att successionsordningen reglerar Karl XIV Johans manliga bröstarvingars rätt till tronen. Justitiekanslern framhåller vidare att eftersom det inte är fråga om någon provisorisk lösning det enda riktiga givetvis är att utarbeta en helt ny successionsordning. Detta är så mycket mera motiverat som flera ändringar och tillägg måste ske i den gällande successionsordningen om kvinnlig tronföljd införs. Man skulle därigenom också undvika den föga tilltalande blandningen av arkaistiskt och modernt språkbruk som blir följden av de föreslagna ändringarna och tilläggen. Vidare skulle man kunna undanröja i ingressen förekommande olika uttryck av innehåll att konungen styr riket, vilket strider mot nu gällande regeringsform. Man skulle också ha större anledning överväga att genom uttryckliga bestämmelser undanröja varje tvivel om vad som gäller på vissa punkter, där, såsom framhålls i betänkandet, regler nu saknas. Två ledamöter av regeringsrätten, Petrén och Mueller, anser att successionsordningen bör underkastas en allmän översyn. De framhåller att det på två ställen i ingressen till successionsordningen anges att den gäller för sedermera Karl XIV Johans manliga bröstarvingar. Det strider enligt nämnda ledamöters mening mot vanligt lagstiftningsskick att i successionsordningen dels behålla dessa föreskrifter oförändrade. dels föra in bestämmelser om successionsrätt även för vissa kvinnliga bröstarvingar. Det finns därför starka skäl av lagstiftningsteknisk natur som talar för att successionsordningen omarbetas i sin helhet i samband med att de föreslagna bestämmelserna om kvinnlig tronföljd förs in. Det är också av allmänt intresse att successionsordningen som en av våra grundlagar får en klarare och mera tidsenlig utformning.
Vissa remissinstanser är kritiska mot den av utredningsmannen använda metoden utan att dock avstyrka den. Detta gäller högsta domstolen, regeringrätten, Svea hovrätt, kammarkollegiet samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Högsta domstolen framhåller bl. a. att när nya bestämmelser förs in i 1810 års successionsordning, detta historiska, av ett ålderdomligt språkbruk präglade dokument, måste resultatet, såsom också utredningsförslaget visar, komma att kännetecknas av bristande enhetlighet både i sak och i form. Förhållandet mellan ingressen till successionsordningen och dess innehåll i övrigt kan tagas till exempel härpå. I ingressen fastslås, att successionsrätt skall tillkomma "manliga bröstarvingar" eller "äkta manliga bröstarvingar" till Karl XIV Johan på sätt och under villkor som närmare framgår av den efterföljande regleringen. När regler om kvinnlig tronföljd och regler som förutsätter sådan tronföljd i enlighet med utredningsförslaget införs i successionsordningens paragrafer utan ändring av ingressen, blir följden, att ingressen och den efterföljande regleringen inte stämmer överens. Regeringsrätten påpekar att successionsordningen på två ställen i ingressen anges gälla Karl XIV Johans manliga bröstarvingar. Det strider onekligen mot vanligt lagstiftningsskick att i en författning med denna uppläggning införa bestämmelser om successionsrätt även för vissa kvinnliga bröstarvingar. Även om skäl kan anföras för att inskriva den nya ordningen i en helt ny författning,
