, att omkring 5 millioner ingalunda äro försäkrade, såsom beräknade att inflyta af ångbåtsfarten på Medelhafvet och af den ännu icke antagna patent-lagen. Bland utgifts-tillökningarna förtjenar i synnerhet en summa af 1,136,790 Frank att omnämnas, hvilken Krigsministern tagit i anspråk. Krigsbudgetten upptager, nemligen, 228,420,000 Frank till underhåll af 302,000 man och 56,690 hästar. Dervid måste icke förgätas att Kammaren, redan år 1834, fastställt arméns effektiva styrka till 287,000 man, och krigsbudgetten till 210 millioner.

Monitören för i dag innehåller en öfversigt af beloppet af de indirekta pålagorna för förlidet år, som utgjort 18,035,000 Frank mera än år 1833, och 13,589,000 Fr. mera än år 1834. 1 million måste dock afräknas för Lotteriet, då Lotto-spelarne, till godt slut, tillsatt mera än vanligt. Spelhus-arrendet hade, förlidet år, uppgått till 8,282,364 Frank.

Oaktadt alla påståenden, att Grefve Pahlen mycket illa skulle upptaga omnämnandet i adressen af den Polska nationaliteten, synes denne Diplomat alldeles icke bekymra sig derom, och bivistade ännu i går, i ganska godt lynne, konserten på hofvet. (Hamb. Corr.)

Portugal.

Paris den 16 Jan. Portugisiska Regeringens officiella tidning, il Diario do Governo, tillkännagifver i följande ordalag firandet af H. M. Drottningens förmälning med Prins Ferdinand af Sachsen-Coburg:

"Palatset dos Necessidades, den 18 Jan.

Hennes Aldratrognaste Maj:t och Hennes Kejserliga Maj:t befinna sig i fullkomlig välmåga. Deras Majestäter lemnade klockan half till 12 palatset, för att begifva sig till Domkyrkan, hvarest Hennes Aldratrognaste Maj:ts förmälningsakt förrättades med Hans Kejserliga och Furstliga Höghet Prins Ferdinand August af Sachsen-Coburg-Gotha, föreställd af Hertigen af Terceira. Deras Majestäter återkommo till Palatset kl. half till 5, och omedelbarligen derefter emottog Hennes Aldratrognaste Maj:t den Diplomatiska Korpsen, samt tillät handkyssning, som varade till kl. half till 6. Klockan 6 hafva Deras Kongl. Högheter Infantinnorna Donna Isabella Maria och Donna Anna de Jesus Maria aflagt besök hos Deras Majestäter."

Följande dagen öppnade H. M. Drottningen personligen Cortes's lagtima sammankomst för år 1836, och höll dervid följande tal:

"Ädle Pärer af Konungariket!
"Herrar Deputerade af Portugisiska Folket!

"Det är med en verklig tillfredsställelse, och med grundad förhoppning att, genom våra samfällda bemödanden, se Nationens sår helade, under det att en ny riktning gifves åt fortskridandet af det allmänna välståndet, som jag, omkring den thron jag innehafver, ser förenade representanterna af en Nation som är mig så kär, och åt hvars sällhet jag mig ägnat.

"Början af edert sammanträde har varit utmärkt utaf ett af dessa förfärliga slag, för hvilka undergifvenheten måste böja sig, liksom för Allmaktens oundvikliga domslut, men hvilka nödvändigt nedslå lagstiftarnes mod och tillintetgöra de mest upplysta menniskors beräkningar: denna katastrof borde, tvifvelsutan, afleda uppmärksamheten hos lagstiftande församlingen, som var kallad att afgöra en mängd underordnade frågor, innan den kunde ge en nödig utveckling åt den konstitutionella kartan, medelst de organiska och reglementariska lagar, dem Nationen begärde och väntade af eder vishet.

"Lagstiftande korpsens andra session, den första af Cortes vanliga sammanträden, som plötsligen afbröts af en annan oförutsedd händelse, lika kännbar för mitt hjerta, som den första, kunde icke fullborda detta oundgängliga arbete. Den slutades, då den knappast var börjad, och innan sista handen blifvit lagd vid lag-arbetet. Således återstår för oss, under närvarande session, att afsluta en ofantlig mängd lagstiftnings-ärender, för att åt Monarkiens konstitutionella karta gifva en regelbunden, likartad och skyndsam rörelse. Mina Ministrar skola förelägga eder de lagförslag de beredt i detta vigtiga ämne; och med begagnande af det eder tillkommande initiatif, skola framställningar utan tvifvel göras, af egenskap att uppnå detta mål. Dessa särskilta framställningar, med mogen omsorg pröfvade af upplyste och opartiske lagstiftare, skola uppställa den varaktiga grundvalen för Portugisarnes tillkommande välstånd.

"De meddelanden, som skola blifva eder lemnade af mina Ministrar för Inrikes-, Kyrko- och Justitieärender, skola underrätta eder om hvad som blifvit tillgjordt under mellantiden af den senaste och den första sessionen; de skola upplysa eder om inrikes förvaltningens närvarande ställning, om förhållandet med Portugisiska kyrkan och om lagskipningens gång; jag bör fästa eder särskilta uppmärksamhet på dessa vigtiga ämnen, för att ordna den inre administrationen på ett för Nationen mera fördelaktigt och för statskassan mindre betungande sätt; för att åt statens religion skänka ett af gudsdyrkan och den allmänna sedligheten oundgängligen påkalladt beskydd; och slutligen för att leda rättvisans gång ur den villervalla, i hvilken omständigheterna kastat densamma. Mina Ministrar för krigs- och sjöärender skola underrätta eder om arméns och marinens ställning, hvaröfver kartan gifver eder rättighet att utsäga er tanka, och de skola underkasta edert bepröfvande de kreditförslag, dem behofven, i dessa vigtiga grenar af det allmännas tjenst, kräfva af eder patriotism och edra insigter; och i det dessa Ministrar skola rikta eder uppmärksamhet på våra koloniala besittningar, skola de sätta eder i tillfälle att behörigen ombesörja deras vidmakthållande och deras framtida välstånd,

"Genom den Gudomliga Försynens nåd har freden icke blifvit rubbad, och jag har anledning att smickra mig med det hopp, att icke allenast förbindelserna med de makter, som äro min kronas vänner och allierade, skola fortfara att dag från dag blifva mera förtroliga, i det de tillknyta ett varaktigt band, utan äfven, att rättvisan och moderationen af min Regering skola erkännas af de makter, hvilkas förbindelser med mig ett ögonblick varit afbrutne, och i synnerhet med det synliga Öfverhufvudet för katholska kyrkan, hvars Dotter jag är stolt att vara.

"De Portugisiska Arméerna, som så nyligen, uti detta Rike, segrat öfver det inbördes krigets rysligheter och öfver en våldskräcktande och frihetsförstörande faktions bemödanden, medverka, i närvarande stund, att understödja, uti ett närgränsande Rike, min Höga Allierades, Donna Isabella II:s krona, mot enahanda ihärdiga bemödanden, lika stridande emot Spaniens sällhet, hvars intresse nu är så nära förbundet med mitt Rikes fördel; och vi äro förvissade att, genom våra förenade bemödanden, och i följd af de förtroliga förbindelser som äro upprättade emellan vårt Rike, Stora Brittannien och Frankrike, skall freden snart blifva varaktigt återställd inom hela halfön.

"Portugisiska Folkets Herrar Deputerade! Då budgeten för nästkommande år, och förlidet års räkenskaper, eder föreläggas, skall min Finansminister underrätta eder om vår financiella ställning, och behofven för det allmännas tjenst; och enligt min befallning, skall han föreslå eder alla indragningar och besparingar, som kunna föranleda till de skattskyldiges lättnad, samt alla åtgärder, som äro növändiga till allmänna kreditens vidmakthållande på den fasta grund, som uppkommer af förtroendet och af ett noggrannt och samvetsgrannt uppfyllande af alla, så väl inom som utom landet, ingångna förbindelser.

"Ädle Pärer af Konungariket och Portugisiska Folkets Herrar Deputerade! Jag förvarar i stadigt minne de önskningar J gören för min dynastis bestånd. Skulle väl en annan känsla än tacksamhetens kunna finna tillträde till en Drottnings hjerta, vid hvilken Portugisarne fästat sina förhoppningar om ett varaktigt lugn? Jag äger nu den tillfredsställelsen att kunna gifva eder tillkänna, det jag uti Prinsen Don Ferdinand August, Hertig af Sachsen-Coburg Gotha, min älskade och högaktade Gemål, skall finna de dygder, som skola bereda min enskilta sällhet, och som åt den konstitutionella Monarkien och hela landet, hvilket genom denna förening blifvit hans nya fädernesland, skola skänka ett varaktigt stöd, på samma gång som jag, genom denna förmälning, skall se de band ytterligare tillknytas, som förena mig med några af min kronas äldsta bundsförvandter.

"Mine Herrar! lugnets och den inre säkerhetens fullkomliga återställande, det beskydd och de uppmuntringar, som böra lemnas åt åkerbruket, manufakturerna och handeln, dessa källor till välstånd, dem våra öfverståndna missöden nästan hade uttorkat, skola utan tvifvel tagas i öfvervägande bland öfriga talrika ämnen för edra öfverläggningar, liksom de skola påkalla min regerings oafbrutna omsorg. Jag är säker att J, så vida sådant af eder beror, skolen biträda eder Drottning uti fullbordandet af det ädla och så ärofullt påbörjade verket af landets pånyttfödelse. De oundgängliga uppoffringarna skola göras med enhälligt nit. Den ädla Nation vi äge den äran att representera, är mäktig af allt för att försäkra landets sällhet. — Sessionen är öppnad."

(Journ. des Déb.)

Preussen.

Berlin den 18 Jan. I går e. m., kl. half till 3, uppkom uti en härvarande Sockersjuderi-byggnad vid Neue Friedrichs-Strasse, en eldsvåda, som, under den starka nord-ost-vinden, nied utomordentlig hastighet utbredde sig öfver hela byggnaden. Denna eldsvåda var en af de största och farligaste, som, sedan en mängd af år, uppstått i Residenset. Man måste afstå från räddningen af de uti Sjuderiet och Torkbodarna befintliga betydliga sockerförråden, och all omsorg endast riktas på bevarandet af de intill den brinnande byggnaden närmast belägna husen. Stor var faran för denna så trångt bebyggda trakt af staden, och oberäknelig skada kunde endast förekommas genom utomordentliga ansträngningar af de personer, som voro sysselsatta vid eldsläcknings-anstalterna. Härvid uträttades ganska mycket, och faran blef såmedelst lyckligt afledd från de närgränsande husen. Omkring midnattstiden hade man så vida lyckats att beherrska eldsvådan, att intet vidare utbredande af densamma numera stod att befara. Emellertid var dock elden ännu denna morgon, kl. 9, icke fullständigt släckt. Öfver uppkomsten af denna brand har ännu icke något med säkerhet kunnat utrönas. Troligen ligger en vårdslöshet hos de arbetare, som hade eldningen vid Torknings-anstalten sig uppdragen, derföre till grund. Af de vid släcknings-anstalterna sysselsatta personer hafva, så vidt man kunnat erfara, 4 blifvit mera eller mindre farligt skadade. (Pr. St. Zeit.)


GUSTAF II ADOLFS SISTA STUNDER.

(Historiskt fragment.)

(Forts. och slut från N:o 24.)

Hjeltens liflösa kropp fanns utplundrad, söndertrampad, höljd af blod och sår, med ansigtet mot marken. Finnarne under Stålhandske återvunno den. Den fördes i en ammunitionsvagn till byn Meuchen bakom Svenska slagtordningen. En skriftelig berättelse om förloppet härvid förvarades intill 1826 (då den genom brand förstördes) hos afkomlingarna af byns då varande skolmästare, af innehåll: att Konungens lik natten emellan d. 6 och 7 November 1632 blifvit från slagtfältet fördt till byns kyrka, åtföljdt af flera ryttare och Officerare, som redo in i kyrkan och rundt omkring altaret, framför hvilket liket lades: det var af såren så vanstäldt, att det ansågs nödigt genast öppna det, hvarefter en del af inelfvorna begrafdes i kyrkan: förut gjordes af Skolmästaren gudstjenst om natten, och en af krigsmännen höll ett sorgetal: derefter blef liket flyttadt i Skolmästarna hus, och då detta befanns för litet, till en grannes, dit det lades på ett bord (som ännu finnes), medan Skolmästarn, som tillika var snickare, förfärdigade den enkla kista, hvari det följande dagen fördes till Weissenfels. Med liket hade en Ridknekt, som blifvit sårad vid Konungens sida, också kommit till Meuchen och der uppehållit sig, tills hans sår läktes; hvarefter han med tillhjelp af tretton bönder i byn företagit sig att vältra en stor sten till det ställe, der Konungen fallit. Under suck och tårar hafva de endast förmått föra den till det ställe der den nu ligger (det är den så kallade Schwedenstein); men rätta plalsen, der Konungen dött, skall vara fyrtio steg derifrån på en åkerren, der fordom ett Akasieträd stått[1]. Den nämde Ridknekten het Jakob Eriksson. — I Weissenfels blef Konungens kropp (emot hans i lifstiden yttrade vilja) balsamerad af Apotekaren Casparus, som derpå räknade nio sår. Hans otrösteliga gemål behöll hans hjerta (som var ovanligen stort) hos sig i en gulddosa, och ville länge sedermera hvarken skiljas derifrån eller från den döda kroppen, så att Svenska Presterskapet i detta afseende måste slutligen göra henne alfvarsamma föreställningar. Till Lützen hade Gustaf Adolf medfört endast ett litet schatull med Maria Eleonoras bref. Det kungliga liket fördes ifrån Weissenfels till Wittenberg, der det öfver en natt stod i slottskyrkan. Fyrahundra Smålands ryttare, de ende öfrige af det regemente, i spetsen för hvilket Konungen stupat, utgjorde dess betäckning. Åskådare funno ansigtet ännu, till förundran, likt. Från Wittenberg gick sorgetåget till Wolgast. Liket öfverfördes följande sommaren af Riks-Amiralen Gyllenhjelm till Nyköping, der det förblef, tills den högtidliga begrafningen d. 21 Juni 1634 i Stockholm, då Gustaf Adolfs jordiska qvarlefvor emottogos af den graf i Riddarholms kyrkan, som han sjelf i lifstiden åt sig förordnat.

Sjelfva underrättelsen om Konungens död hade först efter en månads förlopp kommit Regeringen i Sverige tillhanda. "I förstone, säger Gref Pehr Brahe, kommo tidningar att slaget var lyckligen afgånget. Andra dagen derefter, som var d. 8 Decemb. 1632, om morgonen kl. half nio, kom bud efter mig, der jag satt i Hofrätten, att jag skulle komma neder i lilla Räkningekammaren. När jag kom in såg jag alla af Rådet mäkta bedröfvade. Somlige torkade ögonen: somlige vredo händerna. Pfaltzgrefven kom emot mig i dörren och veklagade. Jag blef illa till mods och visste intet hvad som var på färde, då jag strax med stor sorg förnam hvad händt var. I högsta bedröfvelse och perturbation voro både inländske och utländske, tviflade om välståndet och skattade att allt skulle gå under och öfer. Vi utaf Rådet, som tillstädes voro, togo ett fullhugsadt råd, förrän vi skildes åt, att lefva och dö med hvarandra för fäderneslandets värn, nytta och försvar, och ej allenast här hemma i landet hålla med all makt och enighet sakerna upprätt, utan ock fullfölja kriget mot Kejsarn och allt hans anhang, till Högsalig Konungens uppsåt och säker fred[2]. — Med rörelse läser man dén ännu om olyckan okunniga Regeringens Berättelse om kriget till Ständerna, daterad d. 7 November, således dagen efter slaget. Den går blott till Konungens uppbrott från lägret vid Nürnberg och slutar med dessa ord: "Hvart Hans Maj:t vidare är gången, är oss ej för visso kunnigt."

De, hvilkas hopp Gustaf Adolf var, förlorade med honom för mycket, att deras klagan ej tillika skulle

  1. Enligt en af mig på stället inhämtad underrättelse.
  2. Gref Pehr Brahes Tänkebok.