Sida:Prop 1977⁄78-71 Om kvinnlig tronföljd.pdf/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Prop. 1977/78:7113

att en uttrycklig bestämmelse finns. Någon annan rättsföljd torde inte kunna ifrågakomma än att den utomlands uppfostrade tronarvingen och alla hans efterkommande förlorar sin successionsrätt.

En annan fråga som tas upp i några yttranden är vilken inverkan förlusten av svenskt medborgarskap skall ha på successionsrätten. Av de remissinstanser som tar upp denna fråga uttalar regeringsrätten bl. a. att det för bibehållande av arvsrätt till tronen bör gälla samma kvalifikationer som ställs på statschef enligt 5 kap. regeringsformen och nionde punkten sjätte stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Arvprins eller arvprinsessa skall ju enligt 5 kap. 3 § regeringsformen kunna inträda som tillfällig riksföreståndare. På sådan ställs krav att bl. a. vara svensk medborgare. Arvprins och arvprinsessa bör därför ha svenskt medborgarskap.

Iden allmänna motiveringen har jag förordat att i princip endast uppenbart nödvändiga följdändringar till införandet av kvinnlig tronföljd görs. Avgörande för frågan om 4 § i detta sammanhang bör kompletteras i skilda hänseenden måste därför vara om man har anledning att räkna med ett praktiskt behov av sådana kompletteringar. Uppenbarligen har något sådant behov inte hittills visat sig föreligga. Det förefaller inte sannolikt att införandet av kvinnlig tronföljd kommer att innebära någon märkbar ändring härvidlag. Jag vill tillägga att frågan om kravet på viss religionstillhörighet skall upprätthållas också i framtiden kommer att aktualiseras under det kommande arbetet med regleringen av förhållandet mellan kyrkan och staten. Mot denna bakgrund har ändringarna i 4 § begränsats till en utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde till att avse förutom prinsar även prinsessor och dessutom en mindre redaktionell ändring. Bakom detta ställningstagande ligger också att jag för egen del kan ansluta mig till de tolkningar av gällande rätt som högsta domstolen och regeringsrätten har fört fram i sina remissyttranden.

5 och 6 §§

I 5 § föreskrivs att prins får gifta sig endast om samtycke lämnats av "Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats". Om prins gifter sig utan sådant samtycke förverkar han arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Samma påföljd gäller om han med eller utan sådant samtycke, gifter sig med enskild svensk mans dotter. Enligt 6 § får prinsessor av det kungliga huset inte gifta sig utan konungens vetskap och samtycke.

Utredningsmannens förslag innebär att reglerna i 5 § skall gälla även för prinsessa och att uttrycket "Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats" byts ut mot ordet ”regeringen”. Utredningsmannen diskuterar dessutom vissa andra frågor som rör 5 § men utan att lägga fram förslag till ändringar eller tillägg. Dessa frågor gäller om samtycke till äktenskap kan förenas med villkor och om förbudet mot äktenskap med svensk mans dotter bör upphävas. Bestämmelsen i 6 § föreslås upphävd.