i fall, och om, och men, o. s. v., hvilket kallas att undersöka offentliga personers karaklerer, och hvilket föranleder tjogtals andra tidningar att, en hvar i sin stad, yttra sina olika länkar, beslridandes hvarandra, och svarandes på hvarandras sagor, hvaraf högst an- genäma "tanke-yttringar" uppslå om portfölj-hopp ochjportfölj-förtviflan, oumbärliga för folkens lycka, emedan de upplysa folket om hvilka af de nämde dussin-männen äro "Folkels Män", de som förmenas strida för dess "sköna sak". — Det tyckes likväl, att om något exempel häraf är för oss att hemta, så vore det, som vi förr en gång nämt, varningen att icke gå en bana, som skulle inkasta oss i detta elän- de, om hvilket knappast något godt är att säga, och hvilket, i fall det verkligen skulle vara "en klar följd af det konstitutionella och representativa Styrelse- sättets ide", så vore, i Förf:s tanke, konstitution och representation att sätta i litanian.
I föregående artikel har Förf., såsom han tror, på goda skäl visat det orimliga uti, att hvad Frankrike och England behaga göra skall för oss vara bin- dande lag att göra delsamma, och att deras politiska tro skall vara den enda saliggörande politiska kyrkans. Må de ut- och inveckla sig med sina Ministrar, men hvar hafva dessa folk erhållit något verlds-historiskt privilegium, att för alla andra folk utveckla fria Statsförfattningars ide'?
Om derföre Engelska och Svenska Grundlagarna förhöllo sig, i sina bestämmelser, fullkomligen lika passiva rörande Resignations-skyldigheten, d. v. s. intet spår för eller mot densamma funnes i någon- dera, och Engelsmännen likväl ville göra denna skyl- dighet gällande, så bevisade sådant ändå blott, att de ville det, icke att vi skulle det. Men, till råga på orimligheten för oss att följa Englands exempel, äro dess och vår Statsförfattning alldeles icke passiva i denna fråga. Den Engelska gynnar Resignations- skyldigheten, genom Parlamentets rättighet att årli- gen rösta öfver om den vill gifva Regeringen några penningar eller icke, och grundlagen, utan alt före- skrifva, liksom inbjuder genom denna rättighet för hvarje session till öfverläggningar, huruvida man vill behålla Ministrarne eller icke, och detta har nu me- ra blifvit en vana, som vunnit häfd. Svenska Stats- författningen deremot, dels försvarar resignations- skyldighetens införande, dels visar der tydligen alt sådant icke är hennes mening, dels i vissa fall uppen- bart förbjuder den.
Att börja med, vill Förf. förklara, alt det som han bär under namn af resignations-skyldighet bestrider, är: den allmänna pligten hos Rådgifvare att af gä, sä snart de i vigtiga frågor tänka olika med Konun- gen, eller ock Kongl. Propositioner blifra hos Stän- derna af slagna. Ätt vår grundlag lägger hinder i vägen för en dylik resignation, såsom allmän pligt, skall här visas. Att deremot äfven vi medgifva en moralisk resignationspligt finnas, som grundlagen icke bestrider, derom skole vi i en särskilt artikel tala.
Svenska Statsförfattningen för det första försvårar resignations-skyldigheten genom Regeringsformens 36 5-, eller de fleste Embets- och Tjenstemäns oafsätt- lighet. Huru högst obilligt det vore att föreskrifva resignations-/?//g£ hos Ministrarne, utan motsvarande rättighet för dem att afskeda oskicklige eller ock sjelfständige underlydande, för hvilkas alla åtgärder ansvaret drabbade endast och allenast Ministrarne;— hvilkcn stor del af vår nationalfrihet vi genom upp- häfvande af denna §. skulle afhända oss, delta är genom 2:ne i detta blad införde artiklar om Minister- Styrelser ådagalagdt. Huru lättsinnigt Aftonbladet ville försätta 'Administrationens lägre t jenstebi träden" (såsom de kallades) under godtycklig afsältlighet, i sitt yttrande, att "för deras samvetens bevarande borde icke en viglig princip hindras att vinna fram- gång" (N:o 83) — delta torde någon läsare erinra sig. De resignations-frågan så nära rörande vigtiga skäl mot Embelsmännens afsältlighet, hvilka i den sista artikeln om Minister-Styrelser anfördes, om dem har Aftonbladet aldrig sagt ett ord. Hvad tänker du i ditt hjerta, k. läsare, om denna talande tystnad? — Imellerlid så länge nu 36 (J. — hvilken Aftonbladet sjelf synes vilja hafva afskaffad, till förmån för Mi- nister-Styrelsen — qvarstår, så lärer detta vara ett hinder för Styrelsens införande. Men måhända tän- ker den nya Redaktören af det nuvarande Nya Af- tonbladet icke alldeles lika med Redaktören af N:o 83 i det fordna Nyare Aftonbladet? Önskligt vore derföre alt få rent svar på den frågan: yrkar Afton- bladet verkligen Embetsmännens afsätllighet, i fall af Minister-Styrelsens införande? Vill det lemna detla klara prof på sin ömhet för den medborgerliga friheten genom ett förslag till den grad i maktens intresse, att om en halfdragcn anda derom skulle förefallit i Stats-tidningen, hvilket regn skulle man icke hafva rifvit? Eller yrkas icke denna afsältlighet? Ville man kanske införa Minister-Styrelsen ändå? — Men huru vore sådant möjligt? Afsätlligheten finnes ju i England och Frankrike,—■ följaktligen är det ju "en klar följd af det konstitutionella och representativa Styrelsesättets ide'?" — Dock, hvarlill våra obarm- licrtiga f lågor? — då man nyliberal, så äro ju hvar- ken servilismen eller oförnuftet så farliga; då man har den ratta tron, kan man utan fara synda Nio och Nittio gånger; det är blott för de svage i tron, eller för kältarne, som sådant är vådligt.
Svenska Statsförfattningen för del andra, visaratt Resignations-skyldigheten icke är hennes mening, ty
1. Bestämma Ständerna vid sina sammankomster blott från Riksdag till Riksdag bevillningen, eller det utomordentliga tillskott (§. 3), "som Staten kan tarf- va utöfver de ordinarie inkomsterna," hvilka icke utan Konungs och Ständers gemensamma bifall få upp- häfvas. Visserligen äro icke de ordinarie inkomster- na tillräckliga till Statsverkets fulla gång, dock är
maschinen icke alldeles stannad, om Ständerna ville neka Bevillningen, hvilket de dock, enligt Grundla- gens tydliga syftning, endast böra göra, om de anse de af Konungen uppgifna behof icke värn behof, hvartill de ega obestridlig rätt— men ej får missnö- jet ined rådspersonalen gifva sig luft denna väg, e- medan så väl ordinarie Statsmedel som bevillningar äro (§. 64) "under Konungens disposition" och icke under Rådets. Finnner man således att misshushål- lande åtgärder egt rum, och Konstitutions-Utskottet af Stats-Råds-protokollen inhemtat att Rådgifvarne underlåtit att deremot göra föreställningar, så yttrar man till Konungen sitt ogillande, genom att sätta hans Råd under 106 §. (Riksrätt.)
2. Att Resignations-skyldigheten icke är Svenska Statsförfattningens mening, synes äfven deraf att de i Grundlagen rörande rådgifvare-åliggandet förekom- mande uttrycken "lemna underrättelser och råd" (§. 4); "sina meningar yttra och förklara" (§. 9); "yttra betänkligheter och råd" (§.15); göra "underdåniga på- minnelser" (§. 33); "göra underdåniga föreställningar." (J. 35), uttrycka på det klaraste den rådgifvande åt- gärdens natur, och huru långt den skall gå. Till och med "om den oförmodade händelsen skulle in- träffa" (säger 9 §.) "att Konungens beslut vore up- penbarligen stridande mot Regerings-formen eller Ri- kels allmänna lag, åligge det då Stats-Rådets Leda- möter att kraftiga föreställningar deremot göra." Så- ledes äfven vid det värsta som kunde inträffa, vid uppenbart lagbrott, talas blott om kraftiga föreställ- ningar, icke om afträdande från embelet. "Ja, säger man, men, grundlagen menar det, fastän hon ej kan säga det, emedan det är en moralisk skyldighet som ej kan föreskrifvas." Hvad! Kan icke en moralisk skyldighet föreskrifvas? Hvad är detla för begrepp om moral? Innehåller icke vår Grundlag snart sagdt i hvarje §. moraliska skyldigheter? Grundlagen fö- reskrifver att den föredragande "då han finner något Konungens beslut vara stridande mot Regeringsfor- men, vare det hans rättighet och pligt — märk här del moraliska ordet rättighet — att sin kontrasignalion dera vägra, och nedlägge sitt embete, hvilket han icke återtage förr än Rikets Städer hans förhållande pröfvat och gillat, men vare vid sin lön — — bi- behållen." Då nu grundlagen så utförligt beskrifver huru härvid skall tillgå, månne den då icke, om så- dant varit dess mening, hade föreskrifvit något dylikl för Stats-Råden? — Och då vid uppenbart lagbrott ingen fråga är om embetets nedläggande, så skulle grundlagen likväl mena del vid andra jemfö- relsevis ovigtigare tillfällen, då rådgifvare "icke egde talang nog att bibringa monarken sin egen öfverty- gelse" (N:o 152). — Kallas sådant sund iagtolkning i Sverige?
3. Att resignations-skyldigheten icke är Svenska Statsförfattningens mening synes vidare deraf, att Konstitutions-Utskottet just äger sig uppdraget att genom Stals-Råds-Protokollens granskning undersöka, huruvida Rådgifvarne verkligen meddelat de under- rättelser, Grundlagen äskar; hvarjemte en särskilt Ansvarighets-Lag finnes, efter hvilken de af Riksrätt dömmas, om de icke uppfyllt denna pligt. Hvartill skulle allt detta vara nödigt, om Grundlagens me- ning vore, att det ålåg dem såsom pligt att tänka lika med Konungen, eller ock att afgå då Konungen icke följde deras råd?
4. Att Resignations-skyldigheten icke är grundla- gens mening synes äfven af den 11 §., enligt hvilken alla ministeriella mål, eller de som angå Rikets för- hållande lill främmande makter, föredragas af utrikes Stats-Ministern blott i Hof-Kanslerens närvaro, och om hvilka mål det märkvärdigt nog heter att "om besluten må Konungen låta till Stats-Rådets kunskap komma, hvad honom nyttigt synes, så att äfven nå- gon kännedom af denna Riks-Styrelsens gren måtte hos Stats-Rådet finnas." Då nu förkållandet lill främ- mande makter är en af de frågor, der man mest anser de olika politiska så k. grundsatserna uttrycka sig, — der partierna lifligast anfalla hvarandra — är en af de frågor, i hvilka representation och dag- blad i Frankrike och England företrädesvis älska att med Ministrarne strida, och hvilken strid följaktligen måste vara högst vigtig äfven för vare Minisler-äl- skare, så svnes huru orimligt det vore, alt vår grund- lags mening skulle tillförbinda Stats-Råden en re- sigualionspligt, då de till och med i dessa vigliga frå- gor icke ens få veta mera än Konungen derom be- hagar meddela dem, och der grundlagen blott hug- nar dem med någon nödtorftig kännedom.
Slutligen, och för det tredje, lägger Svenska Grund- lagen det bestämdaste hinder mot resignationen så- som allmän pligt uti ett klart Jörbud för Rådgifvar- ne att afgå, om meningen vore alt genom den kraft som oupphörliga och i massa skedda afsägelser gif- va, söka "bibringa Konungen sin öfvertygelse." Tvif- lar någon härpå? Skola då åter våra förargerliga 4:de och 9:de §§. framhafvas. "Konungen eger allena sty- ra Riket, på sätt Regerings-formen föreskrifver;" "Slals-Rådet skall sina meningar yttra och förklara.- Konungen dock förbehållet att allena besluta/' hvar- till Ansvarighets-lagen lägger, att "de skola låta sig vårda om Konungens makt, och endast Konungen råd gifva, men ef femte honom regera." Den som ej häruti vill se ett bestämdt förbud, alt söka på annan än öfvertvgelsens väg förmå Konungen antaga sin mening, — den som i dessa föreskrifter kan se någon förutsättning alt Slals-Rådets mening vore den rätta, den som måste genomdrifvas, han är naturli- ge» förblindad, eller ock behagar han blunda. Vill man neka alt ell nedläggande af embetet, emedan ens råd ej följes, icke är ett försök all genom andra medel än öfvertygelsen genomdrifva sin tanke? Öfver- låter man åt Konungen rättigheten att allena besluta, då man säger: "Nådige Herre! Se här våra råd eller
våra afskeds-am>öi.n'uigar ! Välj!" — Vi vilja »eke neka, möjligen kunde revolutionen stå så för dörren, att detla medel kunde blifva elt, att rädda en olycklig Konung, och då detta medgifves, så är det allt hVad medgifvas kan. Men tydligen är icke om dylika un- dantags-förhållanden här fråga. Man är då bestämdt utom Svensk lag, icke inom den, hvaroni naturligtvis blott är fråga, då man sysselsätter sig med lagarnas tydning. Under vanliga förhållanden är ett sådant tal till Konungen bestämdt ett Jörsök^att femte ho- nom regera, hvilket våra lagar förbjuda.
Förf. är visserligen icke öfvermodig, men nog skulle han vilja räkna dem, som, efler genomläsningen af den- na Artikels enkla skäl, medgifva,' att Aftonbladet, så- som del säger i N:o i5J, "har bevisat Minister-Styrel- sen redan vara nedlagd i vår grundlag, så bestämdt och tydligt, som den i någon lag kan finnas antydd. — Hvilka äro då de skäl som nämde blad anföier, för att bevisa att Minister-Styrelsen "bestämdt och tydligt" linnes i vår grundlag? Jo:
1. Medgifves att den icke i vår grundlag finnes;
2. Att den icke heller i någon annan grundlag finnes;
3. Att den icke kan i någon lag finnas;
Men huru i all vcrlden kan den då vara nedlagd i vår grundlag?" — Jo, ty Aftonbladet tycker, att den är en klar följd af det representativa Styrelsesättets ide'! — Behöfves en "bestämdare och tydligare" grund- lags-tolkning.
Aftonblads-författaren sjelf förmå vi visserligen icke att öfvertyga. Också resignera vi oss häruti, likt de Ministrar som han omtalar, sedan, för att nyttja dess egna ord, "det visat sig, antingen att man icke har talang nog för att bibringa honom sin egen öfverty- gebe, eller se, att ingen talang förmår något mot en oböjlig vilja."
Noterade Hufvud-Kurser på Stockholms Börs, den 12 Februari 1836. London 12 R:dr 9 sk. 2 Uso. Hamburg 129 1/2 sk. 2 Uso, 129, 128 5/13, 128 3/4,
128 1/2 sk. 90 d. d. Paris 23 1/6, 23 sk. 90 d. d.
Kongl. Kommercr-Kollrginm har. i anledning af gjord an- sökning, funnit godt tillåta, att höstmarknaden i Siinnanä i Elfsborgs Län, hvilkcn uti detta ars Almanacha är utsatt ä den 23 September, må innevarande är och framgent hal" las den 13 Octobcr, hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 8 Februari 1836.
I följd af Kongl. Maj:ts under den 10 Januari 1835 utfär- dade Nådiga Kungörelse, angående ändring af 2 §. 10 Art. uti Reglementet för Allmäuha Brandförsäkrings Verket för- Byggnader ä Landet, far Direktionen af nämnde Verk här- medelst kungöra, att Brandsyn och Besigtning, i öfverens- stämmelse med föreskriften i 1 §. 10 Art. uti omförmäldta Reglemente, bör, under loppet af innevarande år, anställas å följande försäkrade Egendomar, nemligen: 7 Blekinge Lan:
N:o 10,130. Fattigförsörjnings- och Skolehuset 5 en dol af Tomten N:o 16, vid stora Kyrkobroen, i Ronneby Köping. N:o 10,191. Åbyggnadeu vid Hemmanet N:o 87, Ekcberg, i Listers Härad och Mörrums Socken. N:o 10,337. Dito i Gärden N:o 165, 166, 169 jemte en del af N:s 167 & 168 samt 176, vid hörnet af Petter Holms och Smedjegatornc samt Storgatan, i Ronneby Köping.
I Kalmare Län:
N:o 10,484. Handlanden Erland Fornanders, år 1816 ägde Gärd, i Döderbultsviks Köping. N:o 10,485. Handlanden Sven Wykmans Olssons, år 1816 ägde Gärd, i samma Kö- ping. N:o 10,498. Handlanden Carl Johan Hedcrströms, är 1816 ägde Gård, i Pataholms Köping.
/ ('hristianstarfs Län :
N:s 3821, 10,148. Åbyggnader å Hemmanet N:s 1 och 2 Murklundajfi Östra Göiuge Härad och Onsby Socken. N:s 10,170, 10,171. Dito å Hemmanet N:o 1 Killeboda, i samma Härad och Loushults Socken. N:o 10,417. Dito å Hemma- net N:o 7 Loushult, i sistnämde Härad och Socken. N:o 10,451. Dito vid Årups Sätesgärd, i Willands Härad, Ifö- tofta Socken. N:o 10,452. Ifölofta Sockenkyrka, i Willands Härad. N:o 10,486. Torekows Församlings kyrka, i Bjäre Härad. N:o 10,490. Åbyggnader ä Hemmanet N:o 1 Espc« röd, i Willands Härad och Wänga Socken. N:o 10,501. J. R. Lindboms, är 1816 ägde Mangärdsbyggnad i Torekows By af Bjäre Härad. N:o 10,552. Vcstra Karups Sockenkyr- ka, i Bjäre Härad. N:o 10,553. Samma Sockens Prestgård. L Elfsborgs Län: ^ N:s 3891, 10,495 och 10,496. Åbyggnader vid Hemmanc Gamlebokullen med Bomullsspinneri, i Wädtle Härad och Lerums Socken. N:o 6888, 10,118. Dito vid Hemmanet Katt- leberg Gästgifvaregården, i Ahle Härad, Skcpplanda Socken. N:o 10,011. Dito vid Cathrinasfors Bruks-Egendom, i Bollc- bygds Härad och Björketorps Socken. N:o 10,439. Dito å Säteriet Hult, i Wänc Härad och Naglums Socken. N:o 10,497. Dito vid Säteriet Silarp, i Redevägs Härad och Da- lums Socken. N:o 10,562. Wädtle Härads Tingshusbyggnad, i Lerums Socken. N:o 10,563. Åbyggnader vid Säteriet He- dc, i Wädtle Härad och Lorums Socken. N:o 10,579. En Fabriks-Inrättning på Hemmanet Sjiiulorps ägor, i Flundre Härad och Forss Sockcu.
I Geflehorgs Län:
N:o 10,049. Åbyggnader vid Hemmanet Bringstad N:o 2, i Nsrra Helsingland, Haimängers Socken. N.o 10,252. Ena hälften af Dito vid Sunnersta Mjölcjvani å Häggcsta Bys ä- gor, i Södra Helsingland och Bollnäs Socken, samt N.o 10,252 A. Andra hälften af Dito. N:o 10,416. Dito vid 7/20:dcls Hemmanet Stig, i Gestriklauds Fögderi och Hille Socken, N:o 10,437. Dito vid Stiglunds Tegelbruk, i samma Fögderi och Socken. N:o 10,489. En Karaktcrshyggning ä Hemmenet Cathrioeberg eller Walla N:o 3, i Ljusdabla Härad och Fär- la Socken. = N:o 10,522. Mangärds och Stallbyggnader vid Hemmanet Akersta, i Ljusdalils Härad och Socken. / Götheborgs och Bohtts t,an:
N;o 9907. En Mjölcjvani på ägorna till Hemmanet Gärda. i Säfvedabls Härad och Örgryte Socken. N:o 10,131. En Vatten-Mjöltjvaru ä Hemmanet Brattefors, i Inlands Fräkne Härad och Ljungs Socken. N:o 10,139. Åbyggnader id Lcmd- by, Höke och Skomakaregårdarne, i Östra Hisings Härad och Lundby Socken. N:o 10,194. Dito jemte en Fabriks-Inrätt- ning pälUtjorden Gubbcro-ens ägor, i Säfvedabls Härad och Örgryte Socken. N:o 10,376 Åbyggnader vid Hemmanet Lund- by Åbogården i Östra Hisings Härad och Lundby Socken. ]N:o 10,377. Dito vid Hemmanet Lundby Hökegäiden, i sam- ma Härad och Socken. N:o 10,455. Dito vid Hemmanet Öf- vertorp, i Tunge Härad och Foss Socten. N:o 10,491. Vc- stra Kasernbyggnaden vid Nya Varfvct. N:o 10,493. Åbygg- nader vid Hemmanet Kåltorp Öfver och Nedergärden, i Säf- vedabls Härad och Örgryte Socken. N.o 10,512. Dito vid Tomten N:o 21 å Nya Varfvct. N:o 10,559. Dito å Utmar-
