Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-02-29.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

mera praktiske landthushållaren. Men på det att dessa vigtiga resultater skulle kunna blifva hvarje landthushållares egendom, så erfordrades en förberedande kunskap i vextlärans elementer, som ännu hos mången saknades. Denna har Författaren lemnat i Inledningen, och det så lättfattligt och med så omfattande plan, att denna lilla vägledning näppeligen lemnar något öfrigt att önska. Som bekant är, fordrar inledningen i botanikens studier, enligt förutvarande Författare, en icke obetydlig tid och möda, och liksom studium af grammatikan, anser man vanligen att den redan i yngre åren under andras ledning bör vara inhemtad; men då Författaren antagit, att detta icke är fallet med största delen af landthushållare, har han affattat denna del så, att läsaren, med en och annan frisk vext framför sig, och med gräsen äfven om de äro torkade, under ett par dagars studium, kan på egen hand genomgå läran om vextens delar, under det han med detsamma får en för behofvet tillräcklig kännedom om de botaniska konstorden (termini technici). Dessa äro här begagnade i öfverensstämmelse med Hartmans Flora, hvilken, likasom närvarande arbete, begagnar det Svenska konstspråket. Han lemnar derefter en kort öfversigt öfver vexternes naturliga system, med den inskränkning arbetets omfattning fordrar; af denna får läsaren ett begrepp om vexternas naturliga frändskaper och deraf beroende egenskaper. Likaså lemnas äfven en öfversigt af Linnés Sexual-system, såsom en ledning för växternas examination, hvilken mycket underlättas genom den exposé af samma system, som på en enda tabell gifves öfver klasser och ordningar, jemte därtill hörande förklaring. I Rec. tanke kunna icke med tillhjelp af något föregående arbete dessa förberedande kunskaper så lätt eller så snart inhemtas.

Då gräsen till och med för Botanisten anses höra till svårare växter att bestämma, så har Författaren äfven för deras examination uppgjort en tabell jemte förklaring, hvarigenom dessa, med sina små blomdelar, blifva lätta att till sina slägten igenkänna. De hufvudsakligaste momenter, hvaraf vexternes fortkomst och trefnad beror, sluta inledningen och fortgå med tillämpning till de särskilta arterna och vårt lands olika lokaler m. m. genom hela arbetet. Författaren indelar enligt vanligt bruk fodervexterne i gräs, bladvexter och rotvexter, af hvilka han afhandlar de 2:ne första afdelningarna. Rotvexterne förbigår han, emedan dessa till sina arter både äro få och allmänt kända, och deras användning i landthushållningen är af den vigt att de synas förtjena en särskilt afhandling.

Utom de allmännare hos oss och utrikes odlade foderslagen, upptager författaren ett icke obetydligt antal föga kända, men derföre icke mindre vigtiga, arter, och alltid med hänsyn till Svenska klimatet i landets olika delar; till följe af detta senare, utmönstras äfven åtskilliga i södra Europa odlade och i ekonomiska skrifter omnämda fodervexter.

Vid hvarje art upptagas, utom dess vetenskapliga namn, äfven de svenska benämningarne i olika landskap, samt andra olika på samma art, så väl i botaniska skrifter, som i fröhandel förekommande namn, eller så kallade synonymer. Denna föga bemärkbara omständighet besparar köparen månget misslyckadt företag, då, som bekant är, samma vext på frökatalogerna förekommer under flere namn, äfvensom, å en annan sida, olika vexter med liknande namn, men till egenskaper ganska skiljda, fast ofta förblandade, här utmärkas, hvarpå Raijgräsen lemna det bästa exemplet, då icke allenast under denna benämning verkliga Raijgräs-arter, både en-åriga och fler-åriga, utan äfven gräs af helt andra slägten och egenskaper, ofta förstås. Näst efter namnen, utmärkes vextens varaktighet, äfven en omständighet, hvars vigt en hvar, som företagit sig nya försök i denna väg, nogsamt torde känna, då han af en-åriga (annuella) vexters utsåning beräknat fleråriga skördar, hvarpå de annuella Raijgräsen, så väl som flera andra fodervexter, lemna exempel. Öfver hvarje art meddelas en kort habituel beskrifning, äfvensom dess skillnad från närslägtade arter; en uppgift öfver dess naturliga förekommande i olika delar af riket eller utom detsamma, eller, med andra ord, dess geografiska förhållanden; öfver de jordmåner den företrädesvis älskar, dess blomningstid, fröskörd, såning, så väl med afseende på tid som plats och fröqvantitet; dess lämplighet till bildandet af betesmark , till grönfodring eller höproduktion, samt för olika behofver. Slutligen uppgifves dess afkastning i grönfoder och hö, äfven priserna på fröen och anvisning på de ställen der dessa kunna köpas. Särskildt afseende fästes på det karakteristiska utseendet af de olika arternas frön och särdeles på skillnaden mellan sådana, som oftare förvexlas, bedrägligt utprånglas under oriktiga namn, och sålunda, då de inköpas i stora qvantiteter, föranleda betydliga missräkningar och förluster. Som exempel må anföras de trenne allmännast odlade klöfverslagen (den röda, hvita och Alsike-klöfvern), hvilka ej sällan utgifvas i handel det ena för det andra. Huru enkla de likväl äro att urskilja, inses af det följande. Den röda klöfverns frön äro dubbelt större än de andras, samt aflånga och antingen vaxgula eller violetta; hvita klöfverns mindre, rundare och pomeransgula; samt Alsike-klöfverns, som till form och storlek likna den hvitas, vanligen gröna, eller någon gång mörkt violetta. Sedan, på detta vis, omkring 220 särskilta fodervexter blifvit mer eller mindre detaljeradt afhandlade, följer ett korrt sammandrag af innehållet, bestående i en öfversigt af de väsendtligaste fodervexterna efter de särskilta lokalerna och jordmånerna, samt för rikets olika hufvuddelar, jemte det de förnämsta hövexterna, betesvexterna och grönfodringsvexterna särskilt omnämnas. Genom dessa öfversigter lättas belydligen urvalet af de för den ena eller andra odlingen passande foderslagen; likaledes lättas öfversigten af de förekommande fodervexternas stora antal genom ett vetenskapligt och ett Svenskt namnregister, i hvilket förra äfven tecken utmärka en- två- eller flerårigheten af hvarje vext. Utom de egentliga fodervexterna upptagas äfven bland de speciella afhandlingarne och på sina ställen, de vexter som tjena till dämpandet af flygsanden i vårt land. Äfven för mark, som antingen är för torr eller för sank för odlingen af vanliga fodervexter, eller af mindre bördighet, har författaren anvisat passande foderslag, hvilkas odling likafullt kan gifva god afkastning. För torra ställen tillstyrkes: Festuca inermis, Trifolium medium m. fl., för sank mark Molinia maxima, Alopecurus nigricans &c., af hvilka den förra bland alla för Sverige passande gräs sannolikt ger den största afkastning, och den sednare en lika rik skörd, som de bästa ängsgräs.

Äfven Landtbrukaren i rikets nordligaste trakter hemtar i detta arbete goda förhoppningar om möjligheten af en högre ängsskötsel, då författaren på sina ställen anvisat fodervexter, som för dessa trakter särskilt lemna fullt så goda utsigter, som flera af de sydligare. Utom nyssnämde, förut föga begagnade fodervexter, torde särskilt afseende böra fästas vid följande: Melica altissima, Elymus sibiricus, Vicia biennis, pisiformis m. fl. Lolium aristatum, de större Astragalus-arterna, flera hittills föga kända Klöfverslag, Meliloterna, Spergula maxima, Ostindiska Lucernen och Humle lucernen m. fl. — Af hvad man i de speciella artiklarne inhemtar, är det lätt förklarligt att åtskilliga fodervexter, hvilkas odling i så hög grad bidrager till landtbrukets större afkastning i främmande länder, hos oss blifvit såsom oduglige förkastade, just till följe af misstag om de rätta arterna eller dessas rätta plats och klimat. Efter den anvisning vi i närvarande arbete få, komma dessa utan tvifvel att intaga ett vigtigt rum i vår foderkultur. — Rec. tillåter sig slutligen anmärka, att närvarande arbete skiljer sig från föregående, äfven utländska, af ett liknande syfte, derigenom, att det på en gång lemnar en kort och för den i botaniken oinvigde lättfattlig, ledning till vextslagens kännedom och en detaljerad behandling af de särskilta fodervexternas kultur m. m. Fyra koppartaflor, föreställande hos oss mindre kända, vigtiga fodervexter, åtfölja arbetet, och författaren utlofvar att framdeles meddela flera dylika. — Rec. tror sig göra landet en tjenst, då han i sin mån sökt bidraga till att göra detta vigtiga arbete allmännare kändt och rekommenderar dess läsning ej allenast för egentliga landtbrukare, utan äfven för blifvande Veterinär-läkare och Landtmätare, för de förra i anseende till kännedomen om sjelfva foderslagen, för de senare med afseende på värderingen af jorden. Om Sverige ägde Sockenskolor, sådana som Preussen och Danmark, eller seminarier för bildandet af skollärare för allmogen, så kunde detta arbete knappast undgå att inom hvarje församling finna flera lärjungar, men på den ståndpunkt allmogens undervisning ännu hos oss står, vore redan mycket vunnet, om det funnes vid hvarje kyrka, så att de upplystare inom församlingen derigenom alltid äg- de tillfälle till dess rådfrågande, för att sedan genom sina exempel gifva anledning till en bättre ängssköt- sels allmänna införande. —t—


Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium gör vetterligt: Hos kongl. Kollegium har Konst-Stigaren vid Stora Kopparberget C. J. Ohlsson anhållit om Patent å ett här i Riket obegagnadt sätt att af sammanhängande, jemte hvarandra liggande jern- eller koppartrådar slå tåg eller linor, användbara till uppfordring utur grufvor samt till andra behof; å hvilken uppfinning, hvars införande och användande voro förenadt med betydliga kostnader, Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat en så lydande beskrifning:

"Till dessa linor, då de äro af jern, begagnas trådar af segt och godt jern, som med en visa aktsamhet blifvit dragne och äro fria från flagor och andra fel. Dessa trådar, ifrån 1/2 till 2 decimal-liniers diameter, sammansnos på en bana af minst 130 fots längd, ifrån 3 till 6 st. tillsammans, allt efter den blifvande linans beräknade groflek och styrka, och efter sjelfva trådarnes dimension och antal. Dessa parter, 3 eller 4 till antalet, också beroende på trådarnas dimension och antal, sammanslås sedermera med hvarandra till en fullständig lina. Den färdiga linan insmörjes eller, rättare, inkokas, innan begagnandet med en blandning, hvars beståndsdelar äro 2/3 hartz och 1/3 olja för att skydda mot rost och anfrätande. Slutligen nämnes att en lina, bestående af parter med 4 trådar i hvarje part samt tråden af 1 dec. lineas diameter redan blifvit begagnad till uppfordring vid Stora Kopparbergs Grufva samt att en sådan lina, efter dermed anställda sträckningsprof burit cirka 30 Skepp, viktualievigt innan hon brustit."

Och har Kongl. Kollegium med stöd af Kongl. Patentförordninge af den 13 December 1834, härigenom velat tillägga Konst-Stigaren C. J. Ohlsson Patent under Åtta (8) års tid, å det uti ofvan intagne beskrifning omförmälda sätt att tillverka jern- och kopparlinor, så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket utöfva berörde uppfinning, samt begagnandet deraf på andra öfverlåta. Dock är härvid att iakttaga:

1) Att innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjort genom införande deraf till hela dess innehåll Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar.

2) Att, om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka att den uppfinning, hvarå detta Patent lyder, varit här i Riket känd och begagnad, innan Patentinnehafvaren sin Patentansökning till Kongl. Kollegium ingaf, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget, att, inom Sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla; åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämda tid, äger vidare talan derå ej rum.

3) Att Patent-innehafvaren bör, vid påföljd af Patent-rättens förlust, så väl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den uppfinning, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga, att uppfinningen fortfarande begagnas.

I öfrigt äger Patent-innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande uppfinning tillgodonjuta de förmoner och rättigheter, hvilka Fabriks-idkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse hvad de rörande Manufakturerne gällande författningar innehålla.

Skulle Sökandens Patent-rätt genom arf eller hvad laglig afhandling som heldst, till någon annan inom Sverige bosatt välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834 äro enlige, sedan likväl den nye innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfvcrlåtelse-Resolution undfått.

Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att den nu patenterade uppfinningen är ny och här i Riket obegagnad eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 29 Januari 1836.

C. D. Skogman.

J. A. Leijonmarck.

A. P. von Sydow. E. W. Brandel. O. E. Bergius. (Sigill.) J. N. Borelius.


Sedan Rikets Höglofl. Ständer förordnat, att vissa exemplar af Bihanget till Rikets Ständers Protokoll vid 1833 & 1834 årens Riksdag skola, efter reqvisitioner, utan betalning tillhandahållas Stats-Rådets Hrr Ledamöter samt Hr Justitie-Kansleren, samtliga Stats-Expeditionerne, Kongl. Maj:ts Kabinett, Högsta Domstolen, Beredningen, Nedre Justitie-Revisionen, R. St. Justitie-Ombudsman, Tryckfrihets-Kommittén, Hof-Rätterne, Rikets Kollegier, Öfver-Post-Direktörs-Embetet, General-Tull-Styrelsen, General-Adjutants-Expeditionerne för Armén och Flottorne, Seraphimer-Ordens-Gillet, Öfver-Intendents-Embetet, Landtmäteri-Kontoret, Banken, Öfver-Ståthållare-Embetet samt Läns-Styrelserne, de mindre Läroverken, hvilka med Bibliothek äro försedde samt Riks-Ståndens Kanslier; så varder härmed kungjordt, att häftade exemplar af berörde Bihang kunna af vederbörande emot behöriga qvittenser under loppet af nästkommande Mars och April månader i Riksgälds-Kontoret uttagas alla Onsdagar emellan kl. 11 och 1 på dagen. Stockholm af Riksgälds-Kontorets-Kommissariat den 20 Februari 1836.


Ett Assessors-Embete uti Kongl. Maj:ts och Rikets Hof-Rätt öfver Skåne och Blekinge är genom förre innehafvarens den 23 sistlidne Januari erhållna befordran ledigt, och samma Embete må inom 56 dagar derefter, eller sist å Lör- dagen den 19 i nästa månad, kl. före 12 på dagen, hus Kongl. Hof-Rätten sökas; hvilket tredje gången kungöres. Christianstad den 3 Febr. 1836.


Sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofliga Kommerse-Kollegium, genom den 22 sist1. Januari utfärdad Kungörelse, förordnat, att Christinaehamns eller den så kallade Fastings-Marknad innevarande år och tills vidare skall börjas den 15 i stället för den 10 Mars. Så får Magistraten, med ändring af dess den 18 sistförflutne Januari utgifne och uti Stats-Tidningen för den 5 i denna månad, intagne Annons, härmed tillkännagifva, att de Handlande, Fabrikörer eller Handtverkere, som ärna besöka innevarande års Fastings Marknad, och hålla varor till försäljning i öppna bodar på Torget, böra 14 dagar före Marknadens början, anmäla sig hos Byggnings-Rådmannen J. S. Kull till erhållande af tjenlig Ståndplats. Christinaehamn den 13 Febr. 1835. Magistraten.


Sedan Kongl. Maj:t i Nåder bifallit, att å Warbergs f. d. fästning må för Norra Halland inrättas ett Lasarett och Kurhus, har Direktionen härmed skolat annonsera den vid samma Lasarett och Kurhus blifvande Läkarebefattning, hvartill Direktionen anslagit 333 R:dr 16 sk. B:ko årlig lön, ledig; och äga kompetente Sökande, att inom 56 dagar efter det denna annons finnes första gången i Stats-Tidningen införd, sina ansökningar, åtföljde af behörige meritförteckningar, ingifva till Ordföranden i Norra Hallands Lasaretts-och Kurhus-Direktion, under adress Warberg och Öströö, och lemnas den upplysning, att Direktionen vill bemöda sig all framdeles bereda Läkaren fria husrum i närheten af Lasarettet och Kurhuset.


För en skicklig och pålitlig Skorstensfejare, försedd med betyg derom, äfvensom om god frejd och anständigt uppförande, är tillfälle att sig i Skenninge bosätta; lönevilkoren äro förmonliga. Hugade Sökande härtill kunna sig hos Magistraten derstädes anmäla. Skenninge den 23 Februari 1836.


Svenska Trädgårds-Föreningens Ledamöter, behagade Onsdagen den 2 Mars, kl. 6 e.m, sammanträda i Kongl. Landtbruks-Akademiens rum.


Notifikationer.

ÅRS PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Skara Stads Rådhus-Rätt har, genom utfärdad offentlig stämning, kallat samtlige Borgenärerne uti Hr Borgmästaren G. A. Mellbins och dess Fru C. Charlotta Mellbins, född von Strokirch, afträdda gäldbundna Bo, till inställelse vid Rådhus-Rätten å Måndagen den 4 Juli nästa år 1836, kl. 12 före på dagen, för bevakandet af deras kraf, på sätt och vid det äfventyr Kongl. Konkurs-Lagen af den 12 Mars 1830 bestämmer. Skara å Rådhuset den 30 December 1835.

= Att Långhundra Härads-Rätt genom offentlig stämning kallat och förelagt Bonden Jan Jonssons i Ekskogen, Kårsta Socken, samtlige Borgenärer att, vid talans förlust, sist å andra Rättengångsdagen af det Lagtima Ting med förenämde Härad, som sex månader efter den 30 sistl. Januari först infaller, deras fordringar hos Härads-Rätten anmäla och bevaka, på så sätt Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; det varder härigenom första gången kungjordt. Stockholm den 24 Februari 1836.

= Å den 11 nästkommande April, kl. 12 på dagen, utgifver Skenninge Rådhus-Rätt Domar i Afträdes-och Urarfvagörelse-målen mellan Arfvingarne i 1) all. Öfver-Jägmästaren C G. Hoffbergs och 2) all. Kapiten C J. Agrells gäldbundna Boen och Borgenärerne deri.

= Att Kgl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt genom utfärdad offentlig Stämning kallat och förelagt Majoren Carl Axel Bergenstråles samtlige Borgenärer att, vid talans förlust, antingen förr eller sist å den 14 Juni nästk. år 1836, inför Kgl. Hof-Rätten vid upprop kl. 11 och innan 12 på dagen, deras fordringar tvefalt skriftligen uppgifva och styrka samt med ed fästa; det varder härmed kungjordt andra gången.

= Wässbo Härads-Rätt har genom beslut den 30 sistl. Juni, kallat och förelagt aflidne Adjutanten Fredrik Otto Trotzigs och hans äfven aflidna Fru Ulrica Charlotta Trotzigs, född Ribbing, samtlige så kände som okände Borgenärer, att före kl. 7 e. m., å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som i nämnde Härad infaller näst efter natt och är från ofvanberörde dag, deras fordringar inför Härads-Rätten anmäla, vid den påföljd Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 bestämmer; hvilket härmed tredje gången kungöres.

= Bonden Johan Jonssons i Bjenberg, Umeå Socken, samtlige Borgenärer varda, till följe, af Umeå Tingslags Härads-Rätts denne dag fattade beslut, kallade, att före kl. 7 på aftonen å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som i Tingslaget infaller näst 6 månader efter nämde dag, inför