geologiska kartor; Ljunggren, G., Stockholm: utdrag ur Sveriges ekonomiska kartverk; Hahr, A., Stockholm: statistisk karta med tabeller.
Klass 29 b). Undervisningsapparater och skolarbeten.
Siljeström, P., Stockholm, Nya Elementarskolan: gymnastikmodell, rustning, gevär och vapen för exercis, skolmöbler, undervisningsmateriel; Manilla institut: apparater för uppfostran af blinda samt af dem utförda arbeten; Bagge, J. S., Fahlun: modell af Julius Cæsars bro öfver Rhenströmmen; Stockholms slöjdförenings söndags- och aftonskola: prof på elevernas arbeten i modellering, ritkonst m. m.; Engdahl, C. L. T., Stockholm: skrifundervisnings-method; Fahlgren, C. J., Askersund: boktryckeri för blinda; Lyckeby gjuteri, Blekinge: skolmöbler.
Klass 30 a). Möbler.
Ulander, M., Götheborg: sybord; Peterson, C. G., skrifbord; Clifford, J., Stockholm: skrifcylinder; Langemeijer, W., & Nilsson, Stockholm: soffa och stolar.
Klass 30 b). Tapeter, dekorationer.
Gyllenkrook, Th., Oby: korgarbeten; Söderström, A. J., Ulricehamn: tapeter; Malmsten, J. A., Jönköping: rullgardiner; Norling, L. W., Jönköping: tapeter; Tautz, H., Stockholm: kandelaber, tapetlister; Dalin, P., Stockholm: porträttram; Rydbeck, J. O., Stockholm: pipa skuren i träd; Isberg, S., Motala: dryckeskanna; Lindgren, P. A., Söderköping: trädsnideriarbeten; Lundmark, O., Stockholm; konsoler.
Klass 31 a). Jernmanufaktur.
Backman, J. F., Stockholm: kassaskåp; Moberg. A., Stockholm: köksspis; Schubert, J. G., Stockholm: vas af drifven och falsad jernplåt. (Arbetad af gesällen Stenberg); Forsgren, A., Lindesnäs, Dalarne: universalskrufnyckel; Stenman, T. A., Eskilstuna: lås; Hedengren, T. A.: Eskilstuna: nystkrona; Walén, J., Eskilstuna: lås; Jäders bruk, Weslmanland: manufaktursmide; Bolinder, J. & C. G., Stockholm: köksspisar, bord; Christiansson & Son, Askersund: spik, nubb; Gustafsson, C, Jönköping: spik; Robson, A., Aspa, Örebro län: ekspik; Croneborg, W.. Östanå, Wermland: vagnsfjeder, yxor, ketting, vattensågblad; Gunnebo bolag, Kalmar län: trädskrufvar, nubb, fjedrar; Johansson, J. M., Jönköping: skrufstäd: Lyckeby gjuteri, Blekinge: strykugn, trädgårdsbänk; Heljestrand, C., Eskilstuna: korkskrufvar; Kockum, F. H., Malmö: klippspik; Berg, A., Eskilstuna: gångjern.
Klass 31 b). Messingsarbeten.
Hedenströms Söner, Westerås: ljusstakar; Peterson, M., Stockholm: uniformsknappar; Westerberg, E., Gusum, Östergöthland: messingsfabrikater; Gunnebo bolag, Kalmar län: messingsduk.
Klass 31 c). Bleckslageriarbeten.
Gundberg, J. W., Stockholm: eldskärm: Kockum, F. H., Malmö: pressade kärl af förtent jern.
Klass 32 b). Stålmanufaktur.
Gunnebo bolag: liar, hackelseknifvar; Hedlund, L., Eskilstuna: knifvar och saxar; Öberg, C. O., Eskilstuna: filar; Swengren, J., Eskilstuna: liar och sabelklingor; Heljestrand, C., Eskilstuna: rakknifvar; Dahlberg, H., Eskilstuna: damascherade arbeten; Ståhlberg, L. F., Eskilstuna: knifvar och gafflar; Swalling, E., Eskilstuna: knifsmide; Österberg, C. W.. Eskilstuna: pennknifvar; Stille, A., Stockholm: jagtknifvar m. m.; Anderson, H., Malmö: knif- och saxsmide.
Klass 33. Arbeten i ädla metaller. Emaljarbeten.
Larsson, L., Götheborg: silfverbål; Féron, L. C., Stockholm: ciselerade silfverarbeten: Fyrwald, C. M. & komp., Stockholm: gulddragarearbeten; Dufva, A. G., Stockholm: dryckeshorn och thékök af nysilfver.
Klass 34. Glas.
Bromö glasbruk, Skaraborgs län: takpannor, dricksglas, glasvalsar; Bruzewitz, F., Limmared, Elfsborgs län: diverse glasvaror med dertill använda råämnen; Kosta glasbruk, Kronobergs län: färgadt och slipadt glas.
Klass 35. Porslin och lergods.
Geijers, B. R., Arfvingar, Rörstrand: bordserviser och bord af porslin; Godenius & komp., Gustafsberg: trenne bord och en servis af porslin; Höganäs bolag, Helsingborg: vaser, byggnadsornamenter m. m. af lergods.
Annonser.
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Marin-ingeniören Nathan Thompson, genom Kopisten i Kongl. Finansdepartementets Expedition J. U. Grönlund, anhållit om Patent å åtskilliga, af den förre uppfunna, förbättringar i båtbyggeri samt i de machiner, som för båtars konstruktion användas; i hvilket afseende å berörda uppfinning till Kongl. Kollegium inlemnats ritningar[1] samt följande beskrifning, tillika innefattande förklaring af nämnda ritningar.
»Föremålet för denna uppfinning är att göra byggandet af små båtar mindre kostsamt genom förkortande af den tid, som derför nu erfordras, och genom förminskande af arbetspriset. Uppfinningen består uti en viss apparat för uppehållandet och sammanhållningen af de delar, som utgöra en liten båts trävirke, i den vederbörliga ställning, som de intaga i båten, när den blifvit färdig, äfvensom uti andra för nämnde apparat gagneliga bidelar. Å N:o 1 af bifogade ritningar är fig. 1 en sido-elevation af en hälft utaf apparaten; fig. 2 ett fogelperspektiv. af samma apparat; fig. 3 en vertikal tvärgenomskärning af apparaten och af en färdiggjord båt, som är derifrån till en del löstagen; fig. 4 elevation af apparatens framsida; fig. 5 en tvärgenomskärning af apparaten, äfvensom af en till en del fulländad båt; fig. 6 en tvärgenomskärning af samma apparat uti en olika ställning; fig. 7 ett perspektiv af en båt, som till en del fullbordats med vår apparat; fig. 8 en elevation af en handskruf och dess tryckskifva. Samma bokstäfver angifva samma delar uti alla figurerna.
Efter vanligheten tillgår konstruktionen af båtar på följande sätt: Man uppsätter en köl, fästande för- och akterstammen i marken å varfvet; derefter ordnar man efter ögonmått eller enligt ritningar en eller flera rader af knän, som fästas vid kölen, och fastnaglar lister, krökande och formande dem så, att de erhålla behörig plats och krökning, hvarvid de sednare bibehållas genom pelare eller stöttor, som uppstiga från marken. Derefter anbringas andra knän eller vränger i öfverensstämmelse med redan uppgjord plan, hvarvid deras form regleras genom mätningar och försök. Sedan de olika knä-paren blifvit fästa vid kölen, sammanfogar man dermed en eller flera relingssentor, och derefter öfverklädes skrofvet.
Detta konstruktionssätt fordrar mycken skicklighet, erfarenhet och mycket omdöme, under det att enligt min method och med användning af min apparat hvarje person med vanlig skicklighet i timmermansyrket kan konstruera en solid och välformad båt. Det bör dock anmärkas, att min apparat är blott då af någon synnerlig nytta, när flera båtar skola byggas efter samma eller ungefär samma modell. Förrän man konstruerar min apparat, bör man först bestämma modellen och dimensionerna af de båtar man vill bygga, äfvensom antalet af knän eller vränger och deras ställning uti båten. Jag skaffar mig sedan ett metallstycke af den längd och krökning, som man vill gifva åt kölen, för- och aklerstäfven. Detta metallstycke a a a a har en fals eller ränna af samma eller ungefär samma tvärgenomskärning som ofvannämnda pjeser och med hål i botten, såsom synes i b b b. Vid stycket a a a a äro fästa andra pjeser, såsom c c c, hvilka hafva en inre L formig urhålkning, hvars två sidor i krökning öfverensstämma med toppen och de inre sidorna af relingen i båten, som skall byggas. Jag förenar derefter dessa relingsstöd c c c med stödet för kölen a a medelst knähållare d d d uti hvar och en af hvilka är gjord en ränna och som i tvärgenomskärning öfverensstämma med krumhultarne i båten. Rännorna äro af samma krökning som krumhultarne och intaga i förhållande till hvarandra samma ställning som dessa sednare skola hafva i den en gång färdiga båten. Sidorna af rännorna i kölstycket äro borttagna der, hvarest knähållarne förena sig med dem, och uti knähållarnes botten äro tapphål anbragta, såsom tydligen synes af ritningarne. Apparaten i sin helhet bör vara väsendtligen sådan, som i ritningarne angifves, för att uppfylla ändamålet; den kan vara gjord af trä eller behörigen hopfogade stycken af smidt jern, eller af ett eller flera stycken af gjutgods. Bäst synes det mig att göra den af gjutgods uti flera stycken, som förenas genom bultar och lämpliga kanter. Kanterna af rännorna uti knähållarne, såsom visar sig i x x, böra hafva en form och snedning, som passa i hop med den inre sidan af den färdiggjorda båtens bordläggning, utom i den punkt, der de förenas med relingsstöden, hvarest de småningom förminskas för att alldeles försvinna uti rännans botten. Ändamålet med ifrågavarande apparat är att stödja och underhålla uti deras behöriga ställningar de olika delar, som utgöra skrofvet hos en båt. Apparatens inrättning kan modifieras, blott den uppfyller det afsedda ändamålet. Man kan således medelst skrufvar och krampor, som fästa de olika delarne på deras plats, bygga i denna apparat båtar på olika sätt. Jag föredrager dock det nedannämnda sättet. Jag väljer stycken af passande längd och tvärgenomskärning för alla delar af skrofvet, deruti inbegripet ett slags inre reling såsom i m, och gifver åt dessa stycken erforderlig krökning genom att medelst ånyo höja dem i enlighet med de vanliga, af båtbyggare kända förfaringssätten. Relingsstyckena läggas derefter i rännan af de derför bestämda stöden och fästas på sin plast medelst skrufvar, se fig. 8, hvilka gå genom för ändamålet borrade hål. Man kan äfven fästa dem vid underlaget medelst krampor, försedda med vanliga skrufvar, hvarvid virket, om så erfordras, under operationen krökes. Krumhultarne tagas sedermera och fästas efter hvarandra uti de vederbörliga urhålkningarne samt böjas, om detta behöfves, under operationen, de hållas på sin plats genom skrufvar, som genomgå fördjupningarne för att intränga uti veden, och hvilkas hufvuden eller bleck hvila mot det inre af stödjepjeserna. Man kan äfven använda krampor för samma ändamål. Köldelarne böra derefter placeras, lindrigt krökas, om detta är nödvändigt, och fästas uti sin stödjeränna på samma sätt; hvarefter samma operation eger rum med för- och akterstäfven. Alla byggnadens delar kunna då fästas ihop med hvarandra, öfverallt der detta är nödigt, genom bultar, spikar eller nitlaglar, för underlättande hvaraf åtskilliga hål och falsar äro anbragta. Sedan byggnadsvirket sålunda blifvit behörigen uppsatt, kan man, om detta är nödvändigt, sneda knäna eller hugga dem fyrkantiga, vid hvilket arbete kanterna af den ränna, i hvilken de äro inneslutna, tjena såsom ledare. Sedan, när alla delar äro behörigen bragta i den ställning, som de skola intaga i den färdiga båten, kan skrofvet bordläggas på vanligt sätt. Dervid tillåta de omförmälda fördjupningarne och hålen, såsom redan är sagdt, genomgången af spikarne och nitnaglarne äfvensom anbringandet af skoningar på inre sidan af krumhultarne, relingen eller kölen. När båten är bordlagd kan den diktas, medan den ännu är i ramen, hvarefter den tages ur densamma, förses med roddarbänkar m. fl. vanliga tillhörigheter. För att underlätta alla dessa operationer, har jag uppsatt eller understödt apparaten på ett egendomligt sätt, hvarigenom den kan vändas omkring eller lätt hållas i olika ställningar. Jag har derjemte uppfunnit ett medel att skilja båtarne från apparaten eller ramen efter borttagandet af kramporna eller skrufvarne.
För att uppehålla apparaten fäster jag dervid ett starkt trä- eller metallkors, såsom synes vid p p p. Detta kors bör införas emellan två ståndare eller sättar uti en med tapphål försedd ståndare, såsom q, hvilken är säkert fastsatt i varfvets mark. En bult eller ett stift r genomgår ståndarne och korset på det sätt, att hela apparaten kan vändas kring på bultarne såsom på ett gångjern. Man måste anordna två eller flera kors och bultar af denna sort, hvarvid bör tillses att bultarne ställas i en horizontal linie, gående genom hela apparatens tyngdpunkt så nära som möjligt, så att apparaten lätt må kunna vändas. En båge af trä eller metall s, som går genom en ränna uti stolpen, kan äfven fästas vid korset. Denna båge, som är försedd med en passande skruftång, såsom ritningarne utvisa, skall tjena till att qvarhålla apparaten i den ställning, som för hvarje gång erfordras. Man måste äfven förse sig med bänkar eller bockar t t, för att uppehålla kanterna af apparaten vid den höjd man önskar.
För att från ramen frigöra båten, när den är färdig, betjenar jag mig af skrufvar, sådana som v, hvilka ingå genom relingshållaren och hvilkas yttersta ändar hvila på relingen af båten. Genom att vrida dessa skrufvar kan man lossa båten från apparaten. Man kan göra båtar af olika längd, utan att behöfva anskaffa en ny fullständig apparat, om man åtskiljer ramen eller apparaten på midten och deruti inrymmer stycken af olika längd, gjorda utaf köldelar och relingshållare, äfvensom ett mer eller mindre stort antal af krumhultshållare, samt derefter fäster det hela så tillhopa, att derigenom åstadkommes en apparat af större vidd än den ursprungliga ramen. Fördjupningarne uti de olika underslagen kunna vara af vissa, i förhållande till de ofvan beskrifna, olika sektioner, så vida de blott i förening med skrufvarna eller kramporna eller deras motsvarigheter äro i stånd att begränsa de olika delar, hvaraf en båts stomme består, hvar och en till sin hållare.
Jag skall nu beskrifva en modifikation af ofvannämnda anordning. Vid konstruktionen af båtarne användes passande trävirke af ungefär 10 à 15 centimeters bredd och 5 centimeters tjocklek i medeltal. Plankor af denna beskaffenhet placeras i riktningen från fören till aktern på ett afstånd af ungefär 2S centimeter från hvarandra och hopfästas vid underlag eller trästycken, som äro satta tvärsöfver, så att det hela, då det förenas, får alldeles formen af båten, åstadkommande sålunda den s. k. sammanbindningsformen (forme d'assemblage). Å formens relingsdelar och löpande från fören till aktern är en upphöjd kant, på hvllken relingen hvilar; det är de första delarne, som placeras och böjas efter formen. Derefter placeras och fästes på behörigt sätt kölen genom skrufvar eller annorlunda; vidare komma de inskjutande delarne, som uppbara sätena, och slutligen göras inskärningar i relingen, äfvensom i sistomförmälda delar, för att deri införa krumhultarnes ändar. Jag bör här nämna, att på de snedade sidorna af de längs efter löpanda plankorna anbringas i en linie tappar, som föreställa krumhultarne uti den färdiggjorda båten. Man anbringar dessutom häfstänger af sådan beskaffenhet, att, då krumhultarne placeras på formen, dessa sednare kunna tryckas mot tapparne och qvarhållas af de förra. Derefter fästas däcksplankorna och hoppassas med krumhultarne i för- och akterstäfven. Detta sätt att konstruera och använda »sammanbindningsformen» tillåter att delvis inrätta alla stycken i fören, aktern och rummet samt äfven bottenstyckena m. m., i det de hopfästas så godt sig göra låter på sammanbindningsformen. Man kan derigenom dessutom lätt ersätta skadade krumhultar samt placera relingarne, bordläggningsplankorna o. s. v., hvilket icke kunde ske efter det förut beskrifna konstruktionssättet.
Den nyss föregående beskrifningen skall lättare begripas vid påseendet af ritningen N:o 2. Fig. 1 visar en profil af en i enlighet med denna del af min uppfinning anordnad apparat. Fig. 2 är en tvärgenomskärning, tagen midtigenom. a a äro longitudinala trästycken, säkert fästa vid ramen b genom underlagen c. d är den utstående kanten, på hvilken relingen hvilar. e är de lister, som uppbära sätena. Kölen fästas på klotsarne e1. Sedan detta är gjordt, ske inskärningarne uti relingen äfvensom uti listerna för krumhultarnes ändar; blocken f1 f2 äro hopsättningsmärken, för att utvisa hvar inskärningarne för krumhultarnes placering skola ske, h är platsen för rodret, g g g äro tappar, som ställts i den linien, att de framställa kanten af krumhultarne uti den färdiga båten, i i äro häfstängerna, hvaraf några endast äro å ritningen framställda.
En annan del af min uppfinning afser tillverkningen af krumhultar för båtars konstruering. För delta ändamål använder man ett visst antal block eller formar af trä eller metall, hvar och en med en af sina ytor bildad i enlighet med en fulländad krumhult. I sättet för att göra dessa formar så, att blott en krumhult kan krökas i sender, är det dock stundom fördelaktigt att göra dem nog stora, för att öfver dem kunna krökas så många pjeser man behagar. Hvarje form eller block påsättes på hjul, som löpa på rails, så att formens, delar och hvart och ett af trästyckena, som skola krökas, komma efter hvarandra under böjningsapparaten. Sedan hvarje trästycke blifvit underkastadt ångas inverkan, krökt och bragt uti passande form, afskäres det i två eller flera krumhultar, allt efter trästyckets bredd. Hvar krumhult omvexlar något i böjning och krökning för att passa i det särskilda läge, den bör hafva i båten. Då krumhultarne skola vara på samma gång konvexa och konkava, använder man formar, af hvilka hvar och en har en konvex och en konkav yta, motsvarande krumhultarnes ytor, men i motsatt ordning. Hvarje yta af ett block bör vara försedd med en tunn och böjlig metallskifva af krumhultens längd, hvilken är fäst med ena änden vid formens yta och i den andra försedd med några lämpliga anordningar för mottagandet af den yttersta änden af krumhulten eller det trästycke, som skall bilda flera krumhultar. Vid konstruerandet af sådana bör den första operationen vara att genom sågning på ett eller annat sätt åstadkomma en planka, som ungefär har de krumhultars längd, hvilka deraf skola tillverkas, och från ena till andra änden har nämnde krumhultars tjocklek och fyrkant. Den följande operationen består uti att med ånga behandla dessa stycken på alla kända sätt. Den tredje operationen är att placera dessa stycken med deras ändar hvilande uti hylsor, som äro behörigen fästa uti de böjliga metallskifvornas yttersta ändar; hvarefler plankan krökes genom nedanför beskrifna medel öfver formen, så att plankan efter densamma på samma gång böjes och vrides. Då en krumhult skall hafva S-form, d. v. s. en konvex och en konkav framsida, pressar man den emellan två ytor eller formar, som hafva den erforderliga kullrigheten och urhålkningen. Då plankorna blifvit böjda efter formen, hållas de der qvar under tillräcklig tid för att de må torka och bevara den nödiga böjningen. Ehuru jag sagt, att de ytor eller formar, som tjena till böjningen, böra vara krumhultarnes motsvarande delar bör jag anmärka, att det i praktiken är nödvändigt att hafva formar, som gifva åt krumhultarne en något större böjning och vridning än erforderligt är, af den grund att virket efter böjningen alltid återtager i större eller mindre grad sin ursprungliga form. Den fjerde och sista operationen består uti att såga de krökta plankorna uti lister, af hvilka hvar och en kan gifva en behörigen kanthuggen och krökt krumhult. Ritningen N:o 3 visar en apparat, som är anordnad enligt föregående beskrifning. Fig. 1 framställer machinen från änden; fig. 2 från sidan. A är ramen; B formblocket, bildadt af trä som är krökt så, att det motsvarar krumhultarnes krökning i den ställning de hafva uti båten. Då man böjer ett trästycke af behörig bredd för att kunna åstadkomma flera krumhultar, bör den yta, som tjenar till detta trästyckes formblock, så inrättas, att åt hvarje del, som är bestämd att bilda en krumhult, gifves en passande böjning, under det att de andra delarne af virket erhålla något olika krökningar och former. Blocket I föreställes i hvarje ände uppsatt på ett par hjul C, hvilande på skenor D D, så att det lätt kan röras under böjningsapparaten. Blocket B kan hafva en längd af 1,65 à 2 meter och är bestämd att vara med krumhultar betäckt. Man börjar i detta hänseende med änden B1, låtande blocket framskrida ett lämpligt afstånd före böjandet af hvar krumhult tilldess det är af sådana fullt. Hvarje trästycke, som en gång blifvit böjdt på formen, fästes der, förrän böjningsapparaten frigöres. Då formen är betäckt med krumhultar eller trästycken, som äro bestämda att frambringa sådana, borttager man densamma och flyttar den med krumhultarne, hvaraf den är betäckt, till en torkstuga och insätter uti böjningsapparaten en annan form B. Ritningen framställer en machin för böjande af krumhultar, som äro tillräckligt långa, för att räcka från en reling till den andra, men då man vill hafva krumhultar, som blott gå från den ena relingen till kölen, förändrar man formen i överensstämmelse dermed. Krumhultarne böjas på blocket B medelst ett band H, som företrädesvis är af stål och har en längd, som motsvarar krumhultens. Ett beslag I är fastnagladt vid hvar ände af bandet H och på hvarje sida om dessa beslag I är ett utsprång J, hvarunder man placerar ändarne af det trästycke, som skall böjas till en krumhult. Beslagen I I tryckas nedåt genom armarne L, som äro fästa på en rörlig pjes M. Bandet H lägges naturligtvis på öfra sidan af träet. De flyttbara centra M ledas i sin upp- och nedstigande rörelse genom stolparna N, hvilka emellan sig mottaga glidvagnen T af centrum M. Denna vagn äfvensom armen L och de delar, som dermed sammanhänga, hållas i jemvigt genom tyngden och tåget T1, såsom synes af ritningen. När centrum M är ofvantill, är armen L nästan vertikal; dess nedra inskurna ände inpassar på ändstycket O af beslaget. Då det rörliga centrum nedstiger, intager armen L en lutande ställning, såsom visar sig i fig. 1, och sålunda trycker hvarje arm L beslaget I I tätt emot böjningsblocket B. Centrum M på hvar sida af böjningsapparaten drages nedåt genom en kedja P, som går omkring en bom Q, hvilken kringvändes genom en af ånga eller annan kraft drifven kugginrättning, på sätt ritningen antyder. Krumhultarne qvarhållas, sedan de blifvit böjda, på sin plats å formen eller blocket B genom vissa vid beslaget I fästa klor R. Centrum M upplyftes åter genom tyngden T1, som är upphängd vid tågen T T. Man betjenar sig af denna apparat på sätt som följer:
De knän eller trästycken, som äro bestämda att bilda flera krumhultar, sågas sönder till den storlek man önskar och skäras fyrkantiga i hvar ände, så att de blifva tillräckligt långa för att inträda emellan bogarne och den utskjutande änden J J af bandet H, som hvilar på yttre eller öfra ytan af det trästycke, hvaraf krumhultarne skola bildas. Då man blott vill böja en enda krumhult i sender, bör bredden af bandet H motsvara bredden af krumhulten; men då man vill böja en planka nog bred för att flera krumhultar kunna deraf göras, bör bredden af bandet H sammanstämma med plankans. Då trästycket, hvaraf flera krumhultar skola bildas, blifvit placeradt på formen eller blocket B, nedsänkes skaftet V deruppå, såsom synes i fig. 1. Skaftet V är fäst vid en häfstång V1, hvars centrum är i V2. Häfstången bär en tandad stång, medelst hvilken man bibehåller den säkert nedsänkt. Häfstångens korta arm är fästad med en tyngd W, hvilken upplyfter skaftet V, så snart häfstångens långa arm frigöres från sitt hinder.
En annan del af min uppfinning har till ändamål en machin för kanthuggningen af de krumhultar och andra pjeser, som användas i konstruktionen af båtar. Machinen kan åstadkomma olika snedningar eller vinklar på samma krumhult eller del deraf, eller olika snedningar på olika krumhultar, utan att någon förändring eller särskild anordning af machinen derför är nödvändig. En mekanisk inrättning af denna natur visas i ritningen N:o 4. Fig. 1 framställer den från sidan; fig. 2 från änden. Machinen består uti en stark ställning a a, som uppbär ett bord eller bänk b. Uti passande bössor c c (fästa vid ställningen och vid bordet) uppbäres en axel d, på hvilken är fäst en driftrissa e och i hvars öfre ända en cirkelformig knif f är uppsatt. Emellan denna knif och axeln är en snedad ring g, som kan vara en särskild pjes eller utgöra en del antingen af axeln eller af knifven. Axeln är anbragt till bordel i en vinkel som kan förändras; knifven bör luta emot bordet med en vinkel som är lika med vinkeln af den största snedning som erfordras, så att en linie, som tänkes dragen på ringens yta och sammanträffar med en vertikal plan, som går genom axelns centrum, är vinkelrät eller i det närmaste så med bordets plan. Halsringens nämnde snedningsvinkel kan vara mindre, men då är machinens arbete mindre säkert. Under de öfverlutande delarne af axeln är en skärm h, bestående af ett metallstycke, som utgår från bordel och är krökt så, att till en del knifven deraf omslutes. Den sida af skärmen, som ar mest aflägsen från knifven, gor jag företrädesvis perpendikulär mot dennes yta och lutar den andra sidan så nära som möjligt knifven, för att gifva åt skärmen mera styrka. Skärmen bör vara lika hög som halsringens högsta afstånd från bordet. Denna machin bör användas i förening med en ledare-skifva, som är ungefär lika tjock som skärmen är hög och hvars kant har samma kontur, som en af krumhultarnes kanter. Sedan knifven blifvit satt i rörelse, försiggår operationen på följande sätt: Man sågar ett stycke trä rakt eller bågformigt, efter behof och fäster det vid ledareskifvan. Den öfra snedningslinien bör derefter utmärkas på den öfra ytan af trästycket, som skall snedas, och om träet och ledaren föras tillsammans längs bordet, den snedare i beröring med halsringen och vinkelrätt emot del vertikala plan, som går genom axeln, skall nedre kanten af krumhulten eller trästycket befinnas bragt till ledarens form, i det kanten deraf blifvit snedskuren i förhållande till axelns lutning. Å de ställen, der den på trästyckets öfra kant dragna linien befinner sig inom den sålunda åstadkomna kanten, minskar man lutningen genom att röra ledaren i andra riktningar längs bordet. Den på krumhulten bildade kanten måste naturligtvis bliva vertikal, om ledaren och plankan röras parallelt med ett vertikalt plan, som går genom axelns centrum, och plankan måste tydligen luta emot det inre uti riktningen nedifrån uppåt med den största vinkel, om ledaren rör sig i beröring med skärmen och vinkelrätt emot den linie, som går genom axeln. Det är vidare tydligt, att man kan åstadkomma olika snedningar, med lutning framåt eller tillbaka, genom att föra ledaren efter linier, som bilda vinklar med de ofvan omförmälda. Efter att halva format den nedre kanten af trästycket medelst ledaren och med den största lutning, har arbetaren blott att följa knifvens verksamhet, rörande trästycket och ledaren efler åtskilliga linier ända tills dess knifven skär efter ledningslinien. Då snedningen skall utgöra samma vinkel utefter en krumhults hela längd, kan jag undvara ledningslinien ofvantill på plankan och styra ledarens riktning medelst linier, dragna på bordets yta och märkta hvar och en med den vinkel, i hvilken snedkanten skall skäras genom ledarens gång efter hvarje linie. Af det föregående kan man inse nyttan af den omnämnde ringen för skärandet af framåtlutande snedningar och af skärmen för skärandet af sådana, som luta tillbaka. Både ringen och skärmen behöfvas icke, då man blott skall åstadkomma ett slags snedning.
En annan del af min uppfinning afser den apparat eller de formar, medelst hvilka bordläggningsbräderna kunna sned- eller rätkantas och på samma gång bringas till behörig krökning med noggrannhet och hastighet. Ritningen N:o 5 framställer en i enlighet med denna del af min uppfinning anordnad apparat. Fig. 1 är en plan af en utaf formarne. Figg. 2, 3 och 4 äro sektioner af andra formar. Bräderna för små båtar äro nödvändigtvis krökta längs efter sina sidor, för att de skola blifva lämpade efter formen af båtarnes botten, och deras kanter äro snedade på ett ständigt olika sätt, för att bräderna fullkomligt må hoppassa med hvarandra och att fogarne må kunna behörigen kalfatras. De här beskrifna formarne hafva till ändamål att leda arbetarens verksamhet, så att krökningen och snedningen må kunna åstadkommas på samma gång med en praktisk oföränderlig likformighet och med skyndsamhet, utan att biträde af skicklige arbetare derför erfordras. Apparaten består 1:o uti en bädd a, bestämd att uppbära de plankor som arbetas; 2:o uti en fals b, hvilken styr hyfveln, så att den skär brädan i behörig krökning, och 3:o uti en ytriktare c, som kontrollerar samma instrument, så att brädan får sin snedning på samma gång, som krökningen åstadkommes. Underlaget för brädan är försedt med små stift d d för att fasthålla brädan, och falsarna b böra vara gjorda med fullkomligt samma krökning som erfordras för brädan samt utskjuta rätvinkligt emot ytriktarne c. Dessa sednare böra bilda en sned yta, hvars egenhet bör vara, att linier, som dragas deröfver vinkelräta emot falsen b eller i det närmaste så, äro i hvad punkt som helst likaledes vinkelräta i förhållande till den snedning å bordläggningsbrädan, som förefinnes på samma punkt. Denna omständighet märkes lätt, om man undersöker afskärningarne, der linierna x y på ytan äro vinkelrätt emot linierna x z, hvilka luta emot bädden. För att bespara kostnaden för apparatens konstruktion, gör jag ledarne b och c på båda sidorna af samma bädd, så att båda sidorna af samma planka kunna arbetas utan att man derföre behöfver löstaga densamma från stiften, och jag konstruerar dessutom på motsatta sidan af samma planka andra ledare b och c samt en annan bädd. De instrumenter, som användas, äro vanliga hyflar, hvilka höra ställas med en kant säkert hållen i beröring med ytriktarne c och med botten i beröring med falsarne b eller åtminstone så mycket som brädan det tillåter. Den till ytriktaren närmaste sidan af hyfveln bör vara något konvex och dess botten i viss mån kupig; de mest framstående punkterna i de båda ytorna skola vara vid eller nära hyfveljernet. Träet i hyfveln bör vara förlängdt utom jernet på en af dess sidor eller på begge, så att det kan löpa längs falsen b, under det hyfvelns jern bearbetar brädan. De vinklar, som hyfvelns botten och sidor bilda, böra vara räta vinklar; men om man önskar använda en hyfvel, der dessa vinklar icke äro räta, bör vinkeln emellan linierna vara densamma, som emellan hyfvelns botten och sidor. Kullrigheten af hyfvelns botten och sidor är onödig, då krökningarne och snedningarne icke hastigt förändras. Brädan, på hvilken man skall operera, bör vara sågad ungefär efter formen; man fäster den sedan på brädden och arbetar densamma, hvarvid hyfveln ledes af kanten och utan ända till dess hyfvelns sida och botten löpa tillsammans med kant- och ytriktarne utefter hela dess längd. Brädan är då bragt till den erforderliga krökningen och snedningen.
En annan del af min uppfinning består uti en apparat för hyfling af bordläggningsplankor, så att de erhålla en konvex öfveryta och en konkav yta inunder. Ritningen N:o 6 visar en sådan apparat. Fig 1 framställer den från framsidan i elevation; fig. 2 från sidan och fig. 3 är en plan af machinen. Fig. 4 framställer några af dess delar, bakifrån sedda. För att en bräda skall hoppassa med de olika krumhultar, vid hvilka hon fästes, bör hon hafva en olika konvexitet på olika punkter af sin längd; och för att gifva åt båten en vackert utseende, bör man göra den yttre ytan af brädan parallel, eller i det närmaste parallel med den inre ytan. Apparaten för åstadkommandet deraf består i sina väsendtliga delar af en eller flera kringvändande knifvar, anordnade uti ram, som är så inrättad, att man kan vända dem omkring på axlar, då den sammanfogas med ett fast bord eller annat dylikt underlag, öfver hvilket den bräda, som skall arbetas, föres genom en passande mekanism. Hvar och en af knifvarne bör hafva blad af sådan form, att de kunna likaledes skära en konkav eller konvex yta. a a är en cirkelformig ring, som man anbringar i en passande ram, inom hvilken är en annan ring c c, så formad att den fritt kan kringvända sig. På denna inre cirkel äro fästa ståndare b b, som uppbära knifvens axlar äfvensom driftrissorna. d d äro bord, fästa vid den yttre fasta cirkeln a a, hvilka tjena att mottaga bräderna, som underkastas knifvarnes inverkan. e är en axel, på hvilken är fäst en trissa f, omkring hvilken gå två band g och h, som ledas genom trissorna g1 h1. Rörelsen öfverflyttas sålunda till trissorna i1 j1 på axlarne till knifvarne i j. Knifvarne på axeln i äro konvexa, då deremot de på axeln j aro konkava. På den vertikala axeln e är äfven en annan liten trissa k, som medelst ett band l, hvilket går omkring densamma och en annan, på axeln m1 uppsatt trissa m, sätter i rörelse matareapparaten, som framställes uti figg. 5 och 6. I nedre ändan af axeln m1 är en skrufpatron m2, som genom att ingripa i skrufhjulet m3 gifver rörelse åt axeln m4, på hvilken är ett utvexlingshjul m5, hvilket griper in uti och för med sig de två utvexlingshjulen d2 d2 på axeln af matarecylindrarne d1 d1. Man arbetar på följande sätt: En bräda föres fram på ett af borden d emot knifvarne uti den genom pilen (fig. 3) angifna riktning. Den föres under de refflade matarecylindrarne d1 d1, som äro ställda eller lutade så, att
- ↑ Dessa ritningar förvaras af Kongl. Kollegii Registrator och äro hos honom tillgängliga för dem, som önska deraf taga kännedom.
